Det är bra lyxigt att bara ha några minuters gångväg ner till Klippan från jobbet. Precis när man kommer förbi Sjömagasinet och får öppen vy mot horisonten så är det varje gång, oavsett väder, lika magiskt. Där och då är det bara att andas in. Snacka om att få syre i lungorna att klara sig på ett tag.Tyvärr är det inte lika magiskt att vända blicken åt det större gäng a-lagare och deras hundar som alltid håller till i parken bredvid. Det finns något djupt tragiskt i deras uppenbarelser. Jag önskar dem all lycka och de har mitt stöd men när man ser dem kasta bort sina liv totalt blir man bara nedstämd. Det är misär i sin renaste form. För de man ser och hör i denna park är bortom hjälp känns det som. Jag antar att personalen på systemet på Jaegerdorffsplatsen känner igen flera namn i dödsannonserna varje månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar