Livet är ett lotteri. Mer och mer 70-talister dyker upp i dödsannonserna. För bara några dagar sedan dog en av Ls gamla klasskamrater som jag mött i fotboll flera gånger som ung. Det finns inget som heter rättvisa när unga dör av obotliga sjukdomar. Det är bara hemskt på alla sätt.
Någon gång ska vi ju alla dö. Därför gäller det att leva idag. Det är inte alltid så lätt som det är sagt men det är heller inte speciellt svårt. Det är bara att bestämma sig. Vad älskar man att göra i livet? Var hittar man energin och glädjen som gör livet till något bra?
Jo, det är självklara svaret är att den hittar man på London rockklubbar. Jag älskar min familj, jag älskar fotboll och jag älskar Londons rockklubbar. Jag säger det igen, jag älskar London och dess rockklubbar. En fullödig rapport om höstens rockklubbsresa kommer inom kort. Nedan finns ett klipp från första kvällens fantastiska spelning med Jim Jones Revue. Som alla förstår kunde inget gå fel efter det.
En annan låt som måste nämnas är Glen Campbells fantastisk A thousand lifetimes. Den förenar Londonresan med förgängligheten.
1 kommentar:
Det som gick fel var att ni gjorde just det - alltså gick till fel konsert. Glamrock med Faster Pussycat istället för Wilco...
Annars håller jag med om varje ord du skrev. London = livsluft. Jag vill dit hela tiden...
Nu blir det knäckebröd ett tag, men det var det värt.
/T
Skicka en kommentar