Följetången med Motionscentralen fortsätter. Den senaste tiden har det befunnit sig en kille med ett lättare förståndshandikapp i omklädningsrummet. Det verkar vara en snäll kille. Han säger inget men ställer sig väldigt nära och stirrar. Nu på slutet har han dock böjrat gå mig på nerverna.
Så idag frågade jag lite barskt om han ville något. Då börjar han fäkta med armarna och rusa ut. Jag stod helt frågande kvar. Var det verkligen så illa att fråga detta. In, tillsammans med killen, kommer en äldre man som jobbar på Motionscentralen. De ställer sig framför mig. Tystnaden råder innan jag frågar om det är det nåt? Ja det är det, svarar den äldre mannen. Killen här undrar om du vill köpa en sak. Okej, tänker jag, var det bara det. Sjävklart kan jag köpa något av honom om det gör honom glad.
Precis före jag ska yppa att visst kan jag köpa något så viskar den äldre mannen till mig, du, säg att du redan har en sådan, det blir bäst så för husfridens skull. Jag förstår inte mycket men tar in det den gamle mannen säger. Killen verkar inte kunna prata men börjar med teckenspråk vilja göra sig förstådd. Den äldre mannen tolkar. Jo, han vill sälja platspåsar som du kan använda till regnskydd. Han tar vanliga påsar från affärer och så gör han hål i dem så man kan trä in benen och så har man en som man trär på armarna. De är jättebra att ha, säger den gamle mannen och ser verkligen ut att mena det.
Båda är stenallvarliga. Hur var det nu jag skulle svara egentligen. Jo, jag säger, sådana har jag redan hemma. Åh, vad synd, säger den gamle mannen. Killen ser besviken ut och börjar teckenspråka igen. Den gamle mannen tolkar. Jo, han säger att du är en 59:a i storlek vilket innebär att du skulle passat fint i ett par Stadiumpåsar. Innan jag hinner svara så går de båda ut. Jag står häpen kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar