Jens Christian Gröndahl - Röda händer

"Den danske författaren har en sällsam förmåga att skildra kärleken i vår tid, dess möjlighet och omöjlighet", så står det på utsidan av boken Röda händer. Den lilla texten fick mig att tycka boken verkade intressant.

Tyvärr visar det sig att boken inte alls är speciellt bra. Jag gillar den i alla fall inte. Den handlar om hur två människor slumpmässigt stöter på varandra. Skildringen av ett sådant möte skulle kunna vara spännande. Men Gröndahl utnyttjar inte detta möte på ett bra sätt. Det finns noll spänning och liv i texten.

De två personerna som möts, berättaren och Sonja, möts som sagt slumpartat på Köpenhamns tågstation. Efter detta möte dröjer det 15 år tills de återigen stötter på varandra. Sedan får vi följa deras historia som mest går bakåt i tiden och till Sonjas inblanding i västtyska terroriströrelser. De båda åker tillbaka till Tyskland för att göra upp med Sonjas förflutna.

Jag antar att Gröndahl vill väcka tankar om ställningstaganden i olika skeden i våra liv. Hur vi kan hamna i vissa situationer utan att vi knappt märker det. Situtationer som kan innebära andra människors död. Intressanta frågor men Gröndahl lyckas inte få till en speciellt bra bok utifrån dem.

Betyg: GG