Det sa pang!

Det känns som vi spelade in för lite film när barnen var mindre. Det är onekligen kul att ha. Som nedan när Astrid ska förklara vad som hände när åskan slog ner i sommarstugan och det började brinna. Vid första filmförsöket kom Casiraghi och tog uppmärksammhet. Vid andra så lyckas hon bättre. En klassisk filmsnutt i vår familj. Och herregud vad man saknar Casiraghi.

Jobbansökan

Hej alla rollbesättare till sjukhusserier!

Vill ni ha the real deal? Då har ni kommit till rätt ställe. Ni kan som ni ser spara in sminket och lägga pengar på annat. För är har ni en en man som kan passa in olika sjukhus- eller psykiatrimiljöer helt naturligt. De senaste dagarna har mannen lagt ner all kraft på att se trovärdig ut.  Alla erbjudanden kommer beaktas.

Och det finns även möjlighet att anställa mannen till andra roller. Om ni just nu planerar någon science fiction film där människor med grisnäsor attackerar jorden så finns alla möjligheter. Med rätt ljussättning så känner sig mannen lämpad för en sådan roll också.

Tack på förhand!

Odör

Det är inte direkt så att man framstår som en stark pappa som klarar det mesta när man ligger sjuk. Här är det istället barnen som får serva pappan med skalade äpplen och vindruvor. Och berätta lite om vad som händer i den vanliga världen. Astrid såg i varje fall ut att tro mig då jag lovade att hitta krafter om det skulle bli skarpt läge, typ brand. Jag lovade att bära henne med ena armen och Ella med andra. Frågan är dock om de skulle överleva det. Min odör är fasansfull. Att svettas ut värktabletter framkallar en lukt som gör att jag har svårt att vara nära mig själv.

Långa dagar

Det är svårt att värdera vilket som är jobbigast. Att ligga och titta i taket samtidigt som man omvartannat fryser och svettas eller att försöka sova och då drömma helt upp och ner. Det som kan konstateras är att båda alternaiven är vansinnigt tråkiga.

Klassiskt

Influensa är inte kul. Men jag tackar Rasmus Elm att jag för en stund mår toppen.

The Loner

Spiders - Gbg, Truckstop Alaska, 13 oktober 2012

Kl. 01:15
Bussen hade precis lämnat Lindholmens hållplats utan mig, jag såg bakljusen på håll. Så det var bara att börja traska hemåt. Att stå och vänta på nästa buss kändes inte som ett alternativ. Så i med hörlurarna och iväg.

Hisingen är nattetid totalt öde. I alla fall de delar där jag befann mig. Så jag var lämnad till mina egna tankar och Göteborg i nattljus. På andra sidan älven lyste lamporna förföriskt. De såg så nära ut men var ändå långt borta. Vattnet kluckade vid min vänstra sida. Tanken att det skulle komma någon galning och kasta i mig dök upp. Som tur var kände jag mig stark och säker med hjälp av de fantastiska låtarna som nådde mina öron.

Att gå mitt i natten och lyssna på bra musik var just igår en närmast magisk upplevelse. Jag gick och fäktade med mitt paraply i takt till musiken så mycket att de nyinflyttade vid Eriksberg hängde ut i fönstren.  Var det en modern Don Quijote som slogs mot väderkvarnar därute måntro?

Precis vid Eriksbergskranen hade de slängt upp ett staket framför min planerade gångväg. Att välja en annan väg skulle inneburit ett rejäl omväg. Så det var bara att försöka klättra över. Precis som jag befarade fastnade jag på piggarna längst upp på staketet. Där satt jag. Eftersom det var vasst som bara den så var enda alternativet att ta ett rejält krafttag och ändå svinga sig över med förmodat söndriga byxor i grenen. Så blev det och jag sörjde mina favoritbyxor en stund. Men det kom ny musik i lurarna som fick mig att glömma denna lilla incident.

Väl inne byggomårdet var det kolsvart. Kanske låg det några koppartjuvar och tryckte i mörkret. Och kanske blev de lika förblindade som jag då jag passerade en barack där en jättelampa tändes automatiskt. Det bra med lampan var att den lyste upp staketet på väg ut och då såg man att det var omkullvällt lite vid sidan av. Så det var bara att traska ut vid golfbanan.

För några år sedan kunde jag nästan inte springa över Älvsborgsbron. Höjdskräcken men ändå lockelsen med de låga staketen var förfiska och jobbiga samtidigt. Aldrig har jag känt mig så tillfreds som överfarten denna natt. Blåsten tog i rejält mitt på bron men den kändes mer renande än skrämmande. Och lite längre fram lyste Friskis och Svettis skylten vilket betydde Majorna och hemmaplan.

De sista kilometrarna på landsidan innebar några få nattvandrare i rörelse. Alla skötte sitt och var på väg hem eller ifrån sina liv. Det är något visst med natten. Totalt tog gångturen 1 1/2 timme. Faktiskt en av de bästa promenaderna någonsin. Det var grymt att gunga fram till Wiz, gråta till Willy, ha rak rygg till Bobby, dansa med Glora, groova med Earth sjunga med Glen och avsluta med Lee för att bara nämna några exempel.



Just det, det här skulle egentligen varit en konsertrecension. Spiders va helt okej med framförallt en imponerande sångerska. Men de var ändå sekundära den här natten.

The Voice

Det ska bli ett nöje att gå på första Bondfilmen på bio sedan Levande måltavla 1985. Adele må numera spelas på varenda radiokanal och i varannan butik man är inne i. Men det spelar ingen roll, hennes röst är min. Månglarna som vill tjäna pengar på henne göre sig icke besvär.

Låt oss nu hoppas att filmen går upp Biopalatset så man kan slinka in på 7:ans ölhall för en djupanalys efteråt.

It just reflects my mood

Jag tillhör dem som inte tycker Rolling Stones ska sluta bara för att de är åldringar. De var till och med bra på Ullevi 2007 då pressen sablade ner dem. Och de är till och med bra fast de sålt sig till djävulen (Dressman).

Nya låten är liksom mycket på bandets senare skivor bra. Jämför man med storhetsperioden så är klart att det inte kommer i närheten i organiskt sväng. Men jämför man det med det mesta man hör inom den klassiska rocken idag så det i toppskicktet.

Mick Jagger låter möjligtvis lite ansträngt ung. Men vad tusan det är Mick Jagger. Den kanske störste rocksångaren som gått på denna jord. Han om någon får göra precis vad han vill resen av sina dagar. Charlie Watts trummor är som alltid omisskännliga och herrarna Richards och Woods gitarrer är det bett i ännu.

Cool Down

En longweekend tillsammans med King Tubby är allt jag önskar. Om den sker ensam i sovrummet eller på Jamaica spelar ingen roll.

Vad gör han här?

Självklart är det jobbigt att lägga upp en bild på en elfsborgare här. Jag skulle nästan kapa mitt ben för att de inte ska ta hem allsvenskan. Häcken är värdiga vinnare i år så låt oss hoppas att det löser sig de sista 4 matcherna.

Men vad gör då Jon Jönsson här. Jo, han slog den vackraste långboll jag någonsin sett live i söndags. Det måste man ge honom. Från sin mittbacksplats lite till höger så svepte han iväg en stenhård crossboll till sin vänsterytter. Jag kan tänka mig att bollen for ungefär 60 meter i luften. Den var varken för hög eller för låg utan bollen hittade den ultimata banan för att komma fram snabbast till precis den punkt den skulle.

Eftersom vi sitter precis vid planen så hörde vi tillslaget från Jönsson högerfot, vi såg hans blick och vi såg vad han ville. Att han sedan lyckades utföra det perfekt är närmast ett mirakel enligt allsvenkans mått mätt. För det här är något som allsvenska spelare normalt inte klarar av. Det är sådant här man ser Steven Gerrard (och ett fåtal till) göra till fulländning då och då.

Bakom oss på familjeläktaren hade det smygit in några boråsare dagen till ära. "Vilket jävla pass" utbrast en av dem. Och det är precis så jag själv skulle sagt högt om jag inte hållit på GAIS och ogillat Elfsborg. För övrigt fick jag senare dessa fyra herrar att avlägsna sig. De började prata skit om Romario, GAIS bästa spelare i höst, det gör man inte ostraffat på vår läktare.

1001 sånger nummer 37

Cream - Sunshine of your love

Min relation till Cream och de flesta andra bluesbaserade engelska band från sent 60-tal är inte av det kärleksfullare slaget. Men det är svårt att undvika styrkan i riffet, gitarrljudet och även de tribalinfluerade trummorna i den här låten.

Den är så självklart influerad av Jimi Hendrix att han borde få stimpengar. Hur som helst är detta helt klart en av de bästa låtarna från en musikgren där jag annars inte har mycket att hämta.

Betyg: 6

1001 sånger nummer 36

The Fall - Cruiser's Creek

Kanske borde jag ägna en vecka åt att lyssna igenom alla The Fall album som släppts. Antingen blir man väl ett ordenligt fan eller också blir man nog knäpp.

Cruisers creek har ett repetivt riff som jag gillar. Sen blir det som oftast när jag lyssnar på The Fall. Mark E Smiths pratsång tröttar ut mig. Särskilt som jag sällan förstår vad hans låtar handlar om. Antagligen är han bara för smart för mig.

Betyg: 5

1001 sånger nummer 35

Buzzcocks - Orgasm addict

I mångt och mycket är jag helt klart mer förtjust i den amerikanska punken än den engelska. Men det finns förstås massor av bra punklåtar från England också. Det här är definitvit en av dem. Klockren text och ett driv i musiken som måste finnas där.

Buzzcocks har 5-6 låtar som jag verkligen gillar. Sixteen again hade nog fått ytterligare en poäng om det varit den som varit med på listan.

Betyg: 7

Tunga steg

Alla dessa förluster och uselt spel har gjort att man  inte gott hem från Gamla Ullevi speciellt nedstämd under hösten. Man har mest varit förbannad på avsaknaden av vilja Men idag var det riktigt tungt att vandra hemåt efter domaren blåst av matchen. Det hade varit så underbart att spela hem guldet till Häcken.

Och för första gången på väldigt väldigt länge så fanns det 100 procent glöd under större delar av matchen från gubbarna i GAIS. Men eftersom det är en stolpe ut säsong så gör Elfsborgs ett slumpmål när klockan står på 94.03.

Ett litet leende får man nog ändå ta fram en kväll som denna. För det var en sådan befrielse att inte se Jan Mak leda laget. Han är det största skämt till fotbollstränare jag någonsin sett.

Låt oss nu bara hoppas att Erik Johansson blir kvar även nästa år. Då kommer det bli ett fint år i superettan.

Sen måste det klagas på medgångssupportrar som slutat att gå på matcherna.Hur löjligt är inte det.

You Shot Me

s

River City Tanlines - Gbg, Pustervik 20121005

Jag befinner mig mitt i stormens öga. För 60 minuter sedan fick jag en kram av Alicia Trout, sångerskan i River City Tanlines.Precis innan har hon gett mig den mest perfekta punkrock jag hört på många år. Hon och hennes två medmusiker spände sina muskler och det blev som att se den perfekta blandningen mellan Ramones och Runaways.

Det finns inget bättre än att se ett perfekt punkrockband. Det är energi, melodier och texter som passar mig perfekt. Låten nedan gav mig sådan gåshud att jag knappt klarade att stå upp. Jag är helt seriös när jag allvarligt funderar på att åka upp till Stockhom för att se dem imorgon på Strand. I woke up to nothing, bästa inledningsfrasen på en sång ever.

River City Tanlines kommer från Memphis och förvaltar sitt rockarv på allra bästa sätt. Helt givet får kvällens spelning 5 stjärnor av mig. En oförglömlig kväll.

Highed Up

Min favoritrappare fixar förfesten. Finns inget bättre än att bo i Gbg och kunna gå på konsert spontant. Och när ett garagerock från Memphis står på scen så brukar det alltid bli bra. River City Tanlines här kommer jag.

Separationsångest

För några veckor sedan insåg vi fakta. Det går inte att köra 01 och 02 ihop längre. Vi är för många för att få det att fungera. Så idag körde vi en avslutningsfest innan uppdelningen. Föräldrar och syskon mot tjejerna. Efter en jämn match blev det avgörande med hjälp av stafett. Tjejerna var snabbast så klart. Sen var det träff i klubbstugan där 35 pizzor åts upp i ett nafs.

Det känns riktigt tråkigt och lite sorgligt att behöva sluta träna tjejer som man haft i snart fyra år. De kommer vara saknade både som fotbollsspelare och sköna typer. Men det ska också bli kul att kunna fokusera mer på en lite mindre grupp 02:or.  Det ska bli en fröjd att få de redan jätteduktiga tjejerna att förstå hur man ytterligare utvecklar sig som enskild fotbollsspelare och som ett lag.

24 år sedan

Dagens gymledare hade en total fabless för åttiotalet. Men det är klart att Dirty Diana med Michael alltid håller för lyssning samtidigt som man lyfter skivstång. Jag minns väldigt tydligt hur jag som 16-åring såg honom på Eriksberg. Nu ligger man precis på andra sidan älven och ett halvt liv har gått. Vad säger man.

Jämnställdhet och åsiktsfrihet forever

En vit medelålders (icke kränkt) man försöker göra sin röst hörd.

Invalido

Ytterligare en kväll med song pop. Har både tennisarm och musarmbåge men det är det värt. Om några dagar har man säkert tröttnat så det gäller att passa på.