onsdag, november 13, 2013
Stil, klass och tradition på Kastos
Det är inga problem att redan nu utse årets godaste öl och allra härligaste stund. Den 21 september tog vi båten Christina ut från Lefkas. Vi förutspådde att det skulle bli en skön dag men att den skulle bli ett minne för livet var inget jag räknade med.
Efter ha färdats en stund så var det dags för ett dopp från båten i kristallklart vatten. Tydligen var det 10-15 meter djupt men man såg botten som om det bara vore 1 meter. Därför var det nästan läskigt att hoppa från båtkanten två meter upp i luften. Väl i det varma vattnet simmade man bland fiskar i alla möjliga färger. Totalt under dagen stannade båten på fyra ställen där vi kunde kasta oss i.
Visst var baden, drinken på båten, den grekiska buffén, de lyckliga barnen och den trevliga guiden verkligen minnesvärda händelser. Men kanske sådant jag skulle glömt när jag sitter på hemmet. Något jag dock inte kommer glömma är landstigningen på ön Kastos.
Det kom ganska överraskande. Att man helt plötsligt befanns sig i total harmoni. Vid avstigningen så på ön fanns det några alternativ att välja på. Vi föll för att vandra en kort bit till en gammal kvarn där det fanns en liten servering. Väldigt få andra från båten föll för detta alternativet och vi funderade på om vi valt fel. Det hade vi verkligen inte gjort.
I den gamla kvarnen stod en gammal fårad man och log vänligt. Ungefär så långt från en inkastare, som man stöter på på turistgatorna, man kan komma. Vi satte oss vid ett bord med utsikt över ett bedårande blått hav mitt ute i Joniska havet. Det var lite svag vind som gjorde att små vågor böljade och skapade ett närmast magiskt skimmer. Det var här den totala harmonin infann sig. Aldrig någonsin har en öl smakat godare. För mig kommer för alltid ölen Mythos smaka harmoni.
Landstigningen på Kastos varade bara i 50 minuter. Just då kändes det så klart som en besvikelse att det tog slut så fort. Men i efterhand tycker jag att det är utmärkt att det blev så. För de här 50 minuterna var helt fläckfria. Inte en enda liten promillesekund hade något ont i sig. Jag hoppas få uppleva det igen någon gång.
På väg till den magiska platsen.
Även barnen njöt. I bakgrunden syns kvarnen.
Ut på havet igen med blicken kvar på ön Kastos.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar