Den skiva jag kanske lyssnat allra mest på under det senaste året är Earths senaste. Jag antar att den har någon sorts terapeustisk och meditativ funktion i en ganska stressfylld tillvaro. Man ska egentligen inte analysera och krångla till det. Jag gillar i vilket fall Angels of darkness, demons of light II väldigt mycket.
Spelningen på Truckstop för något år sedan var mästerlig. Nu var Dylan Carlson åter i stan. Den här gången solo bara ackompanjerad av en trummis. Det fungerade alldeles utmärkt det också. Nefertiti var en perfekt lokal för långa nervkittlande låtar.
Det är något speciellt med tonklangen i Dylans gitarrer som berör mig. Skitsamma vad det är. Det jag vet är att det känns ända in i märgen. Och att få stå bara någon meter ifrån och få volymen rakt in i kroppen gör det förstås till en onsdagskväll i toppklass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar