Ett av de första orden jag lärde mig säga var Pugh. Syrran hade väl något med saken att göra. Om jag gillade hans musik då minns jag inte men jag borde väl gjort det. Jag har några gånger under årens lopp som vuxen försökt att gilla honom men inte lyckats lika bra. Visst finns det flera bra låtar, särskilt de mer raka rocklåtarna, men det händer inte mycket känslomässigt när jag spelar hans lite mer flummiga saker.
Nu har jag läst hans nya bok, Från Stora gatan 51 till Hog farm. En bok som helt säkert inte tillkommit utan hans medverkan i Så mycket bättre. Boken är inte direkt dålig men den skrapar verkligen bara på ytan. Efter att ha läst den vet jag inte mycket mer om Pugh vilket är synd för jag tror att han hade så mycket mer att säga.
Faktum är ändå att jag blev sugen att göra ytterligare ett försök med musiken. Det slutade ungefär som vanligt. Jag sjunger glatt Dinga linga Lena på repeat.
1 kommentar:
Pugh som är så bra, sedan jag läste ditt inlägg så har hans låt "små lätta moln" snurrat om o om igen i mitt huvud. Jag lyssnade väldigt mycket på honom när du var 3-4 år så du kanske han ledsna då. :)
Skicka en kommentar