De där jävla matlådorna som ska rotas fram från denna vecka ger mig ångest. Semestern har gått alldeles för snabbt. Och att då helt plötsligt stå i panik och leta matlådor på morgonen är rena skräcken. Alternativet att strunta i matlådan och äta ute är marginellt bättre då jag inte alls är redo att möta de viljelösa kyparna som finns runtom Chapmans torg.
Jag är helt enkelt inte redo att börja jobba. Och så ska höstens alla programpunkter planeras och förberedas. Innan jag ens kommit till hälften så ser det fullspäckat ut.Ser man positivt på det innebär det en mängd möten. En del roliga en del jobbiga. Ser man krasst på det så är mitt liv som rinner iväg. Finns verkligen tiden?
Kanske läge att dra ner till casinot och satsa allt på rött ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar