Alla löpturer är inte likadana. I måndags så var vädret så fint att en liten joggingtur vid halv-nio skulle inte vara helt fel. Så på med skorna och iväg. I trapphuset så hörs plötsligt en jättesmäll utifrån gatan. Sedan kommer ytterligare en.
Väl ute på gatan så hänger folk ut från sina fönster och undrar vad som står på. Det ryker neråt Allmäna vägen. Tre killar kommer gående från tunneln på andra sidan gatan. Först ser de stressade ut men när de sedan ser publiken i fönstrerna får de sin mest malliga och tuffa look. Vid frågan vad det är som händer så rycker de nonchalant på axlarna och flinar fram att det var väl någon smällare. Att det är de som gjort några små bomber för att imponera i området stod utom allt tvivel. Det stod också utom allt tvivel att de sett för många amerikanska gangster filmer.
Nåväl, löprundan var fortfarande på. När jag kom till Västerleden dundrade några ambulanser förbi. Första tanken var att det var mer gangsterbomber i hemmakvarteret men det visade sig inte stämma. För när jag kom ner till Röda sten så var där en stor folksamling. Ingen visste till en början inte riktigt vad som hänt men alla stod och kollade upp mot den högsta delen av Älvsborgsbron. Hade någon hoppat eller vad hade hänt? I vattnet cirkulerade fyra polisbåtar. Samtidigt stod ganska många och fiskade som ingenting hade hänt.
En medelålders man kom fram till mig och sa att detta händer ofta, alltså att folk hoppar från bron. Han bodde i närheten och hörde utryckningarna, sa han. Hela situationen kändes olustig och löpsuget försvann mer eller mindre men jag började ändå jogga bort mot Nya varvet. Efter en kortare stund än jag tänkt vände jag åter hemåt. Det kändes som sagt inte riktigt bra.
Väl förbi Älvsborgsbron igen så var pådraget fortfarande stort. Precis när jag var under bron och tittade upp såg jag att det verkligen satt en person utanför alla avspärrningar. Han hade klättrat över räckena och sedan satt sig på en balk under bron. Han satt där och dinglade med benen 45 meter över vattnet. Ångesten från honom kändes ända ner.
Skulle man stanna kvar och se hur det gick eller skulle man bege sig hemåt? Instinkten var ju att det var spännande på ett olustig sätt men att det samtidigt inte kändes rätt att stå där och glo. Men det löste sig genom att han, innan jag hunnit komma till något beslut, ställde sig upp på balken. Alla drog efter andan. Vad händer?
Men då kom det en hand från andra sidan räcket. Han fattade handen och var strax efteråt över på rätt sida. Ett liv var räddat och förhoppnings får han den hjälp han behöver för att leva ett långt och lyckligt liv. Vad är en löprunda mot det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar