Ståpälsen vid de höga tonerna

Att Lou Barlow börjat lägga ut hemmainspelningar, av sina egna versioner av favoritlåtar, är det bästa som hänt på länge. Mitt hjärta håller faktiskt hans röst som en av de som betyder allra mest.

Bomber och Älvsborgsbron

Alla löpturer är inte likadana. I måndags så var vädret så fint att en liten joggingtur vid halv-nio skulle inte vara helt fel. Så på med skorna och iväg. I trapphuset så hörs plötsligt en jättesmäll utifrån gatan. Sedan kommer ytterligare en.

Väl ute på gatan så hänger folk ut från sina fönster och undrar vad som står på. Det ryker neråt Allmäna vägen. Tre killar kommer gående från tunneln på andra sidan gatan. Först ser de stressade ut men när de sedan ser publiken i fönstrerna får de sin mest malliga och tuffa look. Vid frågan vad det är som händer så rycker de nonchalant på axlarna och flinar fram att det var väl någon smällare. Att det är de som gjort några små bomber för att imponera i området stod utom allt tvivel. Det stod också utom allt tvivel att de sett för många amerikanska gangster filmer.

Nåväl, löprundan var fortfarande på. När jag kom till Västerleden dundrade några ambulanser förbi. Första tanken var att det var mer gangsterbomber i hemmakvarteret men det visade sig inte stämma. För när jag kom ner till Röda sten så var där en stor folksamling. Ingen visste till en början inte riktigt vad som hänt men alla stod och kollade upp mot den högsta delen av Älvsborgsbron. Hade någon hoppat eller vad hade hänt? I vattnet cirkulerade fyra polisbåtar. Samtidigt stod ganska många och fiskade som ingenting hade hänt.

En medelålders man kom fram till mig och sa att detta händer ofta, alltså att folk hoppar från bron. Han bodde i närheten och hörde utryckningarna, sa han. Hela situationen kändes olustig och löpsuget försvann mer eller mindre men jag började ändå jogga bort mot Nya varvet. Efter en kortare stund än jag tänkt vände jag åter hemåt. Det kändes som sagt inte riktigt bra.

Väl förbi Älvsborgsbron igen så var pådraget fortfarande stort. Precis när jag var under bron och tittade upp såg jag att det verkligen satt en person utanför alla avspärrningar. Han hade klättrat över räckena och sedan satt sig på en balk under bron. Han satt där och dinglade med benen 45 meter över vattnet. Ångesten från honom kändes ända ner.

Skulle man stanna kvar och se hur det gick eller skulle man bege sig hemåt? Instinkten var ju att det var spännande på ett olustig sätt men att det samtidigt inte kändes rätt att stå där och glo. Men det löste sig genom att han, innan jag hunnit komma till något beslut, ställde sig upp på balken. Alla drog efter andan. Vad händer?

Men då kom det en hand från andra sidan räcket. Han fattade handen och var strax efteråt över på rätt sida. Ett liv var räddat och förhoppnings får han den hjälp han behöver för att leva ett långt och lyckligt liv. Vad är en löprunda mot det.

Huset som lockar fram solen

Som vanligt strålande solsken när släktgården Gulleberg städades inför försäljning. Kom och köp! Här har ni världens chans att få alla möjligheter till ett toppboende på landet. Det är dock bra om ni är något händiga och gillar utmaningar. 

Let's talk about livin'

Det är inte varje fredagskväll man spenderar i Lindi Ortegas sällskap. Jag är glad att jag gjort det en gång under min livstid. 

Kvällens spelning på Röda sten var grym. Med hjälp av gitarristen Champagne bringade Lindi magi till vardagslivet. 

Pugh

Ett av de första orden jag lärde mig säga var Pugh. Syrran hade väl något med saken att göra. Om jag gillade hans musik då minns jag inte men jag borde väl gjort det. Jag har några gånger under årens lopp som vuxen försökt att gilla honom men inte lyckats lika bra. Visst finns det flera bra låtar, särskilt de mer raka rocklåtarna, men det händer inte mycket känslomässigt när jag spelar hans lite mer flummiga saker.

Nu har jag läst hans nya bok, Från Stora gatan 51 till Hog farm. En bok som helt säkert inte tillkommit utan hans medverkan i Så mycket bättre. Boken är inte direkt dålig men den skrapar verkligen bara på ytan. Efter att ha läst den vet jag inte mycket mer om Pugh vilket är synd för jag tror att han hade så mycket mer att säga.

Faktum är ändå att jag blev sugen att göra ytterligare ett försök med musiken. Det slutade ungefär som vanligt. Jag sjunger glatt Dinga linga Lena på repeat.

I väntans tider

Längtan att få hem detta gråa yrväder är gigantiskt. Men först måste mamman uppfostra henne ett gäng veckor till. 

Filmtajm

Kvällens film var Mammas pojkar. 

Betyg:

Första 10 minuterna 3 plus (några roliga scener faktiskt)

Minuterna 10-90 får 1 plus och de den sista kvarten en överkorsad geting. Totalt alltså en usel film. 

Dag 4 efter semestern vände det rejält. Först gick det lätt att gå upp. På jobbet var blickarna på klockan få. 

Men det var sen det hände på riktigt. För det visade sig att Toni Holgersson skulle spela i Bältesspännarparken. Helt ur det blå var han en punkt i kulturkalaset. Och vilken spelning han bjöd på. För första gången fick jag höra låtarna med bandet med. Grymt med Martin Hederos, Ludvig Dahlberg och Anna Maria Espinosa med. Andreas Söderlund på gitarr är alltid lika suverän. 

Lite slitnare hade Toni allt blivit men att han med sina två senaste plattor är mästerverk är helt klart ett faktum. Poste restante var kvällens stora låt. 

Och som inte det var nog han jag och Ella till GU för att se GAIS bärga hem tre poäng. Daniel Mendes, vilket nyförvärv! 

Grus i ögonen

Dag 2 efter semestern var inte mycket roligare än dag 1.

Det hjälper ändå lite att tänka tillbaka på nätterna i Roskilde. Glädje men samtidigt inget typ av liv man orkar i längden. 

Så imorgon dag 3 vänder det nog. 

Matlådan

De där jävla matlådorna som ska rotas fram från denna vecka ger mig ångest. Semestern har gått alldeles för snabbt. Och att då helt plötsligt stå i panik och leta matlådor på morgonen är rena skräcken. Alternativet att strunta i matlådan och äta ute är marginellt bättre då jag inte alls är redo att möta de viljelösa kyparna som finns runtom Chapmans torg.

Jag är helt enkelt inte redo att börja jobba. Och så ska höstens alla programpunkter planeras och förberedas. Innan jag ens kommit till hälften så ser det fullspäckat ut.Ser man positivt på det innebär det en mängd möten. En del roliga en del jobbiga. Ser man krasst på det så är mitt liv som rinner iväg. Finns verkligen tiden?

Kanske läge att dra ner till casinot och satsa allt på rött ändå.

Way Out West 2013

Way out west 2013 går kanske inte till historien som det bästa året vad det gäller musiken men visst fanns det ett gäng musikaliska höjdare. Åtta låtar sticker ut extra.

8. Goat - Dirabi (gitarrmelodin är alltid oemotståndlig)

7. Cat Power - Bully (Chan öppnar hjärtat)

6. Phosphorescent - Nothing was stolen (Love me foolishly) (Fick mig att strunta i regnskuren)

5. Godspeed Your Black Emperor -  ? (Ingen låttitel men befriande ljudkaskader)

4. Håkan Hellström - Du är snart där (med allsång på skansen kören som extra krydda)

3. Iris Dement - Living on the inside (känslosammaste ögonblicket)

2. Allah-Las - Tell me what's on your mind (totalt sett bästa spelningen i år)

1. Angel Haze - New York (helt klart bästa rapparen jag sett)

Som vanligt lyste solen mestadels och som vanligt är det en perfekt avslutning på semestern.