Det har slagit mig att ungefär samma känsla infinner sig efter man antingen sprungit 1 mil eller om man druckit 3 snabba rom/cola. Först blir man dåsig, sen blir knäna lealösa när man reser sig, sen blir man sugen på chips och efter ett tag ökar pulsen. Till sist så blir man sittande och lyssnar på musik för man vill inte gå och lägga sig.
Egentligen har jag lovat mig själv att lägga mig tidigare. Men samtidigt sitter djävulen på axeln och säger att du kan väl inte sova bort möjligheterna att lyssna på 20 bra låtar till. Och självklart vinner djävulen den kampen. Och han har det lättare när man sprungit 1 mil och endorfinerna fortfarande pumpar.
Så här är några bra låtar:
Faktum är att jag glömde tvätta håret när jag duschade ikävll. Jag stod och tänkte på resan till Manchester om två veckor. Och då att få se John Head framföra den här fantastiska låten.
Ända sedan spelningen i höstas så spelar jag M.O.T.O. nästan dagligen.
En uppsjö bra konserter väntar den kommande månaden. Exempelvis ser jag verkligen fram emot att se Will Kimbrough igen.
En av mina favoritröster alla kategorier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar