När jag var liten så fick ibland besök av Moster Märta. En snäll tant som oftast ville gulla med mig. Detta tyckte jag var lite otäckt. För Moster Märta hade alltid iskalla händer. Även hennes röst var lite kusligt pipig. Men det var hennes händer som skrämde mig mest. De var inte bara kalla utan även ordentligt skrynkliga.
Alla människor över 50 är ju jättegammla när man är liten. Jag vet faktiskt inte hur gammal Moster Märta var när jag var liten. Men hennes kalla och knotiga händer kom nog mest från hennes bacillskräck. Före hon gosade med mig så tvättade hon nämligen händerna i all oändlighet. Allt smuts och alla baciller skulle krossas. Det gällde att ha mycket tvål hemma när hon kom. Detta tyckte jag var otäckt också. Jag kommer ihåg att jag gömde mig och spanade på henne samtidigt som hon var på toaletten. Alltid slutade det med att hon ropade efter mig när hon var färdig. Och väluppfostrad som jag är kom jag fram från min gömma.
Varför kom jag då att tänka på Moster Märta? Jo, jag har insett att jag också börjat gå och tvätta händerna ofta. Inte hemma men på jobbet. Att göra det när man kommit i kontakt med någon störtförkyld eller otvättad människa tycker jag är okej. Men min tröskel för att besöka handfatet efter kontakt med låntagarna har blivit lägre. Ibland så låg att jag tycker mig kunna ana Moster Märtas plirande ögon i spegeln samtidigt som jag tar ytterligare lite tvål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar