Everett True - Nirvana - The true story

Det är ganska lätt att färdas bakåt i livet och komma ihåg olika händelser men det kan ibland vara svårt att nå fram till hur man tänkte och vad man levde för. Den här boken fick mig verkligen att uppleva det tidiga nittiotalet igen.

True var musikjournalist på tidningen Melody Maker som jag premunuerade på och läste noga varje vecka. True var den som skrev om de artister jag gillade bäst så som Nirvana och senare även alla lo-fi artister. Jag höll inte med honom alla gånger, han avskydde t.ex. Pearl Jam och allt som hade med hårdrock att göra, vilket inte jag gjorde eller gör för den delen.

I boken, som är på närmare 600 sidor, får man verkligen hela historien om hur Nirvana på bara något år blev gigantiskt stora. Det som är bra är hur True verkligen får med alla band som var inblandade i musikscenen runt Seattle. Att det blev just Nirvana som sedan blev förgrundsfigurerna har naturligtvis att göra med Cobains utstrålning och förmåga att skriva de avgörande hitlåtarna.

Lyssnar man på Nirvana idag så inser man att första skivan Bleach från 1989 verkligen inte är något mästerverk. Endast några låtar är bra. Men på två år så utvecklas man så mycket att det är något alldeles otroligt. Singlen Sliver från 1990 visar att något är på gång men att det skulle bli som på Nevermind kunde nog ingen tro. Det är kul att se klipp på Youtube när bandet spelar låtar från Nevermind innan den släppts. Bandets energi är fantastisk och publikens reaktion är direkt. In Utero, den sista skivan bandet gav ut 1993, är också bra. Men det känns ändå som om Nirvana upprepade sig.

Själv såg jag bandet på Roskilde 1992. Det var bra men jag har för mig att jag tyckte att något saknades. Jag tror det var energin. Det kändes som om de redan gick lite på rutin och de var väldigt obekväma på en så stor scen. Nu när man läst boken så förstår man att de verkligen, främst Kurt, var väldigt sliten.

De sista året i Kurts liv gick det mesta i moll. Hans drogintag var stort. Han tog flera överdoser av heroin. Glädjen hade försvunnit och bråken med Courtney Love var många. Han kände sig fast i alla kontrakt med skivbolag, konserter och media. Inte ens hans lilla dotter Frances Bean kunde få honom på rätt köl igen. Everett True som blev mer som en vän till bandet beskriver detta väldigt intressant. Vissa delar av boken läser jag flera gånger. Så bra och spännande är det.

Nirvana - The true story är nog den bästa musikbok jag läst. En anledning är nog att man själv var med när det hände. Även om jag sällan lyssnar på Nevermind idag så ska man nog inte underskatta skivans värde över hela mitt liv. Jag tror faktiskt inte att jag överdriver.

Betyg: GGGGG