5 av 1001 böcker








Paul Auster - New York triologin

"Auster är framförallt mums för folk som älskar att tala om intertextualitet, metafiktion och narrativa grepp," så beskriver Andreas Brunner på Sydsvenskan författaren. Det är också därför jag har problem med New York-triologin. De böcker som jag tycker allra bäst om är oftast som texten till en countrylåt. Mångbottnad men ändå direkt. Det finns förstås undantag men New York triologin är inget undantag.

Boken, som egentligen är tre böcker som blivit en, har ändå sina ljusa stunder. Särskilt sista delen Det låsta rummet är riktigt bra. Här bygger Auster upp en spänning och närvaro som jag saknar i de första två delarna, Stad av ljus och Vålnader.

I Det låsta rummet får man följa hur en namnlös författare kämpar med sitt skrivande som plötsligt dras han in i en karusell där hans barndomsvän, Fanshawe, spårlöst försvinner. Fanshawe har efterlämnat sig en mängd färdiga manuskript som författaren får ta ansvar över. Författaren blir även tillsammans med Fanshawes fru. Det är ett pussel som närmast liknar deckargenren. Författaren blir sedan kontaktad av Fanshawe som gått under jorden och sedan börjar jakten på att hitta barndomskompisen. Det låsta rummet är den berättelse som är klart mänskligast och den som inte skenar iväg i omöjligheter och drömmerier.

Jag har läst ett par av Austers andra böcker och jag har för mig att jag tyckte bättre om dem. New York triologin är som ett mentalt pussel jag inte kan lösa.

Betyg: GG