Det är sällan jag blir så omkullvält av tv-serier som jag blev av första delen av Peter Birros Upp till kamp igår. Efter en lite tveksam inledning så slutar det med att jag är djupt imponerad.
Jag tänker inte ge mig in i någon djupanalys men några saker slog mig extra mycket:
- Musik - man lyckas fånga musikens kraft och betydelse
- Göteborg - staden som numera verkligen känns som hemma
- Skådespelarna - det var de som var tveksamma till en början men som vann i längden
- Långsamhet - så ytterst skönt att se något på tv i lugnt tempo
- Kärlek - det både plågsamma och lyckliga i att vara ung
Nu längtar man redan tills nästa måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar