44 av 1001 album

Dusty Springfield - A girl called Dusty (1964)

Dusty tillhör det verkliga toppskiktet i kategorin kvinnliga vokalister, enligt mig. Hon har en röst som har det mesta. Den är rasping och len på samma gång och den har en känsla som verkligen känns. Dusty klarar av att sjunga både up-tempo låtar och lugna ballader och allra bäst blir det när hon ackompanjeras, nästan duellerar, med perfekta 60-tals stråkar.

På detta, hennes debutalbum, gör hon andras låtar till sina egna. Hon är verkligen en av få vita som lyckas ta soulmusik från USA och göra det bättre. Uppbackningen med full blåssektion, stråkar, kvinnliga körsångerskor tillsammans med en härligt lyhörd trummis gör att detta album närmast perfekt. Det låter verkligen mycket 60-tal över A girl called Dusty men det känns inte ett dugg gammalt eller mossigt.

Nu blir ändå betyget inte det högsta för det finns faktiskt ett par låtar som känns som utfyllnad. Ska det ges ut högsta betyg så finns det inga sådan låtar med. Ändå rekommenderas skivan varmt.

Betyg: GGGG

Favorit: You don't own me