Dagens melodifestivalsomgång höll hög standard, tycker jag. Det var väl egentligen bara under Jimmy Jansson som jag började förbanna mig själv att jag satt framför burken.

Min favorit var Jessica Andersson. Hennes låt Kom hade lite gammal, i rätt betydelse, 70-tals disco över sig. Bakom schlagerfasaden gömde sig stråkar så som de lät på alla Philadelphia soul plattor. Sofistikerat men samtidigt svängigt.

Något som stör mig är när folk ska klappa takten i lugna låtar. Jag kan nästan förstå att man gjorde det när Marie Lindberg gått vidare men i att göra det i grundomgången känns som ett hån mot en sång som bygger på texten och hennes röst. Hursomhelst går det inte att komma ifrån att det var rörande att hon gick vidare.