Bäst på tv just nu är helt klart Livräddarna. Att följa brandmännen med den härliga stockholmskan förgyller mina tisdagar. Det är spännande att följa hur de går till väga när de får ett larm. Det är märkligt att alla brandmän har en naturlig machostil som inte går över gränsen. Jämför man t.ex. med väktare, många poliser och militärer så är brandmän och ambulansmän så mycket mer naturliga i sin roll. De behöver inte bevisa något. De har auktoriteten i sig.

En extra blomma till speakerrösten som på ett utmärkt sätt guidar oss tittare genom de olika utryckningarna. Han har lagt sig precis på en lagom nivå. Det är inte USA-överdrivet och det är inte mesigt. Förhandsreklamen inför nästa veckas program verkade lovande. Då bänkar vi oss igen.

Det finns förresten en tveksam aspekt av programmet. Jag undrar om Lena verkligen gillar programmet av samma anledningar som jag. Hon verkar lite för intresserad av de enskilda brandmännen för att man inte ska få misstankar. Det är väl sånt man får acceptera när hon valt att leva sitt liv tillsammans med en bibliotekarie. Jag hoppas ändå att hon inte går så långt att hon sätter eld på något för att bli räddad av Zingo eller någon annan av de perfekta brandmännen.