Föllakzoid - III
Jag är inte tillräckligt skicklig att i ord beskriva saker som berört mig djupt. Tur att det finns bra författare och journalister som klarar av det. Men jag vet hur det känns att bli djupt berörd av musik. Senast det hände var i början av december när Föllakzoid stod på scen på Ringön. Det var en utomjordisk upplevelse (ni ser jag använder bara floskler). Som att bli hög utan hjälp av droger (även om ett gäng Pistonhead var inblandade).
III är naturligt nog bandets tredje skiva. Deras förra från 2013 upptäckte jag sent och den missade tyvärr årsbästalistan det året därför. Nu var jag mer på hugget. På III känner man igen Föllakzoid men de har ytterligare skalat bort allt överflödigt från sin musik. Något som passar dem perfekt. Kvar är monton rytm som går som en röd tråd genom skivans fyra låtar. Rytmen får då och då sällskap av en gitarrslinga, en basgång, någon synt och lite mer sällan även av bakgrundssång. Detta tillsammans gör III till djupt känslosam men samtidigt dansant skiva. Den bör verkligen spelas i sin helhet i ett svep under koncentrerad lyssning. Annars försvinner essensen i skivans storhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar