Tydligen finns det folk som vill ha en rejäl fest till Oasis i sommar på Roskilde. Jag ställer upp! Det behövs en massa tillbehör och den här låten om jag ska komma i toppform.
onsdag, februari 25, 2009
tisdag, februari 24, 2009
social distortion-born to lose
Social Distortion till Gbg! Det är stort. Lite tråkigt att det sker nere på Frihamspiren i samband med West coast riot men det kommer bli fint ändå.
Vi ses den 25 juni framför scenen efter första ha laddat med lite hardcore från Sick of it all.
måndag, februari 23, 2009
Alela Diane - The Cuckoo (Toad Session)
Ibland kommer det något som verkligen sticker ut bland alla singer-songwriters. Så fort jag hörde Alela Dianes var jag fast. Hon har något som gör att man stannar upp och verkligen lyssnar.
Allt känns bara så självklart när man hör rösten. Det är en röst som slår undan allt annat som finns inombords. I stället följer jag rösten, både tillbaka till speciella tillfällen som hänt, och till framtida tillfällen man önska få uppleva. Så fungerar bra musik.
söndag, februari 22, 2009
Veckan som gått
Just hemkommen från Jazzå så känns det som en bra vecka. Annars minns jag att det var rejält motigt i måndags. Allmänt hata världen tillstånd infann sig och det tycker jag egentligen inte så konstigt. Världen är inte human alla gånger, snarare motsatsen. Men lite gympa och en söndagkväll på Jazzå kan ändra på det.
Just hemkommen från Jazzå så känns det som en bra vecka. Annars minns jag att det var rejält motigt i måndags. Allmänt hata världen tillstånd infann sig och det tycker jag egentligen inte så konstigt. Världen är inte human alla gånger, snarare motsatsen. Men lite gympa och en söndagkväll på Jazzå kan ändra på det.
----------------------------------------
En anledning till mitt något hängiga tillstånd har att göra med kylan. Jag hatar den. Jämför man med ”riktiga” saker att var sned över så är det självklart en petitess men jag är så less på den. En dröm vore att bara sätta sig i bilen och dra söderut och inte gå ut förrän tempmätaren visar över 15 grader. Det finns vissa som tycker jag lider när jag lyssnar för mycket på Eldkvarn men det är inte sant för jag lider när det är Gbg-kallt i februari.
En anledning till mitt något hängiga tillstånd har att göra med kylan. Jag hatar den. Jämför man med ”riktiga” saker att var sned över så är det självklart en petitess men jag är så less på den. En dröm vore att bara sätta sig i bilen och dra söderut och inte gå ut förrän tempmätaren visar över 15 grader. Det finns vissa som tycker jag lider när jag lyssnar för mycket på Eldkvarn men det är inte sant för jag lider när det är Gbg-kallt i februari.
---------------------------------
Under mitt besök på Ica i Bergsjön han jag se en fyllgubbe som fastnat med bakdelen i sin varukorg och ett ungdomsgäng som gjorde en räd in i affären. Gubben som hade fastnat i korgen och som inte kom loss på egen hand var en syn man aldrig trodde man skulle få se. Det var synd om honom men ändå en syn som framkallar skratt. Han var verkligen helt fast. Hur han än vältrade sig så hade korgen fastnad i ändan på honom. Till sist fick han hjälp.
Under mitt besök på Ica i Bergsjön han jag se en fyllgubbe som fastnat med bakdelen i sin varukorg och ett ungdomsgäng som gjorde en räd in i affären. Gubben som hade fastnat i korgen och som inte kom loss på egen hand var en syn man aldrig trodde man skulle få se. Det var synd om honom men ändå en syn som framkallar skratt. Han var verkligen helt fast. Hur han än vältrade sig så hade korgen fastnad i ändan på honom. Till sist fick han hjälp.
------------------------------------
Har jag lyssnat på en massa, 18 stycken, myspace sidor med band som ska spela på festivalen South by southwest. Så många att jag snart är frammen vid Blue Aeroplanes. Mycket dålig musik har det varit än så länge men det kan vara nyttigt att lyssna på lite halvskral musik ibland också. Bäst hittills är Asinthe Minds
Har jag lyssnat på en massa, 18 stycken, myspace sidor med band som ska spela på festivalen South by southwest. Så många att jag snart är frammen vid Blue Aeroplanes. Mycket dålig musik har det varit än så länge men det kan vara nyttigt att lyssna på lite halvskral musik ibland också. Bäst hittills är Asinthe Minds
--------------------------------------
Usch vilken värdelös melodifestivalomgång det var i helgen. Jag slår vad om att varenda låt på de 2000 vinylskivor jag har framme är bättre än de åtta låtar som framfördes i Leksand. Det roligaste var när Ella kommenterade min likhet med Styles Tommy Ekman och Kenta. Hon sa: ”Kolla pappa han ser ju ut som dig när du var liten”, nar Ekman dök upp i 80-tals kollaget. När sen en nerdekad Kenta dök upp i samma kollage sa Ella, ”kolla pappa där är du igen när du blir gammal”. Hiskeligt roligt sagt, tycker jag.
Usch vilken värdelös melodifestivalomgång det var i helgen. Jag slår vad om att varenda låt på de 2000 vinylskivor jag har framme är bättre än de åtta låtar som framfördes i Leksand. Det roligaste var när Ella kommenterade min likhet med Styles Tommy Ekman och Kenta. Hon sa: ”Kolla pappa han ser ju ut som dig när du var liten”, nar Ekman dök upp i 80-tals kollaget. När sen en nerdekad Kenta dök upp i samma kollage sa Ella, ”kolla pappa där är du igen när du blir gammal”. Hiskeligt roligt sagt, tycker jag.
-----------------------------------------
Återigen en vecka med några besök på Friskis & Svettis. Det är något fascinerande och spännande att gympa samtidigt som 80 andra människor. Man skaffar sig snabbt en uppfattning om de man har runtomkring sig. Vad de jobbar med, hur gamla de är, hur frimodiga de är i sängen och en massa saker till. Undrar vilken uppfattning folk får om mig?
Återigen en vecka med några besök på Friskis & Svettis. Det är något fascinerande och spännande att gympa samtidigt som 80 andra människor. Man skaffar sig snabbt en uppfattning om de man har runtomkring sig. Vad de jobbar med, hur gamla de är, hur frimodiga de är i sängen och en massa saker till. Undrar vilken uppfattning folk får om mig?
----------------------------------------
Allmänna Vägen är en lång rak gata. Som gjord för det som jag ska berätta nu. Nämligen dilemmat om man ska hälsa eller inte hälsa på någon man möter. Visst är det jobbigt när man ser någon, som man vet vem det är men ändå inte vill kännas vid, långt bort och som man obönhörligen kommer att möta. Ska man hälsa eller inte? I veckan hände det att en person kom gående och vi fick ögonkontakt när vi var långt från varandra. Åh nej vad jobbigt kände nog båda. Efter mycket våndande under de metrarna vi hade till varandra så bestämde jag mig tillslut för att hälsa. Precis när det är läge så vänder den andra personen på huvudet åt andra hållet. Snacka om att känna sig förintad. Först har man svalt stoltheten att hälsa på en person man inte gillar och sen väljer den personen högst medvetet att få en spasm åt andra hållet.
Allmänna Vägen är en lång rak gata. Som gjord för det som jag ska berätta nu. Nämligen dilemmat om man ska hälsa eller inte hälsa på någon man möter. Visst är det jobbigt när man ser någon, som man vet vem det är men ändå inte vill kännas vid, långt bort och som man obönhörligen kommer att möta. Ska man hälsa eller inte? I veckan hände det att en person kom gående och vi fick ögonkontakt när vi var långt från varandra. Åh nej vad jobbigt kände nog båda. Efter mycket våndande under de metrarna vi hade till varandra så bestämde jag mig tillslut för att hälsa. Precis när det är läge så vänder den andra personen på huvudet åt andra hållet. Snacka om att känna sig förintad. Först har man svalt stoltheten att hälsa på en person man inte gillar och sen väljer den personen högst medvetet att få en spasm åt andra hållet.
-------------------------------------------
Från och med nu kommer jag att lägga upp ett youtube klipp om dagen på bloggen. Kolla in om ni vill. Det är bara bra låtar kan jag lova.
Från och med nu kommer jag att lägga upp ett youtube klipp om dagen på bloggen. Kolla in om ni vill. Det är bara bra låtar kan jag lova.
---------------------------------------------
Den bästa musiken i veckan har Alela Diane stått för.
Den bästa musiken i veckan har Alela Diane stått för.
söndag, februari 15, 2009
.jpg)
Vecka som gått
Var och varannan vecka kollar jag in om det lagts upp några nya klipp på Townes Van Zandt på youtube. Han är ju den bäste. Den här veckan upptäckte jag en del nytt. Några klipp från en spelning 1993 som låter mycket fint. Townes är fortfarande relativt fräsch och rösten är uttrycksfull och gitarrspelet är bara lite naggat i kanten. Historien om Marie och hennes hemlöse kompis känns bara ändå starkare. Det är en låt som bara kan sjungas av en person som levt ett hårt liv. Sen fanns det även ett nytt klipp från november 1996, knappt en månad innan han dog. Ojoj vad mycket han gick ner sig det sista åren. Han kan inte spela gitarr och sången är som en fyllgubbes. Det är förstås sorgligt att se men ändå är låten Snowin on Raton ett mästerverk.
-------------------------------------
Så kan man konstatera att skitig blues passar bra mycket bättre att lyssna på i fjällen än tjejgrupper från 60-talet. Blues från den varma amerikanska södern har nog faktiskt likheter med det kalla Norden. I övrigt var de fyra dagarna i Hovfjället rätt sköna. En mil i längdspåret varje dag, pulkaåkning, månboots, lite slalom, äggmackor, glädjestrålande barn och en värmande sol är fina minnen.
Så kan man konstatera att skitig blues passar bra mycket bättre att lyssna på i fjällen än tjejgrupper från 60-talet. Blues från den varma amerikanska södern har nog faktiskt likheter med det kalla Norden. I övrigt var de fyra dagarna i Hovfjället rätt sköna. En mil i längdspåret varje dag, pulkaåkning, månboots, lite slalom, äggmackor, glädjestrålande barn och en värmande sol är fina minnen.
-------------------------------------
Sxsw (South by southwest) är ju en gigantisk festival i Austin, Tx. Jag brukar dra på mig gigantiska musikaliska projekt. I veckan kom jag på att jag skulle lyssna på alla myspace sidor med banden som uppträder där. När jag kollade närmare att det var 1800 band så borde det varit läge att lägga ner det projektet. Men efter att ha lyssnat på de första bandet A-Alikes och hört riktigt skön hip-hop så är det bara att köra på. Många nya bra upptäckter väntar.
Sxsw (South by southwest) är ju en gigantisk festival i Austin, Tx. Jag brukar dra på mig gigantiska musikaliska projekt. I veckan kom jag på att jag skulle lyssna på alla myspace sidor med banden som uppträder där. När jag kollade närmare att det var 1800 band så borde det varit läge att lägga ner det projektet. Men efter att ha lyssnat på de första bandet A-Alikes och hört riktigt skön hip-hop så är det bara att köra på. Många nya bra upptäckter väntar.
---------------------------------------
Bland det pinsammaste man sett på länge var hårdrockarna i lördagens melodifestival. Låten kan jag stå ut med men bandets uppenbarelse, på scen men framförallt bredvid, gör mig ledsen att ha varit hårdrockare. Visst, några av banden man gillade på 80-talet såg nästan likadana ut men det man såg igår är för mig en parodi, en sorglig sådan. Och till råga på allt så röstades de vidare till finalen.
Bland det pinsammaste man sett på länge var hårdrockarna i lördagens melodifestival. Låten kan jag stå ut med men bandets uppenbarelse, på scen men framförallt bredvid, gör mig ledsen att ha varit hårdrockare. Visst, några av banden man gillade på 80-talet såg nästan likadana ut men det man såg igår är för mig en parodi, en sorglig sådan. Och till råga på allt så röstades de vidare till finalen.
-----------------------------------------
Fick jag en förfrågan att bli invald i styrelsen till Svensk musikbiblioteksförening. Ett lockande erbjudande men jag tvekar. Jag är verkligen ingen styrelsemänniska fast det är klart att ämnet brinner jag ju för. Hm, måste bestämma mig i början på veckan.
Fick jag en förfrågan att bli invald i styrelsen till Svensk musikbiblioteksförening. Ett lockande erbjudande men jag tvekar. Jag är verkligen ingen styrelsemänniska fast det är klart att ämnet brinner jag ju för. Hm, måste bestämma mig i början på veckan.
--------------------------------------------
Tog jag som vanligt en lov bland affärerna som erbjuder vinyl runt Stigbergstorget. Några 100-lappar fattigare kom jag hem med ett gäng sköna plattor. Särskilt Mississippi Fred McDowell, lät fantastiskt bra vid en första lyssning.
Tog jag som vanligt en lov bland affärerna som erbjuder vinyl runt Stigbergstorget. Några 100-lappar fattigare kom jag hem med ett gäng sköna plattor. Särskilt Mississippi Fred McDowell, lät fantastiskt bra vid en första lyssning.
--------------------------------------------
Transwagon & The Chargers – Gbg, Storan 7 Sins, 13/2 -09
Då var det fredag igen och dags för lite uteliv. Det blev en utmärkt kväll som började bland alla ölsorter på Delirium, fortsatte till en mer gammaldags miljö på 7ans ölhall, sen ett långt besök på 7 Sins, för att avslutas med promenad hem med stopp för en kebabrulle vid Järntorget.
7 Sins förnekar sig inte. Det är ett ställe där man har väldigt roligt. Hur de fyra ”nybörjarna” som var med kände vet jag inte men det fanns de som var svåra att få med sig hem kl 02.45, så det borde ju vara ett gott betyg.
Det spelas så bra musik hela tiden att man nästan inte vill att den ska avbrytas för spelningar. Isf ska det vara för bra spelningar och det var verkligen vad publiken fick i fredags. Först ut var The Charger som spelar instrumental rockmusik i stil med Dick Dale med lite mer punkenergi. Lyssnar man på bandet på nätet är det sådär men live var det riktigt riktigt bra. En halvtimmes partymusik med bra tryck. ”Alla var glada”, som min mor säger ibland.
De låtar med Transwagon som funnits på deras myspacesida har jag hyllat så det var ett uppträdande jag såg fram emot. Deras entré var rätt tuff och lite komisk. De kom inkörande i en gammal sportbil rakt in i lokalen. Ur steg de uppumpade av adrenalin och direkt upp på scenen för att dra igång låten The charger. Det är ändå godkänt att göra så då man brinner för rock n’ roll. Bandet har bytt ljudbild ganska rejält sedan jag såg dem sist för ett år sedan. Den nya distade ljudbilden tillsammans med något som kan liknas vid övertändning var en kombination som blev lite tröttsam. Efter ett tag saknades det nyanser och det som är bandets stora tillgång, sångarens röst, dränktes lite. Att sen samme sångare är lite spännigt störig är ett litet problem. Men ändå är de ett utmärkt rockband från Gbg som jag gillar.
Transwagon & The Chargers – Gbg, Storan 7 Sins, 13/2 -09
Då var det fredag igen och dags för lite uteliv. Det blev en utmärkt kväll som började bland alla ölsorter på Delirium, fortsatte till en mer gammaldags miljö på 7ans ölhall, sen ett långt besök på 7 Sins, för att avslutas med promenad hem med stopp för en kebabrulle vid Järntorget.
7 Sins förnekar sig inte. Det är ett ställe där man har väldigt roligt. Hur de fyra ”nybörjarna” som var med kände vet jag inte men det fanns de som var svåra att få med sig hem kl 02.45, så det borde ju vara ett gott betyg.
Det spelas så bra musik hela tiden att man nästan inte vill att den ska avbrytas för spelningar. Isf ska det vara för bra spelningar och det var verkligen vad publiken fick i fredags. Först ut var The Charger som spelar instrumental rockmusik i stil med Dick Dale med lite mer punkenergi. Lyssnar man på bandet på nätet är det sådär men live var det riktigt riktigt bra. En halvtimmes partymusik med bra tryck. ”Alla var glada”, som min mor säger ibland.
De låtar med Transwagon som funnits på deras myspacesida har jag hyllat så det var ett uppträdande jag såg fram emot. Deras entré var rätt tuff och lite komisk. De kom inkörande i en gammal sportbil rakt in i lokalen. Ur steg de uppumpade av adrenalin och direkt upp på scenen för att dra igång låten The charger. Det är ändå godkänt att göra så då man brinner för rock n’ roll. Bandet har bytt ljudbild ganska rejält sedan jag såg dem sist för ett år sedan. Den nya distade ljudbilden tillsammans med något som kan liknas vid övertändning var en kombination som blev lite tröttsam. Efter ett tag saknades det nyanser och det som är bandets stora tillgång, sångarens röst, dränktes lite. Att sen samme sångare är lite spännigt störig är ett litet problem. Men ändå är de ett utmärkt rockband från Gbg som jag gillar.
Veckans låt 5
Det här bådar oerhört gott inför kommande albumet. För mig är det här det bästa han gjort någonsin.
Veckans låt 3
Bästa låten på 7 Sins i lördags. Det skulle ju vara dans dans dans.
Den här liveversionen, från Uddevalla av alla ställen, visar att Billy Lee Riley kan ännu. Publiken diggar hårt.
Veckans låt 2
Jag visade den här för L. Hon vägrade gå med på The Bronx. Konstigt! Jag lär lukta mumma när jag kommer tillbaka till hotellet.
Killen som tänder en cigg efter 1,54 min mitt i kaoset är rolig.
lördag, februari 07, 2009
Vecka som gått
Var det 50 år sedan Buddy Holly, The Big Bopper och Richie Valens dog i en flygolycka. Faktiskt en händelse som påverkat hela mitt liv. Dessa tre var nämligen mina tre första favoritartister och de tre första skivorna jag ägde var med dessa. Buddy Holly lyssnar jag fortfarande på regelbundet menas de andra två blir mer sällan. Redan som 7-8 åring var jag totalt fascinerad av deras levnadsöden. Jag försökte förstå vad det stod, på engelska, på skivkonvoluten. Min bror översatte åt mig och om och om igen tittade jag på datumen 3 februari 1959. Jag står i evig tacksamhet till Holly, Valens och Big Bopper. Ert sätt att introducera mig till musik kommer hänga med mig livet ut.
-----------------------------------
Blev veckans roskildesläpp blev Madness och Slipknot. Madness kommer säkert bli en kul upplevelse. Deras musik är ju glädje och dans vilket ska genomsyra de här dagarna så det ser jag mycket fram emot. Slipknot är för mig totalt ointressanta. Som tur är finns det säkert annat att göra på festivalen samtidigt som de maskerade hårdrockarna spelar.
Blev veckans roskildesläpp blev Madness och Slipknot. Madness kommer säkert bli en kul upplevelse. Deras musik är ju glädje och dans vilket ska genomsyra de här dagarna så det ser jag mycket fram emot. Slipknot är för mig totalt ointressanta. Som tur är finns det säkert annat att göra på festivalen samtidigt som de maskerade hårdrockarna spelar.
--------------------------------------
Gjorde jag, Ella, Astrid och ett gäng kusiner och kompisar till barnen debut på Melodifestivalen. Vi var på genrepet och det var ganska kul. Visst är det så att man vrider sig plågsamt i stolen över alla falska leenden och den totala helylle-situationen. Men har man gett sig dit får man svepas med i den lättsamma glädjen istället. Och visst kan schlagers vara bra. Jag lyssnar hellre på Hero med Charlotte Perrelli än hundra Animal Collective låtar exempelvis. Bäst musikmässigt var nog Alcazars discolåt och Caroline Af Ugglas soulballad.
Gjorde jag, Ella, Astrid och ett gäng kusiner och kompisar till barnen debut på Melodifestivalen. Vi var på genrepet och det var ganska kul. Visst är det så att man vrider sig plågsamt i stolen över alla falska leenden och den totala helylle-situationen. Men har man gett sig dit får man svepas med i den lättsamma glädjen istället. Och visst kan schlagers vara bra. Jag lyssnar hellre på Hero med Charlotte Perrelli än hundra Animal Collective låtar exempelvis. Bäst musikmässigt var nog Alcazars discolåt och Caroline Af Ugglas soulballad.
-----------------------------------------
Hade jag en våt dröm. Eller heter det något annat för killar? Nåväl, ni förstår vad jag menar. Det är inte ofta man drömmer så, snarare nästan aldrig. Det är många år sedan senast och då var Anna Lindberg, simhopperskan, involverad. Den här gången var det en person jag träffar då och då. Varför just hon hamnade i den här drömmen vet jag inte men det var kul. Som vanligt när man drömmer något kul vaknade jag dock innan det blev riktigt kul. Hur jag än ansträngde mig för att hitta drömmen igen så gick det inte, typiskt, men kanske lika bra ändå.
Hade jag en våt dröm. Eller heter det något annat för killar? Nåväl, ni förstår vad jag menar. Det är inte ofta man drömmer så, snarare nästan aldrig. Det är många år sedan senast och då var Anna Lindberg, simhopperskan, involverad. Den här gången var det en person jag träffar då och då. Varför just hon hamnade i den här drömmen vet jag inte men det var kul. Som vanligt när man drömmer något kul vaknade jag dock innan det blev riktigt kul. Hur jag än ansträngde mig för att hitta drömmen igen så gick det inte, typiskt, men kanske lika bra ändå.
-------------------------------------
Har jag som vanligt stött på barnens tidigare dagisfröken, från småbarnsavdelningen, som tror att jag talar och förstår franska. Varje gång vi stöter på varandra så utbrister hon i några franska fraser. Hur jag än knäfaller framför henne och förklarar att jag inte kan franska så tycks hon inte fatta det. Så här har det varit sen jag åkte ensam till Paris för några år sedan och det accelererade efter sommarens frankrikevistelse. Det är nästan lite komiskt men också lite jobbigt. Sen har hon en fabläss för att diskutera boken Nils Holgerssons underbara resa också. Fast det är en annan historia. Hon är en utmärkt dagisfröken förresten.
Har jag som vanligt stött på barnens tidigare dagisfröken, från småbarnsavdelningen, som tror att jag talar och förstår franska. Varje gång vi stöter på varandra så utbrister hon i några franska fraser. Hur jag än knäfaller framför henne och förklarar att jag inte kan franska så tycks hon inte fatta det. Så här har det varit sen jag åkte ensam till Paris för några år sedan och det accelererade efter sommarens frankrikevistelse. Det är nästan lite komiskt men också lite jobbigt. Sen har hon en fabläss för att diskutera boken Nils Holgerssons underbara resa också. Fast det är en annan historia. Hon är en utmärkt dagisfröken förresten.
-------------------------------------------
Sökte jag efter skotsk musik som jag inte lyssnat på så mycket innan. Och upptäckte då vilken fantastisk musik Jackie Leven har gjort. Det ska bli underbart att sätta tänderna i hans skivor på allvar.
Sökte jag efter skotsk musik som jag inte lyssnat på så mycket innan. Och upptäckte då vilken fantastisk musik Jackie Leven har gjort. Det ska bli underbart att sätta tänderna i hans skivor på allvar.
------------------------------------
Förundrades jag över att inte fler människor blir galna.
Förundrades jag över att inte fler människor blir galna.
-------------------------------------
Tröttnade jag på att höra samma musik på intensivpasset på Friskis & Svettis. Och ändå mer på ledarens ursäkter varför den nya musiken inte var klar. Fast mest störande är att jag fortfarande inte förbättrat mig i övningen ”ligga på rygg och hålla upp benen”. Det var snarare en tillbakagång senast och den långhårige killen som låg bredvid mig tittade hånfullt på mig när han vevade med sina ben utan bekymmer.
Tröttnade jag på att höra samma musik på intensivpasset på Friskis & Svettis. Och ändå mer på ledarens ursäkter varför den nya musiken inte var klar. Fast mest störande är att jag fortfarande inte förbättrat mig i övningen ”ligga på rygg och hålla upp benen”. Det var snarare en tillbakagång senast och den långhårige killen som låg bredvid mig tittade hånfullt på mig när han vevade med sina ben utan bekymmer.
----------------------------------------
Kunde jag en gång för alla fastslå att jag känner större släktskap med en avlägsen indianstam i Peru än med personer som jobbar i svenska elektronikaffärer. Ur vilken underjord kommer egentligen sprättarna fram som jobbar i dessa affärer?
Kunde jag en gång för alla fastslå att jag känner större släktskap med en avlägsen indianstam i Peru än med personer som jobbar i svenska elektronikaffärer. Ur vilken underjord kommer egentligen sprättarna fram som jobbar i dessa affärer?
------------------------------------------
”Vi drar till fjällen, fest hela kvällen”, eller hur är det Markoolio sjunger. I mitt fall stämmer nog bara inledningen, för det blir ingen fest i fjällen men skön avkoppling i fem dagar, hoppas jag. Sen har jag laddat mp3-spelaren med en massa bra girl-groups från 60-talet och blues från skivbolaget Fat Possum att njuta av när alla andra har somnat.
”Vi drar till fjällen, fest hela kvällen”, eller hur är det Markoolio sjunger. I mitt fall stämmer nog bara inledningen, för det blir ingen fest i fjällen men skön avkoppling i fem dagar, hoppas jag. Sen har jag laddat mp3-spelaren med en massa bra girl-groups från 60-talet och blues från skivbolaget Fat Possum att njuta av när alla andra har somnat.
------------------------------------------
Enda problemet med fjällresan är att jag inte har några bra vinterskor. Jag vägrar lägga 500 kronor på ett par skor jag använder en gång om året. Jag har förgäves letat efter ett par billiga snowjoggers i veckan. På Coop hittade jag de perfekta för 99 kronor men de fanns bara från storlek 43. Mina 39 ½ kände sig ganska vilsna i dem. Det blir till att köra i mina trasiga kängor ett år till. Det funkar nog.
Enda problemet med fjällresan är att jag inte har några bra vinterskor. Jag vägrar lägga 500 kronor på ett par skor jag använder en gång om året. Jag har förgäves letat efter ett par billiga snowjoggers i veckan. På Coop hittade jag de perfekta för 99 kronor men de fanns bara från storlek 43. Mina 39 ½ kände sig ganska vilsna i dem. Det blir till att köra i mina trasiga kängor ett år till. Det funkar nog.
-------------------------------------------
Ett problem till med resan är att jag missar Supersuckers, Justin Townes Earle och hyllningen till Bob Dylan på Jazzå nästa vecka. Däremot kommer jag vara mer laddad än någonsin för lite rockabilly på 7 Sins vid hemkomsten på fredag. Den nya låten, The travellin' kind som Transwagon lagt upp är också kanon.
Ett problem till med resan är att jag missar Supersuckers, Justin Townes Earle och hyllningen till Bob Dylan på Jazzå nästa vecka. Däremot kommer jag vara mer laddad än någonsin för lite rockabilly på 7 Sins vid hemkomsten på fredag. Den nya låten, The travellin' kind som Transwagon lagt upp är också kanon.
--------------------------------------------
Två spelningar i veckan som gick
Rodney Crowell & Jenny Scheiman & Will Kimbrough – Gbg, Storan 2/2 -09
Då blev man sådär härligt upplyft av en spelning igen. Även om jag såg fram emot spelningen så är måndagar lite sega att ge sig iväg på. Men tre timmar senare, när jag åter var hemma, fanns det inget som var jobbigt. Rodney Crowell var en mycket bra måndagsmedicin. Will Kimbrough och Jenny Scheinman som agerade förband och även var kompmusiker åt Crowell var också bra(Klicka på Wills namn för att se). Trots att jag hörde deras låtar för första gången var de så klassiskt rotade, på ett bra sätt, i den amerikanska berättartraditionen att de direkt fungerade.
Crowell, vars fyra senaste skivor är alldeles utmärkt amerikansk rootsmusik, levererar den här kvällen en fantastisk spelning på Storan. Det var hög klass på låtar, mellansnack, gitarrspel, medmusikanter och texter. Crowells låtar är fantastiska berättelser och han sjunger dem med inlevelse och pondus. Att inramningen var akustisk passade låtarna fint. Såväl lunga som ösiga låtar varvades. Publiken var med på noterna från första stund. Storan var långtifrån fullsatt, och medelåldern var förvånande hög. Jag reflekterade verkligen hur få i publiken som var yngre än 45. Lite sorgligt att yngre folk som gillar den här musiken och går på spelningar med ”nya” singer-songwriters inte går och kollar in de riktiga mästarna.
När Crowell mot slutet frågar om det är något speciellt vi vill höra på kan jag inte låta bli att ropa Pancho & Lefty, Townes Van Zandt låten som jag vet att Crowell ibland tolkar. Några minuter senare säger Crowell från scenen ”This one goes out to the lad over there” och pekar på mig. Sedan följer en underbar version av låten jag önskade. Livet kan inte bli mycket bättre.
Pete Molinari – Gbg, Pustervik 4/2 -09
Ni som kollar in den här sidan ibland vet att jag hyllade den engelsmans senaste skiva A virtual landslide mycket i slutet av förra året. Mina förväntningar inför hans besök var därför så klart stora. Ganska mycket folk hade tagit sig till Pustervik för att kolla in honom. Lite besviken blev jag då det stod klart att han var där ensam, utan sitt band. Visserligen är hans allra bästa låtar inspelade helt solo men i längden kan ett band göra susen. Och det var precis så spelningen blev.
Molinari har på med sina två skivor redan skrivit en massa fantastiska (den bästa live från Pustervik här) låtar men ännu har han inte riktigt variationen att spela 1 ½ timme solo med akustisk gitarr. Det är aldrig dåligt och det glimrar till ibland men under hans mellansnack förstår man att den som saknar bandet allra mest är han själv. Vilket smittar av sig på oss i publiken som avlägset hör hur låtarna skulle kunna växa ytterligare.
Jämför man med Rodney Crowell spelningen jag var på två dagar innan så märks att erfarenhet gör en hel del. Hur man bygger upp en spelning på bästa sätt det kunde Crowell till fulländningen menas Molinari har lite kvar att lära. Vilket jag är helt säker på att han kommer att göra.
Två spelningar i veckan som gick
Rodney Crowell & Jenny Scheiman & Will Kimbrough – Gbg, Storan 2/2 -09
Då blev man sådär härligt upplyft av en spelning igen. Även om jag såg fram emot spelningen så är måndagar lite sega att ge sig iväg på. Men tre timmar senare, när jag åter var hemma, fanns det inget som var jobbigt. Rodney Crowell var en mycket bra måndagsmedicin. Will Kimbrough och Jenny Scheinman som agerade förband och även var kompmusiker åt Crowell var också bra(Klicka på Wills namn för att se). Trots att jag hörde deras låtar för första gången var de så klassiskt rotade, på ett bra sätt, i den amerikanska berättartraditionen att de direkt fungerade.
Crowell, vars fyra senaste skivor är alldeles utmärkt amerikansk rootsmusik, levererar den här kvällen en fantastisk spelning på Storan. Det var hög klass på låtar, mellansnack, gitarrspel, medmusikanter och texter. Crowells låtar är fantastiska berättelser och han sjunger dem med inlevelse och pondus. Att inramningen var akustisk passade låtarna fint. Såväl lunga som ösiga låtar varvades. Publiken var med på noterna från första stund. Storan var långtifrån fullsatt, och medelåldern var förvånande hög. Jag reflekterade verkligen hur få i publiken som var yngre än 45. Lite sorgligt att yngre folk som gillar den här musiken och går på spelningar med ”nya” singer-songwriters inte går och kollar in de riktiga mästarna.
När Crowell mot slutet frågar om det är något speciellt vi vill höra på kan jag inte låta bli att ropa Pancho & Lefty, Townes Van Zandt låten som jag vet att Crowell ibland tolkar. Några minuter senare säger Crowell från scenen ”This one goes out to the lad over there” och pekar på mig. Sedan följer en underbar version av låten jag önskade. Livet kan inte bli mycket bättre.
Pete Molinari – Gbg, Pustervik 4/2 -09
Ni som kollar in den här sidan ibland vet att jag hyllade den engelsmans senaste skiva A virtual landslide mycket i slutet av förra året. Mina förväntningar inför hans besök var därför så klart stora. Ganska mycket folk hade tagit sig till Pustervik för att kolla in honom. Lite besviken blev jag då det stod klart att han var där ensam, utan sitt band. Visserligen är hans allra bästa låtar inspelade helt solo men i längden kan ett band göra susen. Och det var precis så spelningen blev.
Molinari har på med sina två skivor redan skrivit en massa fantastiska (den bästa live från Pustervik här) låtar men ännu har han inte riktigt variationen att spela 1 ½ timme solo med akustisk gitarr. Det är aldrig dåligt och det glimrar till ibland men under hans mellansnack förstår man att den som saknar bandet allra mest är han själv. Vilket smittar av sig på oss i publiken som avlägset hör hur låtarna skulle kunna växa ytterligare.
Jämför man med Rodney Crowell spelningen jag var på två dagar innan så märks att erfarenhet gör en hel del. Hur man bygger upp en spelning på bästa sätt det kunde Crowell till fulländningen menas Molinari har lite kvar att lära. Vilket jag är helt säker på att han kommer att göra.
Ronettes Be my Baby Shingdig 1965
Mycket girlgroups från 60-talet har spelats i veckan. Det här är naturligtvis den ultimata låten inom den genren.
Junior Kimbrough - I Gotta Try You Girl
Skitig Fat Possum blues av bästa märke. Precis som någon kommenterade så är det hypnotiskt. Särskilt om man spelar högt och släcker ljuset.
R.L. Burnside - Hard Time Killin' Floor Blues
Så ledsamt, så vackert!
R L Burnside skivan där han tar hjälp av samplingar fungerar otroligt nog väldigt bra.
122 av 1001 album
Dr John - Gris gris (1968)
För tio år sedan spenderade jag och L en vecka i Louisiana. Den veckan sitter fast som ett stenhårt klister i minnet. Det var något speciellt med den staten och då särskilt staden New Orleans. Den första taxichauffören vi avslutade vårt samtal, när vi gick ur bilen, med att säga, "you'll be back". Och han hade rätt. Det är klart att man ska tillbaka till New Orleans. Jag längtar dit nästan varje dag.
Så länge får man låta musiken föra sig dit. Vem är då bättre än Dr John. Hans musik genomsyras ju av det mystiska, den klibbiga värmen, svänget och det lite långsamma tempot som man kände då man var där. Gris gris är voodoo genom musik. Ganska långa svepande låtar som tar gungar dig fram genom Louisianas träskmarker.
Betyg: GGGG
Favorit: I walk on guilded splinters
121 av 1001 album
The United States Of America - S/t (1968)
Har den här skivan varit så viktigt att den ska ha sin plats på den här listan? Och framförallt är den tillräckligt bra? Ganska tveksamt, tycker jag. I och för sig är det kul att undergroundband har slagit sig in på listan så kanske United States Of America ska vara med ändå.
Musiken är någon sorts experimentell 60-tals psykedelia där hitpotentialen är långt borta. Joe Boyd, bandets hjärna, öser ut ljud från alla tänkbara håll och över det sjunger Dorothy Moskowitz med en släpande stämma. Jag hittar inte riktigt någon tyngd, a la Velvet Underground, eller skönt flummigt flow, som Jefferson Airplane. Skivan, förutom ett par spår (särskilt bra är Love song for the dead) , når för mig inte fram till målet.
Betyg: GG
Favorit: Love song for the dead
torsdag, februari 05, 2009
The Cramps - What's Inside A Girl
Idag kom beskedet att Lux Interior gått ur tiden. Då är klart att han och The Cramps ska hyllas med några filmklipp.
The Cramps är i sina bästa stunder ett av de främsta rockbanden som funnits. Deras alldeles egna djävulska sväng som de vevar igång är det omöjligt att motstå. Och texterna är förstås klockrena. The Cramps är för oss som har rockmusik som religion.
"I dig that goddamn rock n' roll, that kinda stuff that don't save souls"
The Cramps - Live at Napa State Mental Hospital
En av de mest klassika klippen som finns. The Cramps spelar på ett mentalsjukhus.
The Cramps-I want to get in your Pants!
Allsångslåten nummer 1 med The Cramps. Till Roskilde i sommar kommer det absolut bli en bland cd med The Cramps som kommer att spelas dagarna i ända.
The Cramps-Like a bad girl should
Som vanligt en text i världsklass och ett sväng som är omöjligt att sitta till.
Låten borde vara obligatorisk på 7 Sins nästa vecka.
söndag, februari 01, 2009
The BlackSheeps - Gold Lion (amazing yeah yeah yeahs cover)
Vinnarna av den nordiska varianten av lilla melodifestivalen, Black Sheeps från Norge, kördes hårt på Ellas disco. Det var inte den här låten men den är ju fantastisk.
Veckans låt 2
Ytterligare en låt med en text, som må verka simpel men, som bara de allra bästa klarar av att författa och framföra med stil.
Veckans låt 1
Hela veckan har gått i rus sedan Eldkvarn-spelningen förra helgen. Konfettiregn spelades inte då men jag har ändå nynnat på den hela veckan. Ingen rolig video men bara att läsa texten är stor poesi.
Veckan som gått
Den här veckan är den mest hektiska på hela året. Ena dagen städa och nästa kalas. Släkt, klasskamrater, dagiskompisar, grannar och andra flimmrar förbi under veckan. Men det är klart att det ska firas när barn fyller år. Den här veckan var det Ellas tur. Discokalas för 20 stycken 6-7 åringar var häftigt! Tyvärr ska man ju inte publicera kort på andras barn utan att fråga om lov. Annars finns det några härliga bilder och klipp från discot där jag agerade dj.
----------------
Lediga timmar har gått till återhämtning. Vilket också kan ses på bilden ovan. Efter att ha hackat en massa rotfrukter behövdes några minuters vila. Säkert funderandes över varför man ska jobba 40 timmar i veckan. Det är ju inte klokt egentligen.
-------------------
Roskilde annonserade sitt första band. Coldplay blev det. Det är väl ändå en okej bokning även om de inte är mina favoriter. Men de kan nog ändå bli bra på orangea scenen en ljummen sommarkväll att nynna med i Violet hill.
Roskilde annonserade sitt första band. Coldplay blev det. Det är väl ändå en okej bokning även om de inte är mina favoriter. Men de kan nog ändå bli bra på orangea scenen en ljummen sommarkväll att nynna med i Violet hill.
--------------------
Mer Roskilde. Såg dokumentärfilmen om roskildefestivalen på Filmfestivalen. Filmen var inget mästerverk men det fanns många scener som lockade till att åka dit. Annars var det alltför stor fokus på destruktivitet som tunga droger, förstörelse och ungdom.
Mer Roskilde. Såg dokumentärfilmen om roskildefestivalen på Filmfestivalen. Filmen var inget mästerverk men det fanns många scener som lockade till att åka dit. Annars var det alltför stor fokus på destruktivitet som tunga droger, förstörelse och ungdom.
------------------------
Ändå mer Roskilde. I ett inlägg nedan spånar jag fritt om de gånger jag varit där. De fem bästa banden och den kuriosahändelse som jag fick i skallen först när jag tänkte igenom respektive år.
Ändå mer Roskilde. I ett inlägg nedan spånar jag fritt om de gånger jag varit där. De fem bästa banden och den kuriosahändelse som jag fick i skallen först när jag tänkte igenom respektive år.
-------------------------
Handboll är en fantastisk tv-sport. Finalen idag mellan Kroatien och Frankrike kanske inte var så välspelad men vilken intensitet och vilka satsningar.
Handboll är en fantastisk tv-sport. Finalen idag mellan Kroatien och Frankrike kanske inte var så välspelad men vilken intensitet och vilka satsningar.
----------------------------
Madonna till Gbg. Naturligtvis vill jag se det. Ända sedan man köpte tidningen Okej på 80-talet har hon varit en ständigt återkommande fantasi. Sen kom hennes vågade Sexbok, videon till Vouge och en massa annat som gjorde en tonåring galen. Eller var jag fortfarande tonåring då. Nåväl, Hung up videon var fin den också. Musiken då? Jo, jag gillar den också. En skön modern discokväll på Ullevi i augusti vore kalas. Sen ska man bara få tag i biljett också.
Madonna till Gbg. Naturligtvis vill jag se det. Ända sedan man köpte tidningen Okej på 80-talet har hon varit en ständigt återkommande fantasi. Sen kom hennes vågade Sexbok, videon till Vouge och en massa annat som gjorde en tonåring galen. Eller var jag fortfarande tonåring då. Nåväl, Hung up videon var fin den också. Musiken då? Jo, jag gillar den också. En skön modern discokväll på Ullevi i augusti vore kalas. Sen ska man bara få tag i biljett också.
----------------------------
Rodney Crowell och Pete Molinari i Gbg nästa vecka. Blir fint det.
Ny musik i veckan
Franke – Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster
Jag hade lite förhoppningar på att deras ”nya” sound man läst om skulle passa mig. Och att jag på så sätt bättre skulle kunna klara av bandets attityd. Men resultatet är ungefär detsamma som efter deras debut. Det hålls så hårt på någon sorts fasad av överlägsenhet och hån att jag inte kan ta in att det stundtals låter bra.
Betyg: 4
Animal Collective – Merriweather post pavillion
Allvarligt talat, hur kan det är vara så hyllat. Jag får inte ut ett enda dugg av detta. Jag har nu försökt att lyssna på deras nysläppta album ett bra tag. Nu ger jag upp. Animal Collectives musik frambringar inget av det jag vill ha ut av musik. De framstår mer som en svår ekvation och matematik var mitt hatämne.
Betyg: 2
The Gourds – Haymaker
Riktigt bonnig countryrock som det säkert spelas liknande på en massa barer runtom i världen i denna stund. Så låter Haymaker. Det finns sympatiska drag i deras Creedence-stämplade dängor men låtarna är för svaga för att det ska fungera på skiva. I en bar i Austin, Tx hade jag säkert njutit för fullt.
Betyg: 4
Neal Casal – Roots & Wings
I dessa tider där det finns ledsyn några timmar om dagen så längtar man efter sol och värme något alldeles fruktansvärt. Kalifornien är ju ett sådant ställe. Neal Casal brukar förknippas med solig amerikansk rock som Jackson Browne och annan drivande bilåkarmusik. Under mina resor längs E6 och E45 kan jag inte säga att Casal har fått mig att drömma mig bort till den amerikanska västkusten men en bit på väg har han ändå fått mig. Skivan är lite lång men plockar man ut de fem bästa spåren så är det ändå sommarvibbar och nedvevade rutor bar hud är bilder som flimmrar förbi i mitt inre.
Betyg: 6
J. Tillman – Vacilando territory blues
Den här mannen är tydligen trummis i Fleet Foxes också. Vid en första lyssning fick jag klara Christian Kjellvander känslor. Rösterna är olika och kanske låtarna också men känslan är densamma. Bra men det finns andra som gör det bättre. Men vid andra lyssningen blev det bättre och Tillmans röst trängde sig på. Bäst är de spår där han spär på musiken med lite elektricitet och Neil Young gitarrer. Då vaknar Tillmans annars lite för reserverade röst till liv.
Betyg: 7
Ny musik i veckan
Franke – Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster
Jag hade lite förhoppningar på att deras ”nya” sound man läst om skulle passa mig. Och att jag på så sätt bättre skulle kunna klara av bandets attityd. Men resultatet är ungefär detsamma som efter deras debut. Det hålls så hårt på någon sorts fasad av överlägsenhet och hån att jag inte kan ta in att det stundtals låter bra.
Betyg: 4
Animal Collective – Merriweather post pavillion
Allvarligt talat, hur kan det är vara så hyllat. Jag får inte ut ett enda dugg av detta. Jag har nu försökt att lyssna på deras nysläppta album ett bra tag. Nu ger jag upp. Animal Collectives musik frambringar inget av det jag vill ha ut av musik. De framstår mer som en svår ekvation och matematik var mitt hatämne.
Betyg: 2
The Gourds – Haymaker
Riktigt bonnig countryrock som det säkert spelas liknande på en massa barer runtom i världen i denna stund. Så låter Haymaker. Det finns sympatiska drag i deras Creedence-stämplade dängor men låtarna är för svaga för att det ska fungera på skiva. I en bar i Austin, Tx hade jag säkert njutit för fullt.
Betyg: 4
Neal Casal – Roots & Wings
I dessa tider där det finns ledsyn några timmar om dagen så längtar man efter sol och värme något alldeles fruktansvärt. Kalifornien är ju ett sådant ställe. Neal Casal brukar förknippas med solig amerikansk rock som Jackson Browne och annan drivande bilåkarmusik. Under mina resor längs E6 och E45 kan jag inte säga att Casal har fått mig att drömma mig bort till den amerikanska västkusten men en bit på väg har han ändå fått mig. Skivan är lite lång men plockar man ut de fem bästa spåren så är det ändå sommarvibbar och nedvevade rutor bar hud är bilder som flimmrar förbi i mitt inre.
Betyg: 6
J. Tillman – Vacilando territory blues
Den här mannen är tydligen trummis i Fleet Foxes också. Vid en första lyssning fick jag klara Christian Kjellvander känslor. Rösterna är olika och kanske låtarna också men känslan är densamma. Bra men det finns andra som gör det bättre. Men vid andra lyssningen blev det bättre och Tillmans röst trängde sig på. Bäst är de spår där han spär på musiken med lite elektricitet och Neil Young gitarrer. Då vaknar Tillmans annars lite för reserverade röst till liv.
Betyg: 7
120 av 1001 album
Big Brother And The Holding Company - Cheap thrills (1968)
Ytterligare ett San Francisco-band. Bandet är så klart mest känd för att det var Janis Joplin som sjöng på de mesta av låtarna. Hon hoppade av strax efter den här skivan och blev soloartist. Bandet hämtades sig naturligtvis inte efter det utan Cheap thrills är deras enda stora succe.
Cheap thrills överraskar mig positivt. Joplins röst har alltid fascinerat mig men inte riktigt nått mitt hjärta. Den har istället nästan kännts farlig. Men när man lyssnar på det här albumet hör man spännvidden i hennes röst. Och det är inte för inte hon låter så som hon gör. Hon behöver helt enkelt uttrycka sig så. Det hörs tydligt när man väl kommit in i hennes sfär. Bandet pumpar upp en skön sorts acidrock bakom henne och som passar in. Det jammas faktiskt på ett bra sätt.
Betyg: GGG
Favorit: Summertime
119 av 1001 album
The Byrds - The notorious Byrd brothers (1968)
Nu var både David Crosby och Gene Clark borta från bandet. Men ändå lyckas Roger McGuinn, Chris Hillman och Michael Clarke få till ett kanonalbum. Inte bandets bästa men ändå ett praktverk av sen 60-tals pop.
The Byrds musik känns så lätt och den flyter liksom fram som på moln. Anslaget de hittade har inte kunnat återupprepas sedan dess. På Notorious Byrd brothers så finns det får direkta hittar men som album är det en knapp halvtimmes musik som känns som en mycket len, varm och skön sommarvind.
Betyg: GGGG
Favorit: Artificial energy
118 av 1001 album
Blue Cheer - Vincebus eruptum
San Francisco-bandet Blue Cheer är föregångare för den tyngre rocken (nästan hårdrock) som började ta form vid den här tiden. Här blandad riffen upp med mycket jammande och allt låter rejält pårökt. Låter det då bra? Nja, i korta stunder finns det ett groove att stampa till men efter ett tag tröttnar man.
Ändå ska bandet ha en eloge för sin attityd som är långt från inställsam. Och skivan är befriad från akrobatiska musiker som vill visa sin skicklighet. Men tyvärr är det ändå ganska tröttsamt i längden.
Betyg: GG
Favorit: Summertime blues
117 av 1001 album
Aretha Franklin - Lady soul (1968)
Hm, det finns egentligen ingenting att anmärka på Arethas skivor från de här åren. Det är fulländad soulmusik helt enkelt. Hon var inte på något sätt ensam att göra det och det borde varit många fler soulskivor på den här listan men det är en annan sak.
Sen finns det förstås bättre och sämre låtar. Men de sämre låtarna kan egentligen inte kallas sämre eftersom de också närmast är perfekta Möjligvis är låtarna Groovin' och Niki Hoeky bara värda fyror. Men den här skivan ska man förstås äga.
Betyg: GGGGG
Favorit: Since you been gone (Sweet sweet baby)
Roskildeminnen
1992
Pearl Jam
Nirvarna
Helmet
Pogues
Screaming Trees
Kuriosa
Vilka intryck det var att besöka festivalen för första gången. Tillsammans med kusin Steffan, som i Motley Crue t-shirt stack ut, tog jag tåget ner. På den här tiden fanns det enbart gemensamma duschar. För mig som 19-åring från landet blev det för mycket. Jag var bara inne och vände. Hur skulle jag kunna duscha där utan att det blev pinsamt.
1993
22 Pistepirkko
Bad Religion
Walkabouts
Boghandle
Anthrax
Kuriosa
Med chinabussen färdades jag och Torbjörn med ett jättetält. När vi klev av bussen spelades Bad Religion på högsta volym från något tält. Partyt började. De första dagarna tillbringade vår tältgäst med att åka fram och tillbaka till Christiania och klämma finnar framför den medhavda spegeln i vårt tält. Tältet blåset senare iväg och vi klämde in oss i militärtältet med andra lidköpingsbor. En annan höjdpunkt var att se det då lokala husbandet, som spelade akustiskt framför den stora scenen på dagarna, vara höga på något och hoppandes rakt in i staketet som skyddade mixerbordet under Anthrax spelning.
1994
Beetie Serveert
Sterolab
Bob Hund
Inspiral Carpets
Madder Rose
Kuriosa
Återigen med chinabussen och Torbjörn men också L. På bussen fanns Fritz the cat och fanatiska didgerdoospelare. Kommer ihåg att hemkomsten blev försenad så att det närmast var att gå direkt till jobbet. Skönt då att ha rätt jobb att stå i en skivaffär där det inte ser så illa ut att vara rödögd.
1995
Paul Weller
Oasis
Black Crowes
Pj Harvey
Suede
Kuriosa
Endast jag och L och ett perfekt sommarväder. Första gången sovande i bil testades. Festivalen också ihågkommen för att jag endast drack en öl på fyra dagar och att andra lidköpingsbors bil inte kom upp för backen vid Hallandsåsen.
1996
Tindersticks
Sebadoh
Neil Young
Walkabouts
Tortoise
Kuriosa
Jag och Torbjörn med backstagepass. Hur kul som helst att se insidan av festivalen. Godtroget slog vi upp vårt tält backstage. Det gick bra i några nätter sedan blev vi bortkörda. Vi hade slagit upp det bland performancegrupperna inte bland journalisterna. Jag minns inte riktigt hur vi gjorde sista natten. Smög vi tillbaka eller sov vi i bilen?
1997
Chuck Prophet
John Fogerty
Go-Betweens
Entombed
Daft Punk
Kuriosa
Återigen backstagepass och gratisbiljett fixat av Torbjörn i sista sekunden. Sålde min biljett mycket billigt i rena euforin av att inte blivit upptäckt som icke-journalist. Kaotisk festival där Magnus och Alexander var förstagångsbesökare. Regn och översvämmat tält första natten. Jag gick till bilen och spelade musik så batteriet laddade ur. Sen vindrickande i bilen i flera dagar samtidigt som det erbjöds stor underhållning att se hur alla bilar körde fast i gyttjan. Vi hukade oss när någon ville ha hjälp så vi inte syntes.
1998
Bob Dylan
Jon Spencer Blues Explosion
Black Sabbath
Jesus & Mary Chain
Rocket From The Crypt
Kuriosa
Syster och Gunnar var med vilket var fantastiskt. Torbjörn, Magnus och L också. Vi lyckades komma från varandra redan i Helsingborg men sedan var det allsång till Neil Young och Cortez the killer redan i backen upp mot Helsingör. Sköna fester vid tältet då sova inte fanns på programmet och annat gott väntade.
2001
Håkan Hellström
Danko Jones
Neil Young
Bob Dylan
Asylum Street Spankers & T-Model Ford
Kuriosa
Helena vaknar på natten och är törstig på vatten. Hon hittar en petflaska och börjar halsa. Problemet är bara att det är sprit och inte vatten. Helt underbart är det och jag som flyttat ut i förtältet bara njuter av denna klassiska incident. För övrigt tillbringar det något nykära paret några timmar för mycket i tältet för att det ska vara sunt och Andreas gör sin debut på festivalen.
2002
New Order
Amadou & Mariam
Bob Hund
White Stripes
Television
Kuriosa
Usa-stolarna är med för första gången. Sova i bilen testas och fungerar bra. Andreas är fortfarande ung nog att inte gubbsnarka. Feststämmningen är total under New Order och Amadou & Mariam.
2003
The Thrills
Fu Manchu
Cardigans
Yo La Tengo
Doves
Kuriosa
Whiskeyracet med tillhörande 1-studds fortbollstävling inför Fu Manchu är mest ihågkommen för kvällen med störst promillehalt på Roskilde någonsin. Flera timmar senare hör jag ”uh hooo”, Song 2 med Blur, och tittar upp och befinner mig på ett fält en bra bit utanför allt vad camping och festivalområde heter. Det är inget jag är stolt över. Men jag är stolt över att jag helt plötsligt minns Andreas mobilnummer när jag hittar en telefonkiosk. Jag hade ingen mobil.
2005
The Be Good Tanyas
Green Day
Håkan Hellström
Sonic Youth
Femi Kuti
Kuriosa
Bra blandband hade gjorts så mycket party vid bilen. Trish Klein i The Good Be Tanyas, en av världens vackraste kvinnor, var inte speciellt intresserad av att prata med mig sent på natten efter deras spelning.
2006
Happy Mondays
Silver Jews
Babar Luck
Tied & Tickled Trio
Morrissey & Primal Scream
Kuriosa
En väldigt solig festival vilket märktes under tittande på storbildsskärm och fotbolls-VM. Förbud mot att sova i bilen vilket medförde mycket smygande. Under en av dessa smygturer upptäcktes ett älskande par mellan ett par bilar. En annan minnesvärd händelse är Andreas hurtiga steg till en varmdusch ett par mil bort. Värre än ett maratonlopp kändes det som.
2007
The National
Roky Erickson
CSS
Twilight Sad
Buffalo Tom
Kuriosa
Historiskt regnig festival med Kalle som premiärbesökare. Tre sovandes i bil fungerar med lite vilja och om man nöjer sig med någon timmes sömn. Kanske den bästa festivalen vad det gäller bra spelningar. Underbart avslut i loungetältet på lördagnatten.
2008
Mogwai
Solomon Burke
Band of Horses
Campbell Brothers
Neil Young
Kuriosa
Ligger så nära i tiden att jag knappt smält den så jag citerar Plura. ”Sommarnatt sommarnatt, vi jagade lyckan, vi sprang ifatt den, sommarnatt sommarnatt, vi var barn av sommarnatten”.
1992
Pearl Jam
Nirvarna
Helmet
Pogues
Screaming Trees
Kuriosa
Vilka intryck det var att besöka festivalen för första gången. Tillsammans med kusin Steffan, som i Motley Crue t-shirt stack ut, tog jag tåget ner. På den här tiden fanns det enbart gemensamma duschar. För mig som 19-åring från landet blev det för mycket. Jag var bara inne och vände. Hur skulle jag kunna duscha där utan att det blev pinsamt.
1993
22 Pistepirkko
Bad Religion
Walkabouts
Boghandle
Anthrax
Kuriosa
Med chinabussen färdades jag och Torbjörn med ett jättetält. När vi klev av bussen spelades Bad Religion på högsta volym från något tält. Partyt började. De första dagarna tillbringade vår tältgäst med att åka fram och tillbaka till Christiania och klämma finnar framför den medhavda spegeln i vårt tält. Tältet blåset senare iväg och vi klämde in oss i militärtältet med andra lidköpingsbor. En annan höjdpunkt var att se det då lokala husbandet, som spelade akustiskt framför den stora scenen på dagarna, vara höga på något och hoppandes rakt in i staketet som skyddade mixerbordet under Anthrax spelning.
1994
Beetie Serveert
Sterolab
Bob Hund
Inspiral Carpets
Madder Rose
Kuriosa
Återigen med chinabussen och Torbjörn men också L. På bussen fanns Fritz the cat och fanatiska didgerdoospelare. Kommer ihåg att hemkomsten blev försenad så att det närmast var att gå direkt till jobbet. Skönt då att ha rätt jobb att stå i en skivaffär där det inte ser så illa ut att vara rödögd.
1995
Paul Weller
Oasis
Black Crowes
Pj Harvey
Suede
Kuriosa
Endast jag och L och ett perfekt sommarväder. Första gången sovande i bil testades. Festivalen också ihågkommen för att jag endast drack en öl på fyra dagar och att andra lidköpingsbors bil inte kom upp för backen vid Hallandsåsen.
1996
Tindersticks
Sebadoh
Neil Young
Walkabouts
Tortoise
Kuriosa
Jag och Torbjörn med backstagepass. Hur kul som helst att se insidan av festivalen. Godtroget slog vi upp vårt tält backstage. Det gick bra i några nätter sedan blev vi bortkörda. Vi hade slagit upp det bland performancegrupperna inte bland journalisterna. Jag minns inte riktigt hur vi gjorde sista natten. Smög vi tillbaka eller sov vi i bilen?
1997
Chuck Prophet
John Fogerty
Go-Betweens
Entombed
Daft Punk
Kuriosa
Återigen backstagepass och gratisbiljett fixat av Torbjörn i sista sekunden. Sålde min biljett mycket billigt i rena euforin av att inte blivit upptäckt som icke-journalist. Kaotisk festival där Magnus och Alexander var förstagångsbesökare. Regn och översvämmat tält första natten. Jag gick till bilen och spelade musik så batteriet laddade ur. Sen vindrickande i bilen i flera dagar samtidigt som det erbjöds stor underhållning att se hur alla bilar körde fast i gyttjan. Vi hukade oss när någon ville ha hjälp så vi inte syntes.
1998
Bob Dylan
Jon Spencer Blues Explosion
Black Sabbath
Jesus & Mary Chain
Rocket From The Crypt
Kuriosa
Syster och Gunnar var med vilket var fantastiskt. Torbjörn, Magnus och L också. Vi lyckades komma från varandra redan i Helsingborg men sedan var det allsång till Neil Young och Cortez the killer redan i backen upp mot Helsingör. Sköna fester vid tältet då sova inte fanns på programmet och annat gott väntade.
2001
Håkan Hellström
Danko Jones
Neil Young
Bob Dylan
Asylum Street Spankers & T-Model Ford
Kuriosa
Helena vaknar på natten och är törstig på vatten. Hon hittar en petflaska och börjar halsa. Problemet är bara att det är sprit och inte vatten. Helt underbart är det och jag som flyttat ut i förtältet bara njuter av denna klassiska incident. För övrigt tillbringar det något nykära paret några timmar för mycket i tältet för att det ska vara sunt och Andreas gör sin debut på festivalen.
2002
New Order
Amadou & Mariam
Bob Hund
White Stripes
Television
Kuriosa
Usa-stolarna är med för första gången. Sova i bilen testas och fungerar bra. Andreas är fortfarande ung nog att inte gubbsnarka. Feststämmningen är total under New Order och Amadou & Mariam.
2003
The Thrills
Fu Manchu
Cardigans
Yo La Tengo
Doves
Kuriosa
Whiskeyracet med tillhörande 1-studds fortbollstävling inför Fu Manchu är mest ihågkommen för kvällen med störst promillehalt på Roskilde någonsin. Flera timmar senare hör jag ”uh hooo”, Song 2 med Blur, och tittar upp och befinner mig på ett fält en bra bit utanför allt vad camping och festivalområde heter. Det är inget jag är stolt över. Men jag är stolt över att jag helt plötsligt minns Andreas mobilnummer när jag hittar en telefonkiosk. Jag hade ingen mobil.
2005
The Be Good Tanyas
Green Day
Håkan Hellström
Sonic Youth
Femi Kuti
Kuriosa
Bra blandband hade gjorts så mycket party vid bilen. Trish Klein i The Good Be Tanyas, en av världens vackraste kvinnor, var inte speciellt intresserad av att prata med mig sent på natten efter deras spelning.
2006
Happy Mondays
Silver Jews
Babar Luck
Tied & Tickled Trio
Morrissey & Primal Scream
Kuriosa
En väldigt solig festival vilket märktes under tittande på storbildsskärm och fotbolls-VM. Förbud mot att sova i bilen vilket medförde mycket smygande. Under en av dessa smygturer upptäcktes ett älskande par mellan ett par bilar. En annan minnesvärd händelse är Andreas hurtiga steg till en varmdusch ett par mil bort. Värre än ett maratonlopp kändes det som.
2007
The National
Roky Erickson
CSS
Twilight Sad
Buffalo Tom
Kuriosa
Historiskt regnig festival med Kalle som premiärbesökare. Tre sovandes i bil fungerar med lite vilja och om man nöjer sig med någon timmes sömn. Kanske den bästa festivalen vad det gäller bra spelningar. Underbart avslut i loungetältet på lördagnatten.
2008
Mogwai
Solomon Burke
Band of Horses
Campbell Brothers
Neil Young
Kuriosa
Ligger så nära i tiden att jag knappt smält den så jag citerar Plura. ”Sommarnatt sommarnatt, vi jagade lyckan, vi sprang ifatt den, sommarnatt sommarnatt, vi var barn av sommarnatten”.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)