Roskildefestivalen 2008
De första dagarna efter roskildefestivalen brukar kännas rätt konstiga. Först har man sett fram emot festivalen länge och lagt upp planer på vilka band man ska se och vad man ska göra. Sen när man väl är på plats så är det bara njutning i fem dagar. Så det är ju egentligen inte konstigt att en stor tomhet uppstår när man kommer hem. Självklart spelar det in att man inte sovit ordentligt och kanske levt lite över sin förmåga också. I år är det sannerligen inget undantag.
Fast efter ett par dagar försvinner tomheten mer och mer och istället fylls kroppen av alla minnen man har med sig. Både musikaliska och andra upplevelser sjunker in. Som vanligt är det många upplevelser man har med sig resten av livet.
Årets festival bjöd på ett helt perfekt väder fram till sista två timmarna då himlen öppnade sig. Tyvärr gick det ut över Jay Z som vi inte orkade stanna att se. Årets festival bjöd också på en debut. Nämligen att sova i husbil. Visserligen var vädret så bra i år att tält hade fungerat men husbilen var verkligen fulländad. Nära området, lagom lugnt och inget kånkande med grejer när man anländer passade oss utmärkt. Humöret blev därmed på topp genast. Att åka ner redan på onsdagen var också en succé.
En liten sammanställning utan rangordning av vad jag kommer ihåg mest från festivalen följer nedan.
Band Of Horses – Am i a good man
Skäggmurvlarna gjorde en bra mycket bättre spelning på Roskilde än i Gbg i mars. De var helt klart mer taggade och att se sångaren Ben Bridwells otroliga glädje gjorde mycket. Allra bäst lät bandet i Am i a good man. Makalöst bra cover med skön text som lämnade mig både tårögd och mållös. Finns här från en annan spelning http://www.youtube.com/watch?v=O3Vw8uLiRmc
Neil Young – Oh lonesome me
En nästan alltigenom fantastisk spelningen toppades med ett gäng akustiska låtar. Att se solen gå ner över den orangea scenen och sjunga med i Oh lonesome me är livsnjutning. Fulländningen hade varit total om han tagit med Only love can break your heart bland låtvalen också. Men men, ibland får man inte allt man vill ha här i livet.
http://www.youtube.com/watch?v=Rtd8O59XyvQ
The Campbell Brothers – Jump for joy
Att en söndag kl 12.30 på dagen få en roskildepublik i trans tyder på styrka. Och styrka är precis vad The Campbell Brothers finner i vår herre. Deras mix av soul, r&b, gospel och rock låter lite stel på skiva men live var det något fantastiskt. Spelningen var verkligen bra rakt igenom och när de nådde sista låten Jump for joy var alla frälsta. Inte minst jag som hade haft en orolig morgon.
My Bloody Valentine
Vilken volym! Att mina tre favoritlåtar klämdes av direkt var perfekt då spelningen delvis krockade med Neil Young. I only said, When you sleep och When you wake you’re still in a dream. Nästan med en helt nedsläckt scen flödade ljudet i tinnitusstyrka mot oss på gräsplätten utanför. http://www.youtube.com/watch?v=tx0hc9M2y08
Jack Kerouac – Big sur
För första gången tar sig en läsupplevelse in på listan över upplevelser på Roskilde. Men att läsa slutet av boken, från kapitel 37, en söndagmorgon klockan åtta på ett liggunderlag utanför husbilen är något jag aldrig glömmer. Det var inte bara angenämt men det kändes i hela kroppen. Jag tror faktiskt att jag aldrig kommer att uppleva något liknande igen. Så här lyder början av texten
”Jag ser Korset, det är tyst, det står stilla en lång stund, mitt hjärta vidgas mot det, hela min kropp sjunker bort mot det, jag håller ut mina armar för att föras bort mot det, herregud jag förs bort, min kropp håller på att dö och föras bort mot korset som står i ett upplyst område i mörkret, jag börjar skrika eftersom jag vet att jag håller på att dö…”
Solomon Burke – None of are free
Soullegenden levererade den mest underhållande spelningen på hela festivalen. Publikfrieri i Las Vegas klass som kräver en legend som Burke för att genomföra. Roligt mellansnack blandades med gamla soul- och rockpärlor. Både hans egna och andras. Mest berörande var None of us are free. Låten i studioversion här http://www.youtube.com/watch?v=kfzVeTaSAsQ Här ett smakprov från Roskilde. Man vill bara tillbaka. http://www.youtube.com/watch?v=BTH30hmfc8Q
Eldkvarn – Nådens hand
Musik när den är som mest helande. Natten mellan fredag och lördag i husbilen fick den mig knäsvag.
Bob Hund – Ett fall & en lösning
Kanske var spelningen på festivalen 2003 lite vassare. Fast inte ens vi trötta plastglasalkoholister kan komma undan Tomas Öbergs energi ens en söndagskväll, särskilt inte i denna explosion till låt.
Cat Power – New York
Hennes bästa låt från senaste skivan framfördes med stil. Jag är glad att jag hade fått en så bra plats på den här spelningen också.
De första dagarna efter roskildefestivalen brukar kännas rätt konstiga. Först har man sett fram emot festivalen länge och lagt upp planer på vilka band man ska se och vad man ska göra. Sen när man väl är på plats så är det bara njutning i fem dagar. Så det är ju egentligen inte konstigt att en stor tomhet uppstår när man kommer hem. Självklart spelar det in att man inte sovit ordentligt och kanske levt lite över sin förmåga också. I år är det sannerligen inget undantag.
Fast efter ett par dagar försvinner tomheten mer och mer och istället fylls kroppen av alla minnen man har med sig. Både musikaliska och andra upplevelser sjunker in. Som vanligt är det många upplevelser man har med sig resten av livet.
Årets festival bjöd på ett helt perfekt väder fram till sista två timmarna då himlen öppnade sig. Tyvärr gick det ut över Jay Z som vi inte orkade stanna att se. Årets festival bjöd också på en debut. Nämligen att sova i husbil. Visserligen var vädret så bra i år att tält hade fungerat men husbilen var verkligen fulländad. Nära området, lagom lugnt och inget kånkande med grejer när man anländer passade oss utmärkt. Humöret blev därmed på topp genast. Att åka ner redan på onsdagen var också en succé.
En liten sammanställning utan rangordning av vad jag kommer ihåg mest från festivalen följer nedan.
Band Of Horses – Am i a good man
Skäggmurvlarna gjorde en bra mycket bättre spelning på Roskilde än i Gbg i mars. De var helt klart mer taggade och att se sångaren Ben Bridwells otroliga glädje gjorde mycket. Allra bäst lät bandet i Am i a good man. Makalöst bra cover med skön text som lämnade mig både tårögd och mållös. Finns här från en annan spelning http://www.youtube.com/watch?v=O3Vw8uLiRmc
Neil Young – Oh lonesome me
En nästan alltigenom fantastisk spelningen toppades med ett gäng akustiska låtar. Att se solen gå ner över den orangea scenen och sjunga med i Oh lonesome me är livsnjutning. Fulländningen hade varit total om han tagit med Only love can break your heart bland låtvalen också. Men men, ibland får man inte allt man vill ha här i livet.
http://www.youtube.com/watch?v=Rtd8O59XyvQ
The Campbell Brothers – Jump for joy
Att en söndag kl 12.30 på dagen få en roskildepublik i trans tyder på styrka. Och styrka är precis vad The Campbell Brothers finner i vår herre. Deras mix av soul, r&b, gospel och rock låter lite stel på skiva men live var det något fantastiskt. Spelningen var verkligen bra rakt igenom och när de nådde sista låten Jump for joy var alla frälsta. Inte minst jag som hade haft en orolig morgon.
My Bloody Valentine
Vilken volym! Att mina tre favoritlåtar klämdes av direkt var perfekt då spelningen delvis krockade med Neil Young. I only said, When you sleep och When you wake you’re still in a dream. Nästan med en helt nedsläckt scen flödade ljudet i tinnitusstyrka mot oss på gräsplätten utanför. http://www.youtube.com/watch?v=tx0hc9M2y08
Jack Kerouac – Big sur
För första gången tar sig en läsupplevelse in på listan över upplevelser på Roskilde. Men att läsa slutet av boken, från kapitel 37, en söndagmorgon klockan åtta på ett liggunderlag utanför husbilen är något jag aldrig glömmer. Det var inte bara angenämt men det kändes i hela kroppen. Jag tror faktiskt att jag aldrig kommer att uppleva något liknande igen. Så här lyder början av texten
”Jag ser Korset, det är tyst, det står stilla en lång stund, mitt hjärta vidgas mot det, hela min kropp sjunker bort mot det, jag håller ut mina armar för att föras bort mot det, herregud jag förs bort, min kropp håller på att dö och föras bort mot korset som står i ett upplyst område i mörkret, jag börjar skrika eftersom jag vet att jag håller på att dö…”
Solomon Burke – None of are free
Soullegenden levererade den mest underhållande spelningen på hela festivalen. Publikfrieri i Las Vegas klass som kräver en legend som Burke för att genomföra. Roligt mellansnack blandades med gamla soul- och rockpärlor. Både hans egna och andras. Mest berörande var None of us are free. Låten i studioversion här http://www.youtube.com/watch?v=kfzVeTaSAsQ Här ett smakprov från Roskilde. Man vill bara tillbaka. http://www.youtube.com/watch?v=BTH30hmfc8Q
Eldkvarn – Nådens hand
Musik när den är som mest helande. Natten mellan fredag och lördag i husbilen fick den mig knäsvag.
Bob Hund – Ett fall & en lösning
Kanske var spelningen på festivalen 2003 lite vassare. Fast inte ens vi trötta plastglasalkoholister kan komma undan Tomas Öbergs energi ens en söndagskväll, särskilt inte i denna explosion till låt.
Cat Power – New York
Hennes bästa låt från senaste skivan framfördes med stil. Jag är glad att jag hade fått en så bra plats på den här spelningen också.
Mogwai – Like Herod
Fredagkvällen förgylldes av skottarna i Mogwai. Deras musik måste avlyssnas vid ett speciellt humör. Den här dagen var en timmes skotskt gitarrmangel som injektion rätt in i blodomloppet. När väl melodierna som finns i ljudmassorna kommit in i blodet når de alla vitala organ på nolltid. Som det känns nu så var det faktiskt festivalens bästa spelning.
Andra artister som gjorde bra ifrån sig och är värda att nämna är Grinderman, Hellacopters José Gonzalez, Anthony Joseph & The Spasm Band, The Gossip, The Do, Tina Dicow, Queen Ifrica och Slayer.
Nu går man i väntans tider i ett år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar