Roddy Doyle - Kvinnan som gick in i dörrar

Titeln anspelar på hur huvudpersonen, Paula Spencer, skyller ifrån sig angående hennes många blåmärken på kroppen. Hon vill inte erkänna för någon att det är hennes man som slår henne utan skyller på att hon dricker för mycket och ramlar i trappor eller går in i dörrar.

Hela tiden när jag läser boken så tänker jag på en kvinna som jag mötte nästan varje dag en sommar då jag var brevbärare. Kvinnan, som bodde i ett höghus, passade varje dag på när jag kom att ta hissen ner och "råka" möta mig. Nästan varje dag hade hon något nytt blåmärke. Av min kollega hade jag fått reda på hur det stod till. Hon hade en man som misshandlade henne. Det var väldigt sorgligt att se hur hon försökte spela glad men hur allt var dött hos henne. Paret hade små barn som måste sett allting. En tragedi.

Precis detta handlar boken om. Hur Paula blir slagen men ändå inte lämnar mannen. Hon lägger ibland skulden på sig själv, ibland förnekar hon allt men innerst inne vet hon förstås vad som pågår och vems fel det är. Till slut, när mannen är på väg att ge sig på även dottern, får Paula nog och slår tillbaka. Mannen kastas ut och livet blir lite lättare att leva även om det aldrig går att komma ifrån de obotliga ärr han åsankat Paula.

Det är bara att hoppas att kvinnan som jag delade ut post till har gjort detsamma. Jag ser henne faktiskt ibland och jag inbillar mig att hon ser ut att må bättre.

Betyg: GGG