Jim White - Göteborg, Pustervik, 24/10-07

Som sista låt spelar han Bluebird. Låten som förde mig in White värld och som ger mig tårar varje gång jag hör den. Bluebird är skriven som en kärleksförklaring till Whites dotter och har för mig blivit min låt till Ella. (Astrid fanns inte när jag hörde den första gången). White som tidigare varit heroinberonde, vilket låten också handlar om, mässar på hur han "finally found someone to love more than the rain". Jag har inte varit heroinberoende men jag har också hittat någon att älska mer än regnet.

Efter konserten igår var jag bara tvungen att gå fram till Jim och säga hur mycket jag älskar Bluebird. Han blev verkligen glad och exalterad. Han tog fram sin plånbok och fick fram kort på dottern som var föremålet för sången och idag var nio år. Han skakade min hand ytterligare en gång och lovade att säga till henne att det fanns en pappa och dotter i Sverige som hade Bluebird som sin låt.

I övrigt var det en lysande konsert. White hade med sig två musiker som förgyllde låtarna ytterligare. Det spelades låtar från alla hans fyra skivor. Höjdpunkter förutom Bluebird var Jailbird, Still waters, The girl from Brownsville Texas och Firework factory. White är också en historieberättare och underhållare av rang. Hans mellansnack är nästan lika bra som sångerna.

Det känns skönt att ha ett sådant här konsertflytt. Nästan allt jag sett på senare tid har verkligen varit bra.