Hoppas ingen har det så här

Den tog sig och kommer garanterat bli en läsning som sitter kvar länge. 

Sing a long!

Perfekt livemusik en söndagskväll. Chris Robinson Band. 

Klaustrofobi

Den rätt fantastiska historien om de 33 chilenska män som blev fast 700 meter under marken i 69 dagar efter ett gruvras. Läsvärt men lite onödigt många sidor. 

Droger, prostitution, white trash, våld och lite känslor

Ibland behöver man lite hårdkokt läsning från amerikanska södern. Helt klart en bra bok. Svårt att misslyckas med den titeln. 

Livet hos en fosterfamilj

En riktigt bra mellanåldersbok att läsa som vuxen. Frågan är vad den tilltänkta åldersgruppen tycker? 

Ryley Walker

En riktigt bra spelning levererade Ryley Walker i fredags. 

Har livet någon betydelse?

Kanske inte en superbra bok i sig men den måste vara perfekt att diskutera kring för en högstadieklass. 

Intressant inblick i en fruktansvärd värld

Att vara kvinna i Afghanistan idag är att födas utan rättigheter. 

Jason Isbell

Det blev en väldigt bra start på konsertåret 2016. 

Årets album 2015 plats 1

Daniel Romano - If I've Only One Time Askin'

Det tog ett par plattor in i Daniel Romanos karriär innan jag verkligen förstod den här kanadensarens storhet. Och jag ser det bara som sunt att vara lite avvaktande till en kille som sjunger relativt traditionell country som ung. Är han värdig att ge sig på den här genren liksom? Svaret 2015 är att Daniel Romano är den finaste företrädaren för countryinfluerad musik på massor av år.

Romanos spelning på Pustervik i maj var magisk. Jag stod med tårar i ögonen rakt igenom. Både av glädje för att det var så bra men också av texter som var så drabbande. Det häftiga med spelningen var också att närmare hälften av låtarna ännu inte är släppta. Så tänk vilka skivor vi har framför oss. If I've Only One Time Askin' är ett helgjutet album som jag kan lyssna på om och om igen utan att tröttna på. Den passar alla tillfällen och alla humör man kan tänkas ha. Tydligen är Romano på väg till Sverige i sommar för ett gäng spelningar. Finns det bara minst logistisk chans så tänker jag se minst 4 stycken av dem. Ses där!

Årets album 2015 plats 2

Föllakzoid - III

Jag är inte tillräckligt skicklig att i ord beskriva saker som berört mig djupt. Tur att det finns bra författare och journalister som klarar av det. Men jag vet hur det känns att bli djupt berörd av musik. Senast det hände var i början av december när Föllakzoid stod på scen på Ringön. Det var en utomjordisk upplevelse (ni ser jag använder bara floskler). Som att bli hög utan hjälp av droger (även om ett gäng Pistonhead var inblandade). 

III är naturligt nog bandets tredje skiva. Deras förra från 2013 upptäckte jag sent och den missade tyvärr årsbästalistan det året därför. Nu var jag mer på hugget. På III känner man igen Föllakzoid men de har ytterligare skalat bort allt överflödigt från sin musik. Något som passar dem perfekt. Kvar är monton rytm som går som en röd tråd genom skivans fyra låtar. Rytmen får då och då sällskap av en gitarrslinga, en basgång, någon synt och lite mer sällan även av bakgrundssång. Detta tillsammans gör III till djupt känslosam men samtidigt dansant skiva. Den bör verkligen spelas i sin helhet i ett svep under koncentrerad lyssning. Annars försvinner essensen i skivans storhet. 

Årets album 2015 plats 3

JD McPherson - Let The Good Times Roll

Tanken var att dra ner lite på festande under 2015. Det gick sådär och jag tycker jag gjorde rätt i att omvärdera den idén. För nog är devisen att man lever bara en gång är viktigare är någonsin. Varför vänta på något när det kan vara för sent nästa vecka. Att gå på spelningar och dricka några öl är en stor del av mitt liv. Tyvärr har inte McPherson kommit till våra breddgrader och spelat. Men skivan har varit öldrickarsoundtrack under hela hösten.

För bakom årets fulaste skivomslag döljer sig ett genuint och kärleksfullt rockalbum. Mycket insipriation är hämtat från den tidiga rocken som JD McPherson sedan gör något eget av. Varenda låt på plattan är en megahit i min värld. Måtte han komma till Europa under 2016. Jag kommer ta mig dit han spelar.

Årets album 2015 plats 4

Barrance Whitfield and the Savages - Under The Savage Sky

Hade jag gått till en smågumma 1980 så tror jag att hon ganska lätt hade utläst att 2015 kommer du gilla musik som Barrance Whitfield gör. För faktum är att Under The Savage Sky låter som rätt musik jag lyssnade på som 8-åring. Den här skivans innehåll är dock väldigt sällsynt 2015.

Oavsett genre krävs det mycket letande för att man ska hitta musik som känns som verkligen känns. Som framkallar någon sorts känsla. Så mycket musik bara passerar förbi utan att lämna något intryck alls. Barrance Whitfield lämnar definitivt intryck på mig. Först känns det som man får en rejäl örfil men snabbt förstår man att det introduktionen till en ny bästa vän. För resten av skivan dansar vi ihop till den bästa punk-soul-rock-blues mixen på många år. Ska spelas högt!

Årets album 2015 plats 5

Night Birds - Mutiny At Muscle Beach

Att hitta essen i olika genrer kräver tid och tur. Det finns så mycket musik där ut att det inte finns en chans att höra allt. Börjar man tänka på allt bra man missar kan man få en tår i ögat. Fast man ska nog mer fokusera på allt bra man hittar. Exempelvis Night Birds frå

Det finns så mycket klen punkrock idag att man nästan tröttnar att leta nya band. Därför blir man så glad när man hittar band som Night Birds. Allt är förstås en smaksak men för mig innehåller Mutiny At Muscle Beach allt jag vill ha från en punkrockskiva. Under 24 minuter sprutar det ut attityd och grymma låta. Sen vill man lyssna på den en gång till.

Årets album 2015 plats 6

Richard Hawley - Hollow Meadows

Efter förra skivans utflykt i lite mer distade gitarrers land är Richard Hawley tillbaka där vi brukar ha honom. Alla som lyssnat på hans tidigare album vet att vi får vansinnigt fin nattmusik. Hawley är en mästare på att skapa stämningar med sina texter och sin djupa röst.

Hollow Meadows öppnar med låten I Still Want You. En så stark öppning att hela skivan borde bli lidande efter det. Men faktum är att alla låtar fram till avslutande What Love Means klarar av hålla den väldigt höga standarden uppe.

Årets album 2015 plats 7

Beach Slang - The Things We Do To Find People Who Feel Like Us

Helt kart förvånad själv att jag gick igång så mycket på detta. Men faktum är att så fort jag satte på den här skivan under året, och det var ofta, blev jag på bra humör och dansade runt i lägenheten. Gitarrbaserad amerikansk indierock från sent 80-tal och några år framåt är grunden i det Beach Slang gör.

Det som får mig att gå i spinn är hur sångare James Alex verkar älska det livet jag älskar att leva. Det handlar om hur musiken, barerna och vännerna är det som gör livet värt att leva. Han sätter ord och ljud på detta genom tio låtar. Alla verkar handla om detta tema. Skivan gör att jag känner mig yngre än vad jag är för en stund. Inte något jag eftersträvar i sig men jag erkänner att det är skönt den korta stunden det varar.

Årets album 2015 plats 8

Soldeiers Of Fortune - Early Risers

För oss som stenhårt längtar efter ett nytt Endless Boogie album är det här vi närmaste vi kommer under 2015. Här finns nämligen Jesper Eklöw från det just nämnda bandet med. I övrigt är det medlemmar från ett gäng olika band med Matt Sweeny som någon sorts ledare och så inkallade gästvokalister.

Låtarna är baserade på jam vilket kan resultera i rätt ofokuserade låtar. Det finns väl någon sådan här också men annars är det ösig rock n roll som gäller. Early Risers är en platta som inte funkar vid alla tillfällen men när den gör det blir effekten desto större.

Årets skivor 2015 plats 9

The Rhythm Shakers - Panic!

Överraskande släppte The Rhythm Shakers en skiva enbart på vinyl i somras. Som vanligt finns ingen av deras musik på streamat någonstans så det vara bara att beställa. Jag visste att när paketet från Los Angeles kom så skulle jag inte bli besviken. Och när det stod en hälsning med Lots of love från Marlene Perez på framsidan så räckte det nästan så.

Panic spelades in snabbt då lusten helt plötsligt infall sig. Tanken är att det är ett mellanspel mellan två "riktiga" släpp. Den här impulsiva passar självklart bandet utmärkt. Det är hård och rak rockabilly som möter lyssnare. Precis så jag vill ha den. Sen finns det också några riktigt fina lite lugnare låtar. De är nog då Marlenes låtskrivartalanger och röst blir som allra hetast.

Årets album 2015 plats 10

Bäddat För Trubbel - Två Sjundedelar Av Ett Liv

Antagligen kommer det här vara bandets mästerverk när man sammanfattar Bäddat För Trubbels karriär. Jag har svårt att se hur de ska toppa detta. De har tagit sin musik och sina texter till max här. Det som var bra på tidigare plattor har här helt enkelt blivit ännu bättre. Variationen är lite större och texterna ett snäpp vassare.

Vad det gäller texterna så är det faktiskt så att man kommer på sig att nynna nästan valfri strof från skivan då och då. Det är så många one-liners att det inte är klokt. Poesi i sin renaste form. Skulle de läsas upp skulle de utklassa alla prettos som tävlar i poetry slam SM.

Årets album 2015 plats 11

Uncle Acid - The Night Creeper

Spelningen på Pustervik i höstas bekräftade det jag redan visste. Uncle Acid är det bästa hårdrocksbandet just nu. Live är de helt oemotståndliga. Den garagerockiga som passar skivorna så bra ändras live och det blir tyngd och gung i en perfekt kombination.

The Night Creeper är ett ypperligt album men faktum är att det finns ett par lite svagare spår. Därav missar plattan topp 10. Annars är det som vanligt riff, gitarrsolon och melodier som bara Uncle Acid kan få fram.