Denna vecka har långtifrån varit idealisk gällande förberedelserna inför maratonloppet nästa vecka. Magsjuka och dålig sömn har spolierat veckans löpning. Jag har blivit anfådd bara genom att gå uppför trappor.

Tur att loppet inte var den här helgen. Det hade inte funkat. Nu hoppas jag på snabb förbättring och kanske någon mil i helgen. Nästa vecka blir det till att ta det lugnt och äta mycket kolhydrater.

Jag har starnummer 1263 om jag skulle flimra förbi på TV.

Roskilde 2007

Booka Shade

När man stöter på bra danslåtar inom house, techno och andra liknande genres tänker man alltid att man borde kolla upp det mer. Det blir dock nästan aldrig gjort och när det väl blir det så är hela album nästan aldrig roliga. I alla fall inte att lyssna på hemma.

Booka Shade är en tysk technoakt som ska få folk att dansa på årets festival. Det kan de säkert lyckas med. Det är lite för många synthvibbar för min smak men några skönt monotona låtar skulle få mig att stanna till om jag passerar deras spelning.

Publiken i Malmö uppskattar verkligen bandet som du kan se här: http://www.youtube.com/watch?v=7XdxulL0hLA

Bästa låt: Darko

Roskilde 2007

Alice Rose

Dansk elektronica artist som bor i Tyskland och ofta låter som Björk. Så kan en kortfattad beskrivning av Alice Rose skrivas.

Ibland är det skönt med musik som kräver lite tuggmotstånd och inte fastnar direkt. Så är det med Alice Rose. Tyvärr kommer hon aldrig att fastna så mycket att jag lockas att kolla in henne live. Så här kan det se ut, med en liten motorsåg och allt: http://www.youtube.com/watch?v=UvWT3jVa_oc

Bästa låt: Trash

Roskilde 2007

Cold War Kids

När man läser olika inlägg om festivalen så är det de som gillar hårdrock som är besvikna över årets artister. De menar att det är för mycket jävla indie. Jag får lite förståelse för dem när jag hör Cold War Kids. Jag tycker nämligen att det här är dussinmusik. Det är inte direkt dåligt men det är så lamt att man lika gärna kan vara utan det. Dessutom har sångaren en ansträngande röst som inte tilltalar mig.

Fast jag tror nog att bandet kan bli rätt stora. De är liksom precis lagom för det. Jag hittar inga kandidater på jättehittar på deras första skiva men de har nog kapaciteten att nå många fans. Är man intresserad kan man kolla in deras myspace sida: http://www.myspace.com/coldwarkids

Bästa låt: Tell me in the morning

Roskilde 2007

Brian Jonestown Massacre

På mitten av 90-talet köpte jag en vinylsingel med det här bandet. Jag hade läst om dem och antog att jag skulle gilla dem. Singeln visade sig vara ganska svag och jag orkade inte göra ett nytt försök. Genom åren har man sedan läst om dem men då har det mest handlat om slagsmål, droger och filmen Dig.

Nu när jag lyssnat mer och kollat in deras videor så är jag sugen att se det. De försöker leva upp till varenda rockmyt som finns. Ibland ser deras otroligt retroaktiga 60-tals stil närmast patetisk ut och låtarna är mest halvfärdiga skisser. Men det finns sekvenser där de faktiskt lyckas närma sig orginalen. Det låter så mycket Stones, Byrds, Beatles och annan 60-tals musik uppblandat med lite engelska gitarrmattor a la Spacemen 3.

En video finns här: http://www.youtube.com/watch?v=wDDYGoAJCcM

Bästa låt: This is why you love me

Roskilde 2007

Roky Erickson

Då var det dags för kanske den absoluta höjdpunkten på årets festival. Den mytomspunne Roky Erickson som verkar ha hittar rätt mediciner på äldre dagar. Hans livshistoria är annars ganska sorglig. Det började bra med det psykedeliska bandet 13th floor elevators på mitten av 60-talet. Sedan åkte han fast för marijuanainnehav och valde då att hänvisa till psykisk sjukdom så att han skulle slippa ett fängelsestraff. Problemet var att han istället fick behandling med elektrochocker. Vilket för övrigt även Townes Van Zandt fick. Erickson har inte blivit sig lik sedan dess. Däremot har han i perioder skrivit mycket bra musik.

Sedan ett par år tillbaka står han även på scen då och då. Och det låter riktigt bra. Han har med sig kompbandet The Explosives och gubbarna lyckas låta sådär klassikt taggtrådrockigt som jag vill ha det.

Kolla på det här:

Sent 60-tal, före medicin, http://www.youtube.com/watch?v=zDT8shkTH9s

Tidigt 80-tal, rätt medicin, http://www.youtube.com/watch?v=YKu6Q4Vv4b8

Tidigt 90-tal, fel medicin: http://www.youtube.com/watch?v=urAB7PKRv5g

Idag, låter bra: http://www.youtube.com/watch?v=zAHn5mO8uDk&mode=related&search=

Bästa låt: It's a cold night for alligators

Roskilde 2007

Holly Golightly

Det finns ett fel med Holly Golightly, enligt mig. Det är den alltför intetsägande rösten. Annars är hennes låtar sköna pasticher på den tidiga rockhistorien och 50-tals estitiken sitter fint. Jag kan tänka mig att hon en riktigt hjälte för coola rockabillys.

Det låter som bäst i de mer garagerockiga låtarna. Då vaknar faktiskt rösten till liv även om den aldrig blir helt bra. Det är inte så att hon sjunger falskt eller så, det skulle jag förresten inte höra, utan det är mer att hon inte låter så cool som hon tror. Kanske är det så enkelt att det är svårt för en engelska att verkligen lyckas med den uramerikanska musiken. Liveklippen som finns visar ändå att det inte skadar att titta förbi när hon spelar. http://www.youtube.com/watch?v=CX_WrZLLQpY&mode=related&search=

Bästa låt: You can't buy a gun

Roskilde 2007

Nostalgia 77 Octet

Det är väldigt kul att man börja boka jazzband också. Förra årets konsert med finnarna Five Corners Quartet var väldigt trevlig på småtimmarna. Årets mest renodlade jazzorkester är Nostagia 77 Octet från England.

Deras senaste skiva Borderlands har vunnit många jazzpriser. Bandet låter som en mer nutida variant av Sun Ra. Det är alltså väldigt kosmiskt och utsvävande. Dansgolvsjazz står det någon stans och det är bara att hålla med. Långa låtar där ett återkommande tema är den sammanhållande länken är vanligt. Jag gillar blåssektionen skarpt och kan mycket väl tänka mig att tillbringa en timme i deras sällskap. Rytmsektionen är förresten inte dålig den heller. Det finns en tendens att musiken kan bli lite väl funkig i några låtar. Då blir jag stillstående med en gång.

Ladda med det här Andreas: http://www.youtube.com/watch?v=HdASDZ_NlGY

Bästa låt: Lotus tree

Roskilde 2007

Agf

Ibland tilltalar mig minimalistisk techno och konstmusik. Om jag ska uppskatta det måste jag vara på ett speciellt humör och framförallt ska jag befinna mig själv hemma. Liggandes på soffan och bara drömma mig bort. Då fyller den typ av musik verkligen en funktion. Det går inte att lyssna på det i bilen eller ihop med andra.

Precis som beskrivet ovan är det med tyska Agf. Därför ser jag det nästan som en omöjlighet att se henne framföra denna komplexa musik på Roskilde.

Bästa låt: Poemproducer

Roskilde 2007

Mahmoud Ahmed

Etiopiens största stjärna ställer sig i år på Roskildes scen. Och av döma av det jag hört kan det bli riktigt svängigt. Klippet som finns på Youtube visar att bandet han har med sig är riktigt bra. Det är afrobeat av bästa märke. Blåsarna dominerar fullständigt. Kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=Od2hMI3Mm2w. Men sången...

Det jag har svårare för är språket och därmed sången. Många andra afrikanska band sjunger ju på franska eller spårk som är mer lättlyssnade. I alla fall i mina öron. Ahmed sjunger på ett språk som mer liknar arabiskan vilket blir alltför orientaliskt för min smak. På den skivan jag hört Alémye så är det så att jag gillar musiken väldigt mycket men sången tar alltför stor plats. Därför är det nog tveksamt om den gode Ahmed får se mig framför scenen i sommar. Å andra sidan är jag sugen på att höra bandet live. Vi får se hur det blir.

Bästa låt: Ney denun tesesh

Roskilde 2007

Rhonda Harris

Det börjar bli fullt i kategorin av band man måste se på årets festival. till. Danska bandet Rhonda Harris med Nikolaj Norlund i spetsen kvalar nämligen lätt in under måste se. Deras senaste skiva Tell the world we tried innehåller nämligen enbart Townes Van Zandt låtar. Det är svårt att misslyckas med så bra låtar. Rhonda Harris gör ändå något eget av materialet. Det låter som ett annat favoritband Luna skulle spela Townes.

Det är klart att det inte låter bättre än orginalet men det är kul att höra låtarna i ny tappning. Det är väl egentligen bara Lungs som de inte klarar av. Annars är det finfina versioner av Rake, Saint John the Gambler, Tecumseh valley och ett flertal till. Jag har bara hört en låt från deras tidagare skivor. Den låter helt ok den också. Finns här: http://www.youtube.com/watch?v=4vvA_YtAOAk

Rhonda Harris spelar tydligen på söndagen. Jag kommer vara där och sjunga med i varenda textrad. Lyssna mer på deras myspace sida: http://www.myspace.com/rhondaharriscph

Bästa låt: Two girls

Roskilde 2007

My Chemical Romance

Ska jag vara ärlig hade jag väldigt förutfattade meningar kring det här bandet. Jag hade bunntat ihop dem med andra hemska band som Linkin Park, Nickelback, Limp Bizkit och Staind. Vissa av mina farhågor besannades när jag verkligen tog mig tid att lyssna. Exempelvis de stundtals olidligt pompösa dragen åt band som Queen, även den ibland pojkbandsaktiga hårdrocken och det uramerikanska uppförandet var saker som jag visste att jag skulle irritera mig på.

Men det är inte fullt så illa som jag befarade för där emellan hittar jag faktiskt ganska mycket bra som jag gärna lyssnar på igen. Det är inte sådär post-grunge sliskigt som jag trodde utan det är bra bett i både gitarrer och sång. Min hårdrocksådra gör sig påmind och jag förstår verkligen varför kidsen älskar det. Det hade jag antagligen också gjort om jag varit 15 år. Nu får de lite mer respekt än jag trodde men de ligger fortfarande ganska långt ner på listan över band att se på Roskilde.

Bästa låt: The sharpest lives. Den finns här: http://youtube.com/watch?v=KqicHThwM5E&mode=related&search=

Roskilde 2007

Camera Obscura

Det är så skönt att skriva om olika band som ska spela i år. Förra inlägget var om ett grabbigt punkband från USA nu är det bräcklig pop från Skottland. Jag gillar båda. Skotta är experter på att spela ädel popmusik och Camera Obscura är inget undantag.

Nu har jag haft Camera Obscura i Mp3-spelaren i över en månad när jag varit ute och löptränat. Det är rekord för en artist. Det är nästan så jag lyssnat sönder den senaste skivan men om jag nu håller mig lite lugn så har säkert suget kommit tillbaka till början av juli.

Bästa låt: Lloyd, I'm ready to be heartbroken finns här http://www.youtube.com/watch?v=XTa_RQC8ZxA

Roskilde 2007

Against Me

Eftersom jag inte följt punkscenen speciellt noga sedan Bad Religion och Supersuckers i början av 90-talet så har jag dålig koll på vad som händer där. Men bra punk går alltid hem hos mig. Against Me blandar och ger. Deras estitik är klart punk och de låter som en blandning av många föregångare. Man hör The Clash, Social Distortion uppblandat med lite mer folkkänsla. Faktiskt får man lite Billy Bragg feeling ibland också. Kanske främst textmässigt.

Deras tidiga skivor låter alltför gapiga men på det senaste verkar sångare gapat till sig en mer harmonisk röst. Inte illa men heller inte helt övertygande blir slutresultatet. Jag gillar dock deras stil: http://www.youtube.com/watch?v=e8g9yp7EMRc

Bästa låt: Unprotected sex with multiple partners

Roskilde 2007

Bassekou Kouyate & Ngoni Ba

Afrikansk musik är det som lockar mig mest till världsmusiktältet. Genom åren så har man sett väldigt mycket bra med Amadou & Mariam som höjdpunkt. I år står hoppet till Bassekou Kouyate.

Gör man det lätt för sig kan man säga att Kouyate spelar någon sorts akustisk afrikansk blues. Att man kan kalla det blues är mest för dess repetiva mönster. Samma melodislinga går om och om igen. Resultatet blir skönt meditativt. De vokala inslagen från både kvinnliga och manliga sångare förhöjer ytterligare det stämningfulla i musiken. De afrikanska artister jag gillar allra mest har blåsinstrument med i musiken. Det har inte Kouyate vilket jag saknar lite.

Jag har svårt att se hur spelningen ska nå upp till Amadou & Mariams klass men jag tror att det kan bli en mycket angenäm stund. De verkar spela på öppningsdagen så det är bara att hoppas att det inte krockar med något annat för jag vill hemskt gärna se det. Lyssna på deras myspace sida: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=112261889

Bästa låt: Jonkoloni

- Jag är glad nu. Så sa Astrid en dag när lyckan infunnit sig då hon fick vara med Ella och hennes kompisar och leka.

Jag skulle kunna säga samma idag då Spiritualized acoustic mainline är klara för Roskilde i sommar. Det är Spiritualized i en annan form. Mer akustiskt men samtidigt med bakgrundsångare stråkar. Det jag hört och sett har varit lysande. http://youtube.com/watch?v=5n4VEaqlKKA Kameratjejen skyller skakningarna på att hon gråter för att det är så bra. Jag förstår henne.

Andra "Jag är glad nu" händelser är att Soulsavers och är klara för Roskilde och att Van Morrison ska vara uppvärmare för Rolling Stones i sommar. Helt osannolikt bra. Annars brukar det var halvljummna förband, ofta från samma skivbolag, på stora stadionkonserter. Van Morrison är ju för guds skull nästan lika bra som Stones.

Att det snart är långhelg måste förstås också falla under "Jag är glad" uttalandet.

Roskilde 2007

Soulsavers

Bandet är inte officiellt annonserat ännu men idag upptäckte jag till min stora glädje att de har Roskilde på deras turneschema. Soulsavers är en engelsk elektronica duo som till sitt nya album tagit in Mark Lanegan som sångare. Resultatet är häpnadsväckande vackert.

Skivan It's not how far you fall, it's the way you land bjuder på varierad lyssning. Hela tiden finns en av mina verkliga favoritröster i en framträdande position. Ibland låter det gospel, ibland mer som ett mörkare Massive Attack, ibland som Lanegans soloskivor men framförallt är det bra hela tiden.

På min första Roskilde festival 1992 så spelade Lanegan med sitt band Screaming Trees. Den konserten slutade med fullt slagsmål på scen mellan bandet och scenjobbarna. Förhoppningsvis blir det inte så denna gång. De spelar tydligen på lördagen. Jag kommer inte att missa detta.

Första videon från skivan ser ut så här: http://www.youtube.com/watch?v=5AUN_MMHmP8

Myspace sidan http://www.myspace.com/soulsavers. Lyssna på Kingdoms of rain och hör rösten.

Bästa låt: No expectations (nattsvart Stones-cover)

Roskilde 2007

Loney, Dear

Det här Jönköpingsbandet är verkligen värt ett varmt välkomnande till Roskilde i sommar. Deras konsert på Pustevik för någon månad sedan var verkligen bra. Samma kväll sände Musikbyrån ett program där de följde bandet under South by southwest festivalen. Jag kollade på inslaget på webb-tv senare och det gjorde att jag gillar dem ännu mer.

Musiken är ganska klassisk pop men Emil Svanängen har en förmåga att skapa något eget. Raka enkla låtar men som ändå har en tvist. Han har också en röst som kan växla läge till ett ibland nästan Van Morrison aktigt nynnande. Särskilt märktes detta live. Kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=1RVl7TDz0hc. Det känns inte bra men det måste ändå nämnas att den kvinnliga medlemmen är nog det mest betagande jag sett på scen sedan The Be Good Tanyas för några år sedan. Jag hoppas verkligen att det inte är några tendenser till gubbsjuka.

Loney, Dear har seglat upp till ett av de band som jag verkligen inte vill missa på årets festival. En eftermiddagsspelning som start på en underbar kväll/natt vore perfekt.

Bästa låt: Saturday waits

Roskilde 2007

The Thermals

Jag har alltid höga förväntningar på band som ger ut sina skivor på Sub Pop. Tyvärr infriar inte The Thermals mina högt ställda krav. Deras ösiga, typiskt amerikanska, även om de ibland låter som engelska Placebo, alternativa rock är inte dirket dålig men den är enformig. Varje låt är verkligen nästan identisk med låten före.

En kort konsert på runt en halvtimme tror jag kan vara rätt bra. Så spelar de när det finns luckor i schemat så är jag inte alls främmande för att går och titta. Energi kan vara en viktigt ingrediens i viss musik och det saknar verkligen inte The Thermals. De låter ganska bra live vilket det här klippet visar: http://www.youtube.com/watch?v=8l7-GDwKuEM

Bästa låt: I might need you to kill

1.33.58 blev tiden igår.

För första gången så försämrar jag tiden sedan året innan. Det grämer mig lite annars är jag ganska nöjd. De första fem km kändes bra och jag låg då några sekunder under förra årets tid. Men redan uppför backen på Älvsborgsbron började det ta emot lite för mycket. Jag blev omsprungen av oroväckande många. Annars brukar jag ha känslan att det är jag som brukar springa om folk när det lutar uppför.

På hisingssidan kändes det ändå rätt ok. Jag sprang bredvid Håkan Mild ett tag och fick lite nya krafter. Jag var lite feg och höll igen lite så att man inte skulle ta slut för tidigt. Milen passarades på ca 43.30. När jag kom till Göta älvs bron så var jag lite tveksam till hur hårt jag skulle våga dra på. Väl uppe på toppen så kändes det bra och jag fick lite förnyat självförtroende. 6 kilometer kvar och hyfsat fräsch var inte dumt. Tyvärr försvann denna härliga känsla snabbt.

När jag svängde runt hörnan på Femmanhuset så ökade jag lite vilket fick till följd att bröstet snabbt slog bakut. Någon sorts blandning av håll och kramp som gjorde att jag fick springa framåtlutande uppför hela Östra Hamngatan. Om det inte hade stått så mycket folk här så undrar jag inte om jag fått stanna. Smärtan var nästan på gränsen till otäck även om jag kände igen den från andra gånger man tagit ut sig rejält. Efter att jag dragit ner farten rejält så släppte dock hugget i bröstet och vid rundningen av Götaplatsen så kunde jag öka lite igen. Det höll fram till Handels. Då kom det tillbaka ännu starkare så sträckan därifrån fram till Slottsskogen gick inte snabbt.

Väl i mål så var känslan blandad. Jag var förstås riktigt trött men inte på rätt sätt. Vissa delar av kroppen hade velat springa lite fortare vilket kändes retligt. Men samtidigt får man acceptera att det inte alltid är flåset eller benen som tar slut utan det kan vara något annat.

Mitt mål att någon gång klara 1.30 känns så här dagen efter jobbig. Min träning under våren har varit långt ifrån optimal men ändå ganska ok. Ska man ner de här minuterna så vet jag att det krävs en hel del. Framförallt tror jag att jag blivit alltför bekväm i mitt tempo så det måste nog till mer tempoträning för att få upp farten.

Frågan är om det finns motivation så det räcker. Jag är tveksam till det. Trots att jag på ett sätt tycker det är kul och skönt att springa så är det mycket sällan jag känner att å vad härligt det ska bli att ta en löptur i kväll. Det finns mycket annat jag hellre skulle vilja göra under den tiden. Under själva löppasset så ändrar det sig något. Ungefär hälften av gångerna så är det mest bara jobbigt men den andra hälften så är det härligt att vara ute på en fin slinga. När man gjort sitt pass är det alltid härligt. Det jag vill säga är att löpning innehåller både himmel och helvete.

Det värsta är att jag tror att Stockholm maraton mer kommer att bli en väg ner genom Dantes helvetestratt än en resa upp till pärleporten.