Efter sex år hos samma frisör så var det dags för byte. Inför det hela var jag nervös och det kändes som en enda stor otrohetsaffär. När jag väl satt mig i den nya frisörstolen så lugnade jag mig lite men vräkte ändå ur mig frågor som syns det hur länge sedan jag klippte mig och kan man se om man haft en duktig frisör tidigare. Den nya frisören tyckte nog att jag var lite konstig. Inte blev det bättre när jag sa att jag ville ha en frisyr som en engelsk fotbollshulligan.

Resultatet blev helt ok men hon var lite hårdhänt. Att tvätta håret hos en frisör bör vara skönt men här kändes det lite löpande band över det hela. Hon använde även kammen på ett lite oaktsamt sätt. Istället för att smeka hårbotten så efterlämnade kammen röda märken. Konversationen flöt hyfsat men vi hade nog inte så mycket gemensamt.

Efteråt har jag inga direkta skuldkänslor mot min gamla frisör. Kanske för att hon på sex år inte lärt sig att känna igen min röst och mitt namn när jag ringt och beställt tid.