Toumani Diabate's Symmetric Orchestra - Boulevard de l'independance

Förväntningarna var höga på den här skivan då den fått översvallande recensioner överallt. Själv har jag alltmer börjat gilla musik från Afrika och då särskilt från Mali. Amadou & Mariams konsert i Roskilde 2003 är en av de mest minnesvärda spelningarna jag sett på dansk mark.

Min förhoppning var att den här skivan skulle innehålla lika svängig musik som den Amadou & Mariam gör, men så är inte fallet. Orkesterledaren Toumani Diabates kora är alltför dominerande för min smak. När rytmerna blir mer framträdande och blåssektionen tar mer plats så svänger det men det händer alltför sällan. Jag kan dock tänka mig att musiken fungerar bra live och att jag då kan gilla det mer men då kommer nästa problem, sången. Ibland låter den alltför mycket som Mory Kante vilket jag inte gillar alls. När flera röster sjunger samtidigt i kör blir det bra men det sker bara på ett fåtal låtar.

Kanske är jag lite väl hård i recensionen ovan då det faktiskt finns flera låtar som jag verkligen gillar. Som helhet uppfylldes ändå inte mina förväntningar och då blir man såklart desto mer besviken.

Ska jag se Toumani Diabate på Roskilde? Troligtvis

Bra låtar: Tapha niang och Single