Årets album 2014 plats 1

Mogwai - Rave Tapes

Det som fällde avgörandet att Mogwai till slut hamnade överest var att det finns en låt som ska spelas på min begravning på Rave Tapes. Det kan ju låta hemskt men någon gång ska vi alla dö och det vore ju tråkigt om det spelades musik man inte gillar i kyrkan. Mogwai är det band som med sina allra bästa låtar kan framkalla de allra starkaste känslorna jag kan få genom musik. Exempelvis då att jag kände direkt att den här måste spelas när jag gått bort. På Rave Tapes finns ytterligare ett gäng låtar som kan läggas till Mogwais katalog av låtar som är mer än musik. Det blir något annat. Något som inte går och som inte ska förklaras.

Årets album 2014 plats 2

The Rhythm Shakers - Voodoo

Tillåt mig presentera! Från Los Angeles, Kalifornien! The Rhythm Shakers!!! Rockabilly och tidig rock n roll gjordes så perfekt på 50-talet att nästan alla dagens band som spelar den typen av musik känns överflödiga. Live kan det fungera men på skiva faller det oftast platt. Det finns några få undantag och nu finns det också ett mega-undantag. Jag har fallit pladask för Rhythm Shakers med Marlene Perez i spetsen. Allt är närmast perfekt och självklart, Det är dansant, det är svettigt det är sexigt och det är hur svängigt som helst. 28 februari spelar de i Katrinholm. Jag har biljett!

Årets album 2014 plats 3

Lee Fields - Emma Jean

Jag skulle tro att jag skrivit det förut. Skulle Lee Fields givit ut sina tre senaste skivor för typ 40 år sedan skulle de varit klassiker nu. För det här är soulmusik av absolut bästa märke. Emma Jean är ett ganska nedtonat album. Fields har något i rösten som gör att det bultar i bröstet på mig så fort han börjar sjunga. Hela albumet kryllar av textrader jag går och nynnar hela tiden. Exempelvis när han sjunger meningen lost in the woods och out here in the woods i låten med samma namn. Några sekunder som gör skillnad för alltid.

Årets album 2014 plats 4

Mark Lanegan Band - Phantom Radio

Ännu ett nästan helgjutet album från Mark Lanegan. Nästan för att det finns ett par låtar på plattan som går lite på tomgång. Ett tag trodde jag att han i stort sett kunde sjunga telefonkatalogen och jag skulle gilla det. Men det har ju faktiskt kommit skivor där han varit med som varit sådär. Låtmaterialet måste vara starkt. Det är det alltså här med något undantag. Och det finns även några riktiga toppar.

Årets album 2014 plats 5

Strand Of Oaks - Heal

Heal är helt klart årets överraskning. Timothy Showalters tidigare singer-songwriter släpp har varit okej men inte något nytt. Heal är som en befrielse från yngre män med gitarr som försöker låta som sina idoler. Här har Strand Of Oaks tänkt om helt. Timothy släppte taget och ut kom Heal. En platta full av fantastiska låtar och texter inspelade med band. Det låter stort, det är mycket keyboards, kvinnlig stämsång och allt övrigt bara faller på plats. Hit efter hit i min bok.

Årets album 2014 plats 6

Earth - Primitive And Deadly

Vill man förflytta sig genom tid och rum så ska man lyssna på Earth väldigt högt vid rätt tillfälle. Frågan vilken makt det är som var inte och fixat med Dylan Carlsons ton på gitarren. Finns inget liknande att hitta någon annanstans. Mark Lanegan är med och sjunger på ett par låtar. Strålande naturligtvis men visst är bandet ändå vassare instrumentalt. De behöver ingen sång. Allt sägs med Dylans gitarr.

Årets album 2014 plats 7

Malcolm Holcombe - Pitiful Blues

Redan första gången jag kom i kontakt med Holcome under vår USA-resa 1999 förstod man att man var inne för en livslång kärleksaffär. Dock anade man inte att han 2014 skulle släppa sitt starkaste album någonsin. För ser man honom till utseendet är det svårt att förstå att han är så bra fortfarande. Hälsan ser ut att vara på upphällningen nämligen. Fast självklart förstår man att han måste vara hyfsat ren. Annars skulle det vara omöjligt att vara så galet grym som i klippet nedan exempelvis.

Årets album 2014 plats 8

Reigning Sound - Shattered

Shattered innehåller allt det vi nu är vana att få från Reigning Sound.  Många garagerockdängor är det men som allra starkast och bäst är det i de lugna låtarna när han låter alla soulinfluenser komma ut ur honom. Greg Cartwright har skapat en låtkatalog de senaste 10 åren som är svårslagen. Det borde verkligen vara dags för ett Göteborgsbesök igen.

Årets album 2014 plats 9

Leonard Cohen - Popular Problems

Besvikelsen att Sharon Robinson inte skulle medverka på Popular Problems var stor innan släppet. Tänkte att nu kommer han säkert hamna i en svacka efter en räcka urstarka album. Så skönt det är att ha fel ibland. Popular Problems tillhör toppskiktet i Cohens katalog. Då förstår att den är oumbärlig.

Årets album 2014 plats 10

Geraint Watkins - Moustique

In A Bad Mood, Watkins förra platta från 2008, är en av de första jag tar med mig till en öde ö. Skulle jag få gå in och redigera Moustique skulle den också få följa med. Tar man bort ett par storbandsinfluerade låtar och ett par bagateller finns det bara guldkorn kvar. Det finns i stort sett inget som slår Geraint Watkins ballader. Låtar jag kan lyssna på om och om igen genom nätterna. Att Geraint spelar på en pub i London ett par söndagar i månaden gör mig sjuk av reslust.

Årets album 2014 plats 11

Rosanne Cash - The River & The Thread

Just det, det var ju inte Lee Ann Womack som vann bästa kvinnliga countryartist 2014. Priset går till Rosanne Cash. Redan i januari släppte hon The River & The Thread. Direkt vid första lyssningen hörde man att skivan var något extra. Den har hängt i hela året och någon tendens att tröttna på låtarna finns inte. De blir snarare bättre och bättre.

Årets album 2014 plats 12

Hurula - Vi Är Människorna Våra Föräldrar Varnade Oss För

Det finns så många fina minnen förknippade med den här skivan. Först hur vi hörde den första gången på väg till en grym helg på Koster. Sedan en vild cykelfärd från Slottsskogen till Rondo under Way out west och hur det efter lång väntan och flera romcola blev en oförglömlig spelning. Och så till sist spelningen på Pustervik i höstas med ett stort kompisgäng. Tack Hurula för allt din musik gjort under året.

Årets album 2014 plats 13

M.O.T.O. - Chinese Rocks (Or A Fisful Of Maobacks)

Helt under radarn fortsätter Paul Caporino och hans M.O.T.O. att ge ut underbara punkrockskivor. Han är en mästare på att hitta nya varianter av samma sköna tre ackord man hört sedan evigheten men aldrig tröttnar på om de framförs på rätt sätt. Caporino har också melodisinnet och de genialt enkla texterna. Extra spännande att skivan är inspelad i China.

Årets album 2014 plats 14

Meshell Ndegeocello - Comet, Come To Me

För 3 år sedan hamnade Meshells skiva Weather på 23 plats på min lista. I år hade jag lyckan att befinna mig Amsterdam när hon spelade North Sea Jazzclub. Tyngdpunkten av spelningen låg på nya skivan och söndagkvällen blev helt klart årets bästa söndagkväll. Jag drömmer fortfarande fina drömmar om hennes basspel, hennes coola stil och framförallt hennes utlämnande låtar.

Årets album 2014 plats 15

Pallbearer - Foundation Of Burden

Anledning till att jag missade Yob, se plats 31 på listan, var alltså Pallbearer. Spelningen på Truckstop gjorde redan en bra platta till ett monster. Foundation Of Burden är inget att sätta på om man behöver en blixtsnabb kick. Det här är musik som behöver lyssnas på från början till slut. Låtarna är långa och behöver sin tid för att nå fram. När de gör det förstår man helheten och njutningen blir dubbel.

Årets album 2014 plats 16

Lee Ann Womack - The Way I'm Livin'

Varje år kommer det en uppsjö bra skivor med kvinnliga countryartister. Jag gillar dem mycket men det slutar oftast med att de hamnar utanför topp 50 och att jag ändå sitter och lyssnar på gamla Loretta Lynn skivor. I år har det kommit bra skivor med Nikki Lane, Vera Lynn och Lydia Loveless bland annat. Och så då pricken över i:et Lee Ann Womack. The Way I'm Livin' är klassisk country i rätt modern skrud. Lee Ann sjunger makalöst och varje låt blir till en film om kärlek, barer, lockelser, fördärv men även så klart lycka.

Årets album 2014 plats 17

The Men - Tomorrow's Hits

New York bandets utveckling fortsätter att gå fram och baklänges. Framåt genom att de blir bättre och bättre och bakåt då musiken blir mer och mer traditionell. På Tomorrow's Hits är The Men ett renodlat klassiskt rockband med riff, blås och ös rakt igenom. På något sätt känns det som bandet når sin peak här. Är det så ska det vara väldigt nöjda för det är få band i vår tid som får till den här typen av slackerrock.

Årets album 2014 plats 18

Frazey Ford - Indian Ocean

Ända sedan jag såg hennes band The Be Good Tanyas för många år sedan har jag haft en liten crush på Frazey Ford. Skulle gärna dejta henne någon gång. Stor risk för kraftig munhäfta dock. Tur då att man kan lyssna på henne. Hennes andra soloskiva, inspelad i Memphis, är ett klassiskt möte mellan country och soul. Så där vackert som många album lät förr. Frazey har gjort det 2014 och det är bara att buga och bocka.

Årets album 2014 plats 19

The Delines - Colifax

Willy Vlautins tre böcker som finns på svenska är alla mycket läsvärda. Alla skildrar livsöden på samhällets baksida på ett sätt som gör att berättelserna verkligen sitter kvar länge efter sista sidan är utläst. Hans band Richmond Fontaine har aldrig riktig berört mig. Det gör däremot hans nya band The Delines. Här blandas Vlautins berättande texter med en perfekt röst. Rösten tillhör Amy Boone och allt mynnar ut i musik för sena kvällar och helst i hörlurar.

Årets album 2014 plats 20

Goat - Commune

Så jäkla glad att Goat är bokade till Roskilde nästa sommar. För det är live bandet är som allra bäst. Känner fortfarande smaken i gommen från de mexikanska shotsen som intogs vid förra tillfället. Commune är en mycket värdig uppföljare till World Music. Den lilla farhågan man hade att bandet bara hade ett album i sig blåstes bort så fort första låten Talk To God går igång.

Årets album 2012 plats 21

Sturgill Simpson - Metamodern Sound In Country Music

Missade helt Sturgills debut från 2013. Metamodern Sound In Country Music var däremot omöjlig att missa detta året. Han var och är het i countrysvängar. Och det förstås med all rätta. För det är konst att lyckas spela den här typen av country så bra. Här har vi äntligen en värdig arvtagare till Waylon Jennings 70-tals plattor.

Årets album 2014 plats 22

OFF! - Wasted Years

17 låtar där den längsta är 2,15 min. Alla är kanon. Så ska en punkslipsten dras. Mer behövs inte sägas.

Årets album 2014 plats 23

Wille Nelson - Band Of Brothers

81 år gammal släpper Willie Nelson sitt kanske bästa album någonsin. Visserligen har hans röst alltid låtit gammal och erfaren men undrar om det inte kommit in extra desperation och hunger på Band Of Brothers. Känslan är att den här skivan kommer passa extra bra under de kommande jul- och nyårshelgerna. Låta nålen slå ner på skivan, bre en skinkmacka och sätta sig i fåtöljen. Jag längtar.

Årets album 2014 plats 24

Naomi Shelton & The Gospel Queens - Cold World

Snacka om lämplig titel 2014. Tankarna om den värld vi lever i och särskilt den vi lämnar över till dem efter oss är inte ljusa. Bara den här veckan har det varit stora terrorattacker i Australien och Pakistan och SD skämmer ut sig själva och Sverige mest hela tiden. Jag skulle rekommendera alla att lyssna på Naomi Sheltons visdomsord istället.

Årets album 2014 plats 25

Jessie Ware - Tough Love

Vad skönt det är med sångerskor med fantastiska röster som inte behöver bevisa det hela tiden. På Tough Love finns ingen röstakrobatik bara grymma låtar där Jessie Ware låter rösten vara lyhörd till musiken och framförallt texterna. Årets åka-buss-sent-i-London musik.

Årets album 2014 plats 26

The Twilight Sad - Nobody Wants To Be Here And Nobody Wants To Leave

Glasgowbandet har efter debuten 2007 haft svårt att nå upp till samma nivå igen. Nu är de äntligen där igen. James Graham låter den skotska accenten breda ut sig över de ödesmättade tonerna som bandet spelar upp. Twilight Sad är typen av band vars musik enbart ska spelas vid speciella tillfällen. Att ha det som bakgrundsmusik är inte lyckat. Intensiv lyssning krävs.

Årets album 2014 plats 27

The Afghan Whigs - Do To The Beast

Lätt den fullaste utsidan av alla skivor på listan. Så Afghan Whigs har fått kämpa lite extra för att ta sig så här högt. De hade heller inte gjort det utan den suveräna spelningen på Way out west för några år sedan. Greg Dulli har funnits med i mitt medvetande och min skivsamling sedan tidigt 90-tal och jag har sett honom imponera på scen flera gånger innan men det var på Linnéscenen allt föll på plats. Och formen håller i sig på comebackskivan.

Årets album 2014 plats 28

Pye Corner Audio/Not Waving - Intercepts

Varje år söker jag upp det i mitt tycke bästa från den elektroniska genren. Säkert missar jag massor av bra grejer men jag brukar hitta så mycket att jag blir nöjd. Intercepts gör mig mer än nöjd. Under vilken subgenre musiken på detta album hamnar har jag ingen aning om. Det jag vet är att den verkligen får mig att känna något. Blodet börjar pulsera både vid hög och låg volym vilket är det bästa kännetecknet för en bra låt. Skivan är ett splitalbum mellan Pye Corner Audio (Skottland) och Not Waving (Italien).

Årets album 2014 plats 29

Doug Paisley - Strong Feelings

Ofta säger jag till mig själv och andra att jag tröttnat på "woody west musik". Sån där lite tandlös amerikana som man hört 1000 gånger. Fast faktum är nog att jag ljuger lite när jag säger så. För fortfarande sipprar ganska mycket av den typen av musik genom mina öron och in i hjärtat. Precis en sådan artist är Doug Paisley. Och förresten, han är in tandlös på något sätt.

Årets album 2014 plats 30

Lykke Li - I Never Learn

Jag blev mäkta imponerad och berörd av skivan precis när den kom. Lyssnade massor och såg fram emot att se henne live. Där hade hon ett tråkigt band och låtarna lyfte inte alls utan lät snarare tråkiga. I höst har jag dock insett att själva albumet inte ska drabbas i längden. För det Lykke Li gjort med I Never Learn är ett mäktigt album om kärlekens svårigheter.

Årets album 2014 plats 31

Yob - Cleaning The Path To Ascend

Årets miss var antagligen att gå hem före Yob började sin spelning på Truckstop i september. Grejen var att jag blivit överkörd av bandet som spelade innan. Jag ville och kunde inte ta in mer den kvällen. Men det är klart att jag skulle stannat. Nu är det bara att hoppas att det infinner sig en ny möjlighet at se dem. Svårt att föreställa sig hur sinnesjukt det måste vara att höra 19 minuter Marrow live.

Årets album 2014 plats 32

Ex Hex - Rips

Vad underbart det är att höra när band hittar sitt självklara sound. Det hör man från sekund ett när man sätter på Rips med Ex Hex. Ljudbilden, instrumentens tydlighet och Mary Timonys sång, det finns inga tvekamheter. Undrar hur mycket de jobbade för det egentligen? Nåväl, vad spelar det för roll. Allt som spelar roll är att Rips är en klassisk punk/rock platta med bra låtar start till mål. Måste bokas till någon festival till sommaren.

Årets album 2014 plats 33

Don Williams - Reflections

Finns det något som kan få mig lugn är det Don Williams stämma. Och fantastiskt nog låter den likadant på Reflections som den gjorde på hans finfina plattor från tidigt 70-tal. Det finns inget konstlat överhuvudtaget med Williams. Han är 75 år och sjunger countrylåtar som de lät för 40 år sedan. Att han även lyckas med konsstycket att få en Townes Van Zandt låt att låta nästan lika bra som mästaren själv bevisar bara att Don är äkta vara.

Årets album 2014 plats 34

Chuck Prophet - Night Surfer

Om jag sitter och gör låtlistor eller är min egen dj kanske inte Chuck Prophet är det första jag tänker på. Däremot dyker han ofta upp när det kommer till albumlysssning. Där levererar han nästan alltid. Night Surfer är Prophets trettonde soloalbum. Det är vuxenrock precis så som jag vill ha den. Möjligen hans bästa sedan Homemade Blood från 1997.

Årets album 2014 plats 35

Hurricane Roses - Home To Haunt You

Ibland stöter man på okända band på internet där man känner att det finns något man vill höra igen. Precis så var det med Hurricane Roses från San Francisco. Deras amerikanska rootsmusik med drag av Fleetwood Mac är bilåkarmusik att åka långt tillsammans med. Och självklart, precis som med all bra musik, finns alternativet att blunda för att se de stora vidderna passera revy.

Årets album 2014 plats 36

Lee Bains III & The Glory fires - Dereconstructed

Snacka om överkörning. När Lee Bains och hans gäng drog igång fredagsnatten på Pustervik under Way out west var det gasen i botten direkt. Där och då var de typ världens bästa band. Så som det kan bli under grymma livespelningar. I vilket fall var de det perfekta barbandet. På skiva märker man att de ännu inte har låtar för ett helgjutet album. Men de kommer garanterat ha det framöver för de har allt som behövs.

Årets album 2014 plats 37

Natural Child - Dancin' With Wolves

Här har vi ett band som blir bättre och bättre för varje skiva. Borta är det man först kunde uppfatta som ironi. Nu är det ett klassiskt rockband som borde få vilken barägare som helst med självrespekt att att ha Natural Child i jukeboxen. I Göteborg blir det väl jag som får öppna får öppna denna bar. Verkar ju tusan inte finnas några bar-dj's av klass i stan. 

Årets album 2014 plats38

Hollie Cook - Twice

Helt klart en av de skivor jag lyssnat mest på i höst. Den borde kanske hamnat högre på listan men jag väljer här att vara lite feg för jag känner mig inte riktigt hemma här. Skivan är svårdefinierad. Helt klart är att det finns en bas som svänger, en gitarr som spelar reggae och en röst där begreppet cool verkligen stämmer in. Och så låter det brittiskt på det bra sättet. 

Årets album 2014 plats 39

The War On Drugs - Lost In The Dream

Det unisont hyllade albumet är så klart väldigt bra. Men det är något med trummorna i de flesta låtarna som förstör upplevelsen lite för mig. Jag gillar inte soundet helt enkelt. Är de programmerade? När man i vissa låtar tydligt hör traditionella trummor faller allt på plats och gåshuden kommer smygande.

Årets album 2014 plats 40

Chancha Via Circuito - Amansara

Ända sedan Roskildefestivalen 2009 har Chancha Via Circuito en varm plats i mitt hjärta. Minnesbilderna hur den lille argentinare lyckades få ett helt tält att gunga och le med sin sparsmakade cumbia är oförglömliga. Sen lyckas han med det nästan alla andra artister i samma stil misslyckas med. Nämligen att få det att låta fantastiskt även på skiva. Då lite mer återhållet men ändå med en puls och en stämning som känns i kroppen.

Årets album 2014 plats 41

Future Islands - Singles

Jodå, jag blev lika tagen som många andra av uppträdandet på Letterman. Jag såg och lyssnade på Seasons (Waiting on you) hur många gånger som helst utan att jag tröttnade. Övriga familjen höll på att bli tokig. Den låten är outstanding på skivan men Singles skulle inte hamna på årsbästalistan om det inte fanns andra bra låtar också.

Årets album 2014 plats 42

Allah-Las - Worship The Sun

Att spela musik med så tydliga influenser som Allah-Las är dömt att misslyckas. Ta nästan valfritt amerikanskt 60-tals band i garagerockgenren och de låter som låtarna på Worship The Sun. Men på något sätt krånglar sig Allah-Las förbi alla hinder och låter inte alls daterade. Det handlar väl helt enkelt om att de är väldigt skickliga låtskrivare. Det finns partier i varje låt som fastnar.

Årets album 2014 plats 43

Brian Jonestown Massacre - Revelation

Det har nog varit för lite droger i mitt liv för att helt falla för Brian Jonestown Massacre. Trots att det gjort en massa bra låtar så har det alltid varit något som saknats när det kommit till hela album. Om de har gjort sitt bästa album någonsin eller om jag har börjat med halluciener är frågan?

Årets album 2014 plats 44

Obliterations - Poison Everything

Att det finns musik för olika typ av humör är en gåva vi människor fått. Musik som i den rätta stunden är det absolut bästa man någonsin hört tills att nästa gång man lyssnar bli enerverande. Obliterations kan sin punk/hardcore. De förstår att i all frustration och ilska måste det även finnas ett sväng.

Årets album 2014 plats 45

Will Kimbrough - Sideshow Love

Ibland är det som om Will Kimbrough behärskar för mycket. Även om han alltid befinner sig inom ramen för amerikansk rootsmusik, både solo och med sina olika band så är han där ganska spretig. Hans förra soloskiva Wings innehöll många gåshudsframkallande låter. Nya Sidehow Love har några färre men skivan har spelats mycket under året.

Årets album 2014 plats 46

Jah Wobble Presents: PJ Higgins - Inspiration

Svårdefinierat album men visst finns det någon sorts reggae i grunden. Det som gör albumet så bra är kombinationen mellan Wobbles basgångar och Higgins melodier och sång. Hade skivan kommit i mitten av 70-talet hade det varit en klassiker. Inte för att skivan låter så mycket retro men ändå.

Årets album 2014 plats 47

Black Lips - Underneath The Rainbow

Det här är inte bandets starkaste skiva men den innehåller såpass många starka melodier och låtar att den verkligen inte är något fiasko. Black Lips är mästare på att skriva låtar som redan borde vara skrivna. Jag kommer ofta på mig själv att nynna på en handfull av låtarna på skivan.

Årets album 2014 plats 48

Madlib - Pinata Beats

Ett av årets mest hyllade hip hop album är så mycket bättre när man skippar rappandet av Freddie Gibbs. Faktum är att när jag lyssnade första gången visste jag inte att det var skivan med enbart beatsen och samplingarna jag lyssnade på. Här finns en monotoni och ett still gung som tilltalar mig mycket.

Årets album 2014 plats 49

Andy Stott - Faith In Strangers

Som vanligt går den här musiken lite under min dagliga radar. Men det finns ett antal namn som jag alltid kollar upp. Ett av namnen är förstås Andy Stott. Han har en sådan varitation i sina låtar att det håller över ett helt album. Framförallt är han skicklig att på att skapa motsägelsefulla stämningar.

Årets album 2014 plats 50

J Mascis - Tied to a star

Fin uppföljare till Several shades of why som kom 2011. Den lite mer nedtonade formen av Mascis passar mina tinnitus öron bättre än Dinosaur Jr. Här är det inte bara gitarren som skapar känslor utan även den knarriga rösten och texterna kommer fram mycket tydligare.