Att byta boende med en fransk familj bosatt i 11:e arrondisementet i Paris var en stor succé. I deras lägenhet ingick också katten Enzo. Tillsammans med honom så hade vi det hur mysigt som helst i en vecka. Vi hittade en suverän fransk jazzkanal på radion som vi hade på morgon som kväll. Särskilt Chet Baker föll väl in med vinet, stämningen, maten och staden.
Men sjävklart var inte syftet att tillbringa tid i lägenheten utan utforska staden. Och det gjorde vi verkligen. Det känns som vi var överallt, ändå har vi missat massor. Även om klassiska sevärdheter som Eiffeltornet, Notre Dame och Sacré-Coeur håller vad de lovar så är det ändå att promenera runt i städer och på måfå gå in på gator, sätta sig på bistros och titta på folk som är det roliga. Efter en dag i gyttret av turister var det så skönt att komma utanför kärnan och se lite mer av det Paris där vanliga människor vistas.
Nedan ser ni ett kort på min lunch under min skivköpardag. En biff med strips och till det en karaff vin. Det var en av mina bästa måltider någonsin. För övrigt så kan det varit Juliette Binoches yngre, ändå snyggare, syster som serverade mig. Väl bland skivaffärerna så mötes av lite fransk arrogans men också av väldigt stor vänlighet och en stor lust att prata. Mannen på Rocket records höll på att aldrig släppa iväg mig. Han älskade det lilla svenska rockabillyskivbolaget Enviken. Shoppingdagen blev dyr då många skivor hittades men jag glömmer den aldrig.
Att barnen är så stora att de kan uppskatta stora städer är fantastiskt. Visserligen fanns övervärderade Eurodisney som lockbete men de tyckte att Paris Zoo, Luxembourgträdgården, åka metro och äta ute var minst lika roligt. För att inte tala om att ta hand om den tuffa Paris katten.
