From the moment I met you, you were the one for me

Veckans spotifylista finns här Blandade intryck från de senaste sju dagarna.

Vindarna därute är inte att leka med

Anders Paulrud – Inbjudan till sorg

Paulrud dog i cancer för tre år sedan. De sista tre böckerna han gav ut, Kärleken till Sofia Karlsson, Som vi älskade varandra och Fjärillen i min hjärna, är alla fantastiska. Inbjudan till sorg kom 2000 men jag har inte läst den innan.

Som vanligt ligger Paulruds styrka i de fina formuleringarna. Men historien når inte upp samma höjder som de böcker som kom efter. Temat är annars sig likt. En man och en kvinna möts. En rätt våldsam passion uppstår för att sedan ebba ut i något annat. Paulrud gillar att rota i detta ämne. Problemet med Inbjudan till sorg är att man som läsare inte kommer tillräckligt nära. Distansen att det här är fiktion är hela tiden för tydlig. I alla fall med Paulruds mått mätt.

Betyg: GGG

Baby's Breath

Ny skiva på gång med Bill Callahan. Apocalypse släpps i slutet av april. Första smakprovet bådar mycket gott.

Ich bein ein Berliner

Berlin 24-27 mars 2011

En mästerlig resa på alla sätt. Det mesta av livets goda hanns med på fyra dagar. Hit återkommer vi igen.

Looking to embrace the nothing, of the everyday

Veckans spotifylista finns här

Att tyskar inte ska spela rock, med undantag för Wolf Hoffman och Rudolf Schenker, vet alla. Så den stundande Berlinresan fick stort inflytande på urvalet.

Bara för det inte är så mycket gitarrer på veckans lista innebär inte att man ska spela högt. Det här är musik att som ska skaka om era grannar, annars gör ni fel.

Från Los Angeles till Rackeby

När jag var liten så köpte alltid min mamman någon skvallrig veckotidning. De var ganska kul att bläddra i minns jag. Väldigt tydligt kommer jag ihåg att jag ständigt stannade upp när bilder på Elizabeth Taylor dök upp. Hon var verkligen skönheten som fick mina outvecklade pojkhormoner att göra saltomotaler. Nu har hon gått bort 79 år gammal. Det är bara att låna hem filmen Katt på hett plåttak och hylla denna skönhet ikväll. Vila i frid.

Fina nyheter

Justin Townes Earle till Roskilde. Jag trycker på gilla knappen flera gånger.

Grattis mor

Ett glatt och mätt gäng efter massor av libanesisk mat på Chateau Beirut. Mamma fyller år så vi lyxar en tisdag. Vi fick med oss mycket mat hem i en doggy bag vilket innebär att jag får världens bästa matlåda imorgon. Jag längtar redan efter att duka upp. Kanske skulle man ta med sig en duk också.

Musik för himmel och helvete

Ett av världens bästa skivbolag finns nu äntligen att avnjuta på Spotify. Bolaget är Kranky som har sin bas i Chicago. De lyckas alltid hitta de absoluta guldkornen inom drone/ambientmusiken. Hela deras katalog är ännu inte upplagd, bland annat saknas Labradfords allra bästa album, men det finns massor av mäktig musik att lyssna på.

Allra mest rekommenderas Tim Hecker och skivan Ravedeath, 1972. Den är sprillans ny, och i avsaknad av ett svenskt ord, breathtaking. Sällan har det vackra, drömska och mörka möts på ett sådant sätt som Tim Hecker lyckas med.

Helgens skandal

Seger 8-2 mot Tuve, magsjukan över, vårsol, badhusbesök, bokläsning, sovmorgon och en massa andra sköna ting har hänt i helgen. Ändå finns det en fadd eftersmak. Och det är det svenska folkets fel. Det kanske till och med är dags att flytta på sig. För det är landet har fått fnatt. Hur ska man annars tolka resultatet i säsongens första Körslaget. Ni röstade fram mannen nedan, den störste posören som går i ett par dyra skor, Andreas Johnson.



Nä, jag ska inte skiva illa om Johnson som person. Han är säkert trevlig. Så det är klart man får rösta på honom om hans kör nu skulle varit bra. Men faktum är ju att de var klart sämst. Det fanns inget tryck och ingen känsla i deras låt. Och jag måste ändå säga att jag har väldigt svårt för den karln.

Annars är alltid första avsnittet i Körslaget varje säsong det bästa familjeunderhållningsprogramet man kan se. Även om körsång kan vara otäckt frikyrkligt lycklig och i total avsaknad av musikens viktigaste ingrediens mörker, så finns det något härligt över bildandet av dessa körer. Bäst i första avsnittet var Casper Jarnebrinks Partillekör. Dé va la gött!

Someday we'll try to walk upright

Fortfarande är spelningarna med Mountain Goats i Stockholm och Göteborg 1995 och 1996 bland det bästa jag någonsin sett. Under 2000-talet har han varit habil men inte riktigt på topp. Nu är han dock tillbaka i högform. Nya All eternals deck är magiskt bra. Tre smakprov finns nedan. Och att han spelar på Letterman är både märkligt och härligt.

Jag kände det komma

Känslan när magen är på väg att vända sig ut och in är en känsla av ensamhet. Sällan är man lika mycket i en bubbla som när man precis ska kräkas. Visst, man vet att det känns bättre efteråt men först ska det ut genom mun, näsa och även öron känns det som. Släng två av vinterkräksjukan är här.

Det är dock en befrielse att vara hemma när attacken sker. Det tar endast någon timme från första murret i magen till uppkastningen. Och sanningen är att det denna gång var enklare än någonsin att ligga på knä över toastolen. Det var bara att tänka på hur det ser ut i Japan och Libyen. Och även mer på ett personligt plan var det bra att spy denna vecka då flyget går till Berlin nästa vecka. Då hade det varit illa att varit sjuk.

Ett dygn efter mig var det L som med snabba steg besökte badrummet. Barnen har ännu så länge klarat sig. Så idag låg jag och L utslagna i soffan menas de var på skola och dagis. Tyvärr inte riktig den vuxentid man önskar sig att få. Men nu är vi extra laddade att möta våren i Berlin.

Som fotnot är jag glad att jag precis han se klart matchen Bayern Munchen - Inter innan jag fick rusa. Det är inte mycket som slår Champions league när det blir sådana matcher.

You took me through changes

Veckans spotifylista finns här

Så här låter en lista med vinterkräksjuka i kroppen.

I'm already gone

Solsken, Roskildefestivalen, en Carlsberg och Kurt Vile. Det är en kombination som inte kan misslyckas.

That's entertainment

Varför ser man på melodifestivalen om man inte gillar det? Så här i melodifestivaltider så hör man så mycket avsky mot artister och hela evenemanget. Det är väl bara att låta bli att kolla om man inte gillar musiken eller Christer Björkman. Folk som lägger ut på facebook hur mycket de avskyr Melodifestivalen är bra löjliga.

Själv tycker jag årets tävling var riktigt bra. Även om mina tre favoritlåtar, Dilba, Jenny Silver och Pernilla Andersson, inte nådde finalen så fanns det väl en del trallvänligt att lyssna på. Vinnarlåten är redan lite tjatig men att Eric Saade går hem är inte svårt att förstå.

Ett roligt fenomen med festivalen är att se de män i 40-års åldern som så tydligt är medtvingade till tävlingen. Antagligen har frugan och barnen tvingat dem att köpa de bästa platserna. Väl där lever frugan ut sina lustar till Danny menas gubben lite tafatt viftar med en ballong. Det är humor.

Halleluja!

Efter ett par veckors uteträning med tjejerna i Azalea så kommer de stora ögonblicken i strid ström. Ända sedan dag ett med detta lag har det varit en njutning men att nu se tjejerna börja tänka fotboll är stort, enormt stort.

På Majvallens härliga matta i måndags fick vi se löpningar i djupled, press och understöd, förståelse för passningsskugga och ett tuftt spel. Att uppleva detta var som att möta sin frälsare. Och jag är glad och egentligen inte överraskad att uppenbarelsen skedde på en fotbollsplan.

Bonusmaterial

Ella har en önskan att om hon får en kille så ska han lukta som mig. Det är en rätt fin kärleksförklaring, tycker jag. Allra bäst luktar jag tydligen efter lång dag på jobbet. Och har jag varit riktigt saknad så behöver hon extra bonusmaterial genom att lukta rakt i armhålan. Det duger inte med en vanlig kram.

Jag ska naturligtvis lägga detta på minnet och påminna henne när hon är 15 år och verkligen kommer hem med en kille. Det är då jag ska kasta mig fram och lukta i killens armhåla och avgöra om han är godkänd eller inte.

We had a drink and I couldn't think

Veckans spotifylista finns här

Idag sänder vi många extra tankar till Mike Starr som gav oss basintrot till sista låten på veckans lista. Han dog 44 år gammal för någon dag sedan.

Dagen till ära

Fantastisk låt som när man väl hört den aldrig lämnar en i fred.

Jourhavande lyssnare

En av bibliotekariens viktigaste egenskaper är att lyssna på folk. I stort sett dagligen så får man lyssna till någon som pratar ut. Den kan vara djupa saker men oftast är det ganska harmlösa ämnen. Om samtalet blir för personligt så får man försöka parera eller styra över det till lite mer allmänt prat. I vissa lägen får man ändå tydligt visa att det finns vissa gränser och att man inte kan stå vid en biblioteksdisk och prata om vad som helst.

Sen finns det fall där behovet är så stort att det inte går att stoppa besökaren. Då får man verkligen ta rollen som lyssnare fullt ut. Det finns ingen möjlighet att komma ur situationen och man vill det inte heller. För man ser hur viktigt detta är. Det måste få komma ut och de har utsett att det är en bibliotekarie som ska lyssna.

Nyligen så hade jag en sådan besökare. Jag stod bland hyllorna och satte upp böcker, en annan viktig bibliotekssyssla, när en person närmade sig. Snart var jag involverad i ett långt samtal där ämnet var det hemskaste man kan tänka sig. Personen jag samtalade med hade förlorat sitt barn. Visserligen var det inget yngre barn utan en vuxen person som dött men ändå är det fruktansvärt och något man omöjligt till fullo kan förstå hur det känns.

Självklart lyssnar man i sådana här lägen. Man släpper garden och försöker säga något klokt. Att säga något klokt i sådana situationer är svårt. Särskilt som man inte känner personen. Så man får beklaga och framförallt lyssna.

I detta fall stod jag som sagt bland hyllorna och satte upp böcker. Jag hade inte en tanke på vilken bok jag höll i handen under hela samtalet. Så när samtalet var över och jag ytterligare en gång hade uttryckt mitt medlidande och ändå lyckönskade henne framöver så var det dags att sätta upp boken. Jag fick nästan en chock när jag såg titeln och utsidan på boken som jag hela tiden tydligt haft framför mig. Gilla läget, en sannerligen olämplig titel i denna situation.

This One Goes Out To The One I Love

Att ta fram en flaska rödvin, goda ostar och lite vindruvor efter barnen lagt sig på söndagkväll är ett mycket effektivt sätt att bota söndagsångest. Nu är det så att jag aldrig har söndagsångest men vinet, ostarna fungerar utan ångest också.

Come out and play

Det lockar att gå på stan som en i Baseball Furies ikväll men barnen hävdar att Andra chansen rockar. Och det är klart jag tror på mina barn.

Ett tufft jobb men någon...

http://www.youtube.com/watch?v=D9tP9fI2zbE&feature=related

Klicka på länken för en fantastisk scen ur Seinfeld.

Den passar iaf mig fint efter två 12-timmars dagar på jobbet. Men det har mest varit roligt att möta ung som gammal besökare. Svaret jag fick av en liten kille, när jag frågade förskolegruppen som var på besök vad en bibliotekarie gör, var klockrent. Han sa direkt "bibliotekarier jobbar hårt" Precis!

It must be sad to fall from grace

Veckans spotifylista finns här

Lill-lördag firas med dessa 25 låtar.

Lou Barlow

Istället för att slutföra veckans spotifylista blev jag sittande framför detta. Lou är och förblir en sann hjälte. Hade jag sett det här 1994 så hade jag antagligen svimmat av lycka. Det är nästan jag gör det nu också.