Betty Lavette - I Feel So Good

JAG ÖNSKAR ER ALLA EN FANTASTISK SOMMAR

Nu blir det långpaus på denna blogg. Återkommer någon gång i augusti. Kanske kommer det en roskildesammanfattning i juli men annars inget.

Jag hoppas att se er alla som läser det här någon gång i sommar. Ni är ju inte så många och jag vet ungefär vilka ni är så försök inte gömma er. Gbg, Grebbestad, Frankrike, Lidköping, Roskilde är några platser ni hittar mig på de närmaste två månaderna. Vi ses!

Och glöm inte att lyssna på låten. För det är en fantastisk låt och det lär bli dans till den ett stort antal gånger sommaren 09.

Roskilde 2009

Det närmar sig!

Nu är det strax bara två veckor kvar tills det bär av. Känslan av att sätta sig i bilen och dra iväg till denna festival är faktiskt härligare än att fira julafton som 7-åring. Och det bästa av allt är ju att det blir x 5 eftersom det håller på i fem dagar.

När jag sökte efter bilder på nätet från Roskilde så kom den här bilden från det årliga nakenloppet upp. Det allra lustigaste var att den låg på en naturist sida. Så man ska kanske passa sig för att ställa upp där. Men det ser ju rätt så härligt ut.

Musikmässigt kommer det bli kalas i år. Nu har jag plöjt igenom nästan alla 170 band. Upptäckten av nya band har varit god. Ett par i den absoluta toppklassen och en mängd strax därunder. Ni kan se listan en bit ner.

Utöver musiken blir det såklart badsjön, massor av garv, hjaltes, tetravin, och allt annat som jag säkert skrivit om 100 gånger på den här bloggen. Nu är det dags att fixa blandbanden. Det känns som det kommer bli mer rock 'n roll än någonsin på dem.

5 (Måste se)

Rokia Traore
Pablo Moses & U Roy
Mono
Tony Allen
Nick Cave & The Bad Seeds
Amadou & Mariam
Fleet Foxes
Håkan Hellström
Social Distortion
Grace Jones
Lucinda Williams
Yeah Yeah Yeahs
The Bronx
The Gaslight Anthem
Fucked Up
Glasvegas

4 (Vill inte missa)

Ass
Dragontears
Steinski
The Soft Pack
Marissa Nadler
Groundation
Bomba Estereo
M Ward
Oasis
2ManyDJS
Fever Ray
Gang Gang Dance
Issa Bagayogo
Madness
Frightened Rabbit
Hot 8 Brass Band
Wolves In The Black Throne
Isis


3 (Bra men inte livsnödvändigt)

Baddies
Dungen
Pete Doherty
Lil Wayne
Down
And you will know us by the trail of dead
Chris Coco
Jon Hassel & Maarifa Street
Kassav’
Peter Broderick
August
Hauschka
Jenny Wilson
Elbow
Dub Colossus
Röyksopp
LA-33
El Hijo De La Cumbia
White Lies
First Aid Kit
The Dodos
Cola Freaks
Soil & “Pimp” Session
Kasai Allstars
Michael Simpson & Solvstorm
Radioclit presents the Very Best
Pharfar presents Rub a dub night
Pains of Being Pure at Heart
Gangbe Brass Band
Cut Of Your Hands
Novalima
Lily Allen
Neurosis
Negash Ali
Mungolian Jet Set
Ulf Lundell
La Coka Nostra
Coldplay
Faith No More
Deadly Gentlemen
Nine Inch Nails
Trentemoller
Kanye West
Eagles Of Death Metal
Wavves
Lulu Rouge

2 (Om jag blir tvingad)

Mew
Hanggai
Ida Maria
Den Sorte Skole
Tim Christensen
The Whitest Boy Alive
Deerhoof
Cours Lapin
Tom Middleton
Mike Salta
Malk De Koijn
The Mars Volta
Deadmau5
Zizek Club
Asle Björn
Shugo Tokumaru
Peter Sommer
The Chap
2562
Volbeat
Socalled
Friendly Fires
Black Dice
Balstyrko
I’m From Barcelona
Get Well Soon
Skambankt
Mike Sheridan
Gojira
Satyricon
Rumpistol
Paavoharju
St Vincent
Oh No Ono
Pede B
N.A.S.A.
Micachu & The Shapes
Major Lazer
Lucy Love
Amon Amarth
Little Boots
Pet Shop Boys
Darkane
Slipknot
Adam Tensta
Iman Baildi



1 (Inte en chans)

Analogik
Klovner i Kamp
Dawn of Demise
Zu
Escho
Pete Gooding
Krede
Deichkind
Yoga Fire
Alamaaliman Vasarat
Marnie Stern
Katzenjammer
Shastriya Syndicate
Petter
Orka
Magnifico
LaBrassBanda

Buzzcocks - Ever Fallen in Love?

Så ska helgerna vara. En hel dag med kung fotboll, solsken, utgång, sovmorgon, möten med trevliga vänner, musiklyssnande, tennisspelande och god mat.

Att Ella gått och blivit fotbollstok är bland det bästa som hänt. Hon och jag kan tillbringa timmar att bara sitta och kolla in matcher och träningar på planerna runtomkring i Majorna. I lördags var det invigning av Majvallens konstgräs. Jag är egentligen inte något större fan av konstgräs men förstår vinsten med det och Majvallen kommer att mitt och Ellas andra hem. Dels alla våra egna träningar och matcher och sen att kolla in alla sköna gäng som spelar där. Det är bara att hoppas att Ella inte överdoserar med fotboll nu när hennes sommarfotbollskola börjar imorgon och håller på veckan ut.

Låten ovan kommer från den trevliga utekvällen i lördags. På Jazzhuset var det visserligen rätt avslaget men Andra Långgatan är alltid livad. Nåväl på Jazzhuset så överhörde jag en diskussion vid pissoaren. Jazzhuset huserar ju normalt inte lite smalare rockklubbar pä helgerna som var fallet i lördags. Därav var det ju en del besökare som var fundersamma över musiken som spelades, bland annat mannen vid pissoaren. När killen bredvid frågade vad han ville höra så svarade han: "ge mig lite Brian Adams så blir jag nöjd. Det brukar de ju för fan spela här på lördagar". Rätt kul sagt, tycker jag. Och ändå roligare var det att när vi åter kom ut i lokalen så spelades det Buzzcocks. Jag skulle tro att han gick hem.

Lou Barlow - Brand New Love

Det går inte att undvika att börja lyssan på Lou Barlow då Dinosaur Jr spelats. Se videon nedan. Lou Barlow är utan tvekan en av de allra viktigaste artisterna i mitt liv. Eller det är nog snarare mer rätt att säga människan är artisten. För det finns inte många människor som betytt mer heller.

Jag hittade det här relativt nya klippet på Brand new love. Det här är en låt som är så inpräntad i mitt blod att den känns som en kär vän när den kommer på. Det är helt otroligt att det är över 15 år sedan som jag spelade den flera gånger varje dag. Men låten är lika bra och relevant idag.

Dinosaur Jr. - Over It

Ny härligt skön rockig låt, från nya Dinorsaur Jr plattan Farm, som för mig tillbaka till 90-talet. Nuförtiden ser man ju aldrig musikvideor längre men då suktade man efter varje söndag då 120 minutes gick på MTV. Och många av de videos man tittade på såg ut ungefär så här.

Att se Lou Barlow, J Mascis och Murph är alltid kul för den delen. De verkar ha en märklig relation. J Mascis måste vara extremt knepig. Jag glömmer aldrig då Lars Aldman i Bommen skulle försöka intervjua honom. Det kom liksom inga svar.

Betty Everett - Too hot to hold

Uptempolåtar av den här typen har en tendens att låta lite likadant om man lyssnar på hela skivor i sträck. Men låt för låt är de alltid väldigt bra och ibland kan en låt var lika viktig som alla dagens mål mat. Too hot to hold är en av dessa låtar som borde vara viktigare än din musli och din pastasallad imorgon.

"You started a fire that the fireman can't put out". Så startar texten som är av yppersta soulklass. Lyssna på resten och ta reda på hur det slutar.

"It's way down in my soul"

bettye lavette-only your love can save me

Idag måste jag dela med mig av veckans två bästa soullåtar. Jag har varit utan dem under mina 36 år i livet men jag vill inte att ni ska vara det. För det är här essentiell musik.

Först ut är den här lilla smygaren av Betty Lavette. När man hör de inledande tonerna så känns det som en stabil soullåt men inget extra extra, men sen stegrar det hela tiden. Lavettes röst blir mer och mer inlevelsefull för att i slutet skrika ut Only your love can save så det blir distrotion i högtalarna.

Sen finns det ett litet trumpetparti som dyker upp tre gånger i låten som räcker för att få migf frälst. Lyssna extra vid 0,29 min, 0,59 min och 1,59 min. Visst är det bra.

Frankie Lymon - Seabreeze

Det var ju det där med Frankie Lymon. Den här låten är inspelad en månad innan han dog av en överdos 1968. Enligt mig sjunger han hjärtat ur kroppen här. Musik är ödesmättad på precis rätt sätt och Lymon bara förgyller allt med sin röst.

Far och dotter har kul

Missionera

Musik är viktigt. Nästan alla mina tidiga minnen är förknippade med musik. Så om jag ska missionera om något här i livet så är det om musik. De som drabbas är mina kära barn. Ella verkar ha fått upp ångan och förstått att musik är den religion hon ska hålla sig till så jag inte sen att följa upp musiken med en bra berättelse. Det är en fröjd att se när hon ger mig en blick när det är en låt vi pratat om som kommer på stereon. Då känner jag igen mig när jag själv var 7 år. Eller jag känner igen mig själv när jag är 36 år också.

Nu senast har vi spelat låten Why do falls in love med Frankie Lymon & The Teenagers mycket. Konstigt skulle man kunna tycka men historien går tillbaka till jag själv var typ 7. Då köpte jag en samlingsskiva med gammal 50-rock. På framsidan av skivan är det en tecknad bild. Denna bild föreställer en man och en kvinna som fräser iväg i en snygg sportbil. Bredvid bilen står en annan tjej och gråter. (Det är skivan på kortet ovan som ni förstår)

Fösta låten på skivan är just Why do fools fall in love med Frankie Lymon. Jag gillade den väldigt mycket och frågade min bror om han visste något om Frankie Lymon. Det var då han drog historien som jag nu idag reciterar till Ella fast den inte är sann.

Min bror visste antagligen att Frankie Lymon hade dött ganska ung men han visste nog inte hur. Så han förklarade för mig att mannen på bilden på lp-konvolutet föreställde Frankie Lymon och hans tjej. När de åkte iväg i full fart så hade de sedan kört rakt in i ett träd och Frankie hade dött. Tjejen som stod och grät bredvid sörjde förstås att hennes kompisar dött, sa min bror. Jag tyckte det här var så läskigt och spännande på samma gång att jag ville höra det om och om igen. Jag kommer inte ihåg exakt hur min bror förlängde historien men det fanns alltid något nytt att få ur honom.

De mest spännande extramaterialet i historien härstammar från en annan låt med Frankie Lymon. Deras låt I’m not a juvenile delinquent handlar ju om hur de inte är ungdomsbrottslingar. Men min bror var antingen dålig på engelska eller bra på att förvränga. För till mig sa han att bandet var ungdomstjuvar och att det var därför som de hade åkt så fort med bilen. Verkligen exalterande!

När nu Ella fick höra låten så kunde jag förstås inte låta bli att berätta samma historia som min bror berättade för mig. Jag tror inte det är lika kul för en 7-åring att höra sanningen. Frankie Lymon dog visserligen ung men av en heroinöverdos i en sliten lägenhet i Bronx, New York 1968. Detta var nästan tio år efter han och hans tonåringar hade haft hitten Why do fools fall in love. Efter den hade Lymon tappat sin falsettröst och därmed hade bandets popularitet dalat. Hur kul är det att höra det.

Även bilden på lp-konvolutet tror jag är för tidigt för en 7-åring att förstå. I varje fall förstod inte jag det. Men jag gör det nu. Tjejen gråter förstås för att mannen på bilden valt att åka iväg med en annan tjej och hon är så ledsen för det. Jag hade som 7-åring inte stött på olycklig kärlek men idag vet jag vad det innebär. Ella kommer en dag upptäcka att det finns olycklig kärlek så jag håller inne med den informationen.

Hacienda Brothers - Midnight Dream

En av 2000-talets allra bästa låtar. Gjord av Hacienda Brothers som var ett utmärkt countrysoulband som tyvärr fick ett olyckligt slut när sångaren Chris Gaffney dog i cancer förra året.

Midnight dream är en sådan självklar låt att man tror att den gjordes av någon soulstorhet på 60-talet. Och till viss del härstammar den därifrån då en av den tidens största låtskrivare Dan Penn var med och skrev tillsammans med Hacienda Brothers. Perfekt är låten i vilket fall. Faktum är att jag lyssnat på den åtminstone någon morgon i veckan på väg till jobbet i över ett år. Den är liksom ämnad för att komma ur högtalarna i bilen och får mig att känna mig vid gott mod inför ännu en dag. Så skrålar jag ytterligare en gång "In the middle of a midnight dream i get high, thinking about you".

Låten finns också i en utmärkt version av Boz Scaggs på en ny hyllningsplatta för Chris Gaffney. Missa inte.

Sam Cooke - Somebody's Gonna Miss Me

Självklarheter under helgen:

- att man röstade åt vänster idag.
- att Daniel Andersson inte ska spela i svenska landslaget.
- att Hard Rock Café är ett rätt hemskt ställe.
- att Stellan All Stars ska vara stolta över sin helg.
- att Robin Söderling ändå ska ha en applåd.
- att öl är extra gott under sommaren.
- att Mikael Nilsson blivit så feg att han inte är landslagsmässig.
- att det räcker med att lyssna på en artist hela helgen, Sam Cooke.

Sam Cooke - You're Always On My Mind.

Världens bästa röst till en otroligt vacker låt. Jag tycker att alla borde lyssna på den idag. För det blir 2 minuter och 18 sekunder av ditt liv som är bättre än genomsnittet.

Mink DeVille - I call your name

Det verkar bara vara jag som förstår hur genialisk den här mannen är. Det gör mig egentligen inget men jag är oförstående till att andra människor inte verkar ha några känslor.

Cat Power - Dark End Of The Street

Tuesday's gone

Förra veckan skickade Borås stadsbibliotek ut ett mejl där de skrev att de skänkte bort hela sin vinylsamling på 4000 skivor. Jag högg förstås som en kobra och ringde och anmälde mitt intresse. Och först som jag var blev jag lovad skivorna. Glädjen var stor men jag var ändå lite försiktigt för allt kändes lite skumt och för bra.

Och givetvis var det skumt. Efter hemkomsten från Stockholm så fanns det ett par oroväckande telefonmeddelanden och jag förstod utan att lyssna på dem vad det gällde. De musikansvariga på biblioteket i Borås hade inte haft mandat att skänka bort samlingen. Deras chef hade blivit arg. Antagligen hade hon insett att det fanns pengar att göra eller också så ville hennes man ha skivsamlingen. Surt för mig.

Extra jobbigt är det då jag höll inne med vinylköpen i Stockholm. Annars hade jag lätt köpt de skivor jag såg med King Floyd och Lou Johnson. Visserligen borde jag köpt dem ändå men jag tänkte mest på att 4000 skivor skulle fylla min lyssnarkvot ett bra tag.

Men Stockholm var fantastiskt ändå. Väderomslaget kom en dag för tidigt men även i duggregn så fungerar det finfint att flanera omkring på Söder. Det är inte varje tisdag man sitter på ett pyttelitet rockabilly café, möter Ernst Billgren, sångaren i Bo Kaspers (heter han Bo Kasper), Weeping Willows-Magnus på gatan, hänger i sköna skivaffärer, lyssnar på Dark end of the street på ett trevligt uteställe, dricker en rom/cola och allmänt bara njuter av livet. Jag är inte dålig på att njuta av livet men när SJ är så generösa med priset borde man göra så här ändå oftare.

Något jag dock kanske står över nästa gång är att sova i delad 4-bäddshytt på Gustaf Af Klint. Det gamla klassiska vandrarhemmet där många stockholmsnätter spenderats tilldrar sig kanske inte de allra gemytligaste rumskamraterna. Nu överlevde jag visserligen natten med de tre märkliga männen i min 4 kvardratmeter stora hytt. Men någon lugn puls och någon sovro var det inte tal om. När jag kom in på natten så låg en av männen och bara stirrade rakt fram, det var inte tal om att säga hej eller nicka välkomnande. Livsfarlig såg han ut. I en annan säng låg den smalaste man jag sett. Han hade nog inte sett mat på ett tag så jag var orolig att han skulle hugga in på mig. Den tredje mannen kom in någon timme efter mig. Illröd i ansiktet men med ett gott hjärta såg man. Lite som en gammal, lite onykter, sjöbjörn var han. Vi hejade och han var pratglad och vi sa några ord men då morrade han ovanför till att han ville sova. Så var det roliga slut.

Frågan är hur det gick med hans sovning. För sjöbjörnen snarkade snart i ungefär 80 decibel men än värre var festen i grannhytten. Där hade det börjat laddas inför kommande Springsteen spelningar. Några yngre tjejer som också bodde på båten men inte var med i Springsteen gänget bjöds på sprit och alla var glada. Det var bara att gilla läget.

Låten Dark end of the street är en av musikhistoriens bästa. Vare sig det är med Percy Sledge, James Carr, Pat Kelly eller Gram Parsons. Just idag tyckte jag den var extra fin med Cat Power.

Tuesday's gone med Lynyrd Skynyrd är inte dum den heller. För just denna sköna tisdag är ju tyvärr över.

wooden shjips - motorbike

Gårdagens fantomspelning med Wooden Shjips ljuder fortfarande i öronen. Härligt!

Bandet tog sin musik ytterligare ett steg mot nirvana när den framfördes live, precis som jag hoppats. Det var bara underbart att bli överkörd av en ljudmassa som kändes i varenda por i kroppen och som i sin monotoni närmast blev transframkallande. Härligt!

Och Hornstull Strand var verkligen ett schysst ställe. Gå dit om ni är i Stockholm.

Hornstull

Jag har aldrig hört en bättre dj än den som nu spelar på hornstull strand i Stockholm. Helt fantastiska låtar som jag aldrig hört innan. Snart Wooden Shjips på scen. Jag har redan köpt en t-shirt så det är klart att det blir en klassisk tisdagkväll. Sen får vi se om jag överlever att sova med tre okända män i en hytt på 2 kvadratmeter.