gixbit

Psychotic reaction

2012-02-15T17:35:00.006+01:00

Så här på sportlovet är det mycket programverksamhet på jobbet. En ganska stor del av mitt jobb är att ordna ett attraktivt program till barn och ungdomar. Det är ett kul men också krävande jobb. Först ska man göra en djupdykning ner i alla de program som finns att välja bland. Sen ska det bokas, diskuteras priser, skickas avtal. Sen ska det marknadsföras på alla tänkbara sätt. Och till sist så ska allt fungera på speldagen. Möbler ska flyttas, biljetter rivas och de man bokat vill ha kaffe.

Nästan alltid blir det lyckat. Som idag då ett 50-tal barn kom på vår Trollershow. Den bokade trollkarlen var skönt avslappnad, barnen först förväntanfulla och sedan väldigt nöjda. Alla föräldrar utom en tackade också för ett bra program. Mamman som inte riktigt var nöjd tyckte att det tog för lång tid att få en ballong till barnet efter showen var slut. Jodå, det finns en plats i helvetet för henne.

För hur man kan med och klaga när trollkarlen efter showen erbjuder sig att göra gratis figurballonger till alla barnen är skrämmande. Alla förstår att det tar lite tid att göra i ordning detta för 40 barn. Särskilt som barnen vill ha en massa olika varianter av ballonger som bläckfiskar, Hello Kitty, giraffer, spöken me mera.

När barnen fått sin ballong såg man total glädje i deras ögon. Det var då mamman säger till trollkarlen att snabba sig lite. Det här tar ju jättelång tid och det är många barn kvar, säger hon. Den snälle trollkarlen gör då det suveräna och säger med en plötsligt bitsk och ond ton, samtidigt som han ger henne ballongpumpen, varsågod och gör det snabbare själv. Mamman snörper lite med munnen och tar med sitt barn därifrån.

Det är förstås synd om barnet och man skulle önska att trollkarlen har krafter att trolla bort det onda i denna mamma. För en del barn har det ta mig tusan inte lätt.

When will these feelings leave me?

2012-02-14T23:17:00.004+01:00

Det finns faktiskt inte mycket som slår att springa ner mot Röda sten, vända upp mot Älvsborgsbron, kolla ut över staden, inta det öde landet Hisingen, passera tv-huset, öka uppför Göta Älv bron och sen bita ihop de sista 3,5 kilometrarna hem.

I flera år har haft Mink och Willy Deville i mp3 spelaren. Det är svårt att ändra på det då det är opitmal löparmusik. Tillsammans med löpningen blir DeVille en katharsis för både kropp och själ varje gång.

40-års tecken del 4

2012-02-13T21:36:00.005+01:00

ÅÅÅÅhhhhhh vad skönt att få sex. När man blir äldre behöver man helt klart mer. Man är bättre på det, ser nya möjligheter, blir inte lika rastlös och kan hålla på längre. Förr var man kanske lite ivrig och skulle göra allt på en gång. Nu när man får mer tid kan man göra det avslappnat och mer utdraget. Kanske blir det läge att göra det utomlands. Det är alltid spännande. Men det går bra att ligga på en kobbe i skärgården också.

Man får ju nya intressen och hittar nya infallsvinklar. Så länge man har fysiken så måste man våga och tänja gränser. Vi får väl se vad detta innebär men kanske ger det helt nya upplevelser. Det jag i alla fall hoppas är att testa nya ställen, positioner och där hitta känslan av att bli ett.

Jag har ju också turen att kära L som vill minst lika mycket som jag. Vi måste våga. Kanske blir det inte alltid som man tänkt sig men när det väl blir det så är det himmelsriket. Spänningsmomentet måste alltid finnas där. Det är inte går inte att sitta på ålderomshemmet och inte upplevt ett och annat.

Ja, ni förstod självklart att det är den sjätte semesterveckan som menas. Göteborgs stad är snälla och ger alla utarbetade 40-plusare en extra semestervecka. Undra vad man ska fylla den med...

The voice

2012-02-12T21:38:00.006+01:00

Allt oftare kommer jag på mig själv att lyssna på webradiostationer som spelar 80-tals hits. Det har antagligen med min ålderskris att göra. I vilket fall gillar jag att lyssna på det jag då tyckte var skvalmusik och rätt dåligt. Nu hör jag med andra öron och framförallt blir musiken en sorts resa genom livet.

Sjävklart spelas Whitney Houston på dessa radiokanaler. Hon var ju en av de största då. På MTV spelades hon till förbannelse och jag störde mig på att de inte kunde spela Guns N Roses istället. Men nuförtiden stör det verkligen inte när Whitney spelas.

Och faktum är att när jag idag tog mig tid och lyssnade på skivan I look to you, som kom 2009, upptäckte jag en massa bra musik. Exempelvis är låten Call you tonight helt magisk. Vilken text, vilken melodi och framförallt vilken sånginsats. Så dagens dödsbesked är väldigt sorgligt.

All by myself

2012-02-10T23:34:00.003+01:00

Då har årets gräsänklingsvecka börjat. Första kvällen blev ungefär som väntat. Ett vinglas för mycket och Geraint Watkins i högtalarna. Alltså en alldeles utmärkt kväll. Det undre videoklippet är från min oldschool mobilkamera. Inspelningen är någon vecka gammal. Låten är härlig och ny och antagligen med på Geraints nya platta som kommer under året.

Mentalt steriliserad

2012-02-09T22:15:00.003+01:00

Det är sedan länge bestämt att två barn är alldeles lagom. Det gäller fortfarande. Men tänk att man redan nu kan bli nostalgisk av att se fem år gamla bilder. Det händer så mycket så snabbt. Nu ska Ella gå på riktiga discon och Astrid formulerar sig som en nobelpristagare i litteratur.

Jag kommer inte göra en Tommy Körberg och bli pappa vid 60-års ålder men det vore ju kul att få barnbarn innan man är för gammal. Det är nästan, men bara nästan, jag längtar efter att putta på en gunga i snålblåst.

Stone me into the groove

2012-02-08T22:55:00.002+01:00

Jag vet att Roskilde är pålitliga vad gäller världsmusik och då särskilt afrikansk musik. Ändå är jag varje år lite nervös att de inte ska hålla uppe standarden. Nu när de första afrikanska bokningarna för i år är i hamn kan jag andas ut. Boubacar Traore och Terakaft är ju alldeles fantastiska.

Working class hero

2012-02-07T16:07:00.005+01:00

Så Reinfeldt vill att vi ska jobba tills vi är 75 år gamla. Jag är ledsen att säga till honom att det kommer jag inte göra. Jag kommer inte jobba en dag längre än vad som krävs för att få en pension som ger mat för dagen och två semesterresor per år. Dessvärre blir väl det inte innan 65.

Möjligtvis kan jag efter pensionsavgång ta konsultuppdrag som utfrågare på olika biblioteks hårdrockskvällar. Det skulle vara ett roligt extraknäck.

All american boy

2012-02-06T18:55:00.004+01:00

Sammy Hagar - Red : mitt ocensuerade liv

Av någon anledning lockade den här boken. Trots att den enda låten jag hört från Sammy Hagars soloskivor är pastichen I can't drive 55. Lite mer har jag förstås hört från hans Van Halen år. Hans inledning i hiten Why can't this be love har jag alltid gillat skarpt. Det är en bra låt rakt igenom.

Nåväl, boken lockade av någon anledning. Och det visar sig att det en klart läsvärd rockbiografi. Sammy är en riktigt glad kille som ser positivt på livet. Han kommer från en riktigt fattig bakgrund men en brutalt alkoliserad pappa. I ungdomsåren börjar Sammy få ett jätteintresse av musik. Snart har han långt hår, en gitarr och spelar i lokal band.

Trettio år senare är han stormrik och äger en massa hus, restauranger, mountainbike affärer och en uppsjö bilar. Det har gott bra för honom i livet. Först som frontman i Montrose under mitten av 70-talet. De han bli rätt stora innan Sammy fick sparken och istället blev stor som soloartist. Och sen kom då Van Halen och frågade om han ville sjunga med dem.

Boken innehåller även de vanliga rockhistorierna med droger, kvinnor och ett vilt levene. Sammy är mest glad men skildringarna om bröderna Van Halen innehåller mer misär. Ser man på klipp på Eddie Van Halen förstår man också att Sammy inte ljuger i sin bok. Eddie Van Halen var på botten under flera år.

Nu när jag lyssnat på Montrose och Sammys sologrejor så inser jag att det i små doser är skön superamerikansk bilåkarmusik. Synd bara att jag nästan aldrig kör bil numera. Men jag ska göra en bland-cd till sommaren med Sammys bästa, veva ner rutorna och glida genom Grebbestad.

Snickarcupen

2012-02-05T22:48:00.001+01:00

Efter 5 raka segrar och 13-0 i målskillnad så var det dags för final. Där tog segerraden tyvärr slut. Förlust 0-1 mot Mölnlycke. Inte helt rättvist men sån är fotbollen. Tjejerna var glada över andra platsen. Det är nog jag imorgon också.

Året kommer gå i grönsvarta färger

2012-02-05T14:10:00.003+01:00

Trots iskyla så var det en fröjd att se när årets säsong drog igång igår. Wanderson var alert och såg het ut. Ayarna och Gustavsson på mitten kommer bli ändå bättre i år och Bassombeng är minst lika snabb. Blommar sen Erik Johansson, Jakob Olsson och Linus Tornblad ut kan de bli bra ersättare för SuperMervan.

ÖIS är bara början på hur det kommer gå för de andra gbg-lagen när de möter grönsvart. GAIS är i år inte nöjda med att bara vara stans bästa lag utan ska upp ytterligare i tabellen. En ny storhetstid är inom räckhåll.

Rubrik överflödig

2012-02-04T00:51:00.003+01:00

I bibliotekariekretsar är omslaget inte uppseendeväckande alls. Men för er som inte har gått Bibliotekshögskolan i Borås kanske bilden är något förvånande.

Visserligen levde vårt afterwork i onsdags inte riktigt upp till bilden. Vi var för upptagna att diskutera att vi inom kort är tvunga att ta ut en avgift på 10 kronor för låntagare som glömt lånekortet hemma. Men nästa aw hoppas jag att allt blir som vanligt igen:)

Kids, come out and play

2012-02-03T23:18:00.003+01:00

Område: Bokade tältplatser, bokade tält, motorcykelplats och husvagnscamping.
Beläget: Åt helvete
Nära festivalområdet: Nej.
Festratio: Jag vet inte, jag har aldrig varit där.
Består mest av: Småbarnsföräldrar gissar jag.
Musik: Gubbrock tror jag.
Kötid: Man betalar sin plats i förväg.
Här finns också: En stor jävla parkering man måste gå igenom för att ta sig till festivalen.

På Roskildefestivalsens facebooksida hade någon länkat till någon som gjort en genomgång om var man ska bo under festivalen. Ovan är texten om husbilscampingen. Märker man inte en lite åldersdiskriminering och syrligheter i texten.

Jag ska ta med mig trumsetet, rigga upp det framför hans tält och spela som Dave Lombardo, förresten född 1965, trummis i Slayer till sommaren. Då ska ynglingen få smaka på råstyrkan som finns på husbilscampingen.

Californication

2012-02-02T23:07:00.004+01:00

Jag och Ella åkte bil i Lidköping under julen. Låten Californication med Red Hot Chili Pepper kom plötsligt ur högtalarna. Ella blev snart tyst, vilket är ovanligt, och bara lysnade. Först när låten var slut sa hon att det var en bra låt.

Av någon anledning glömde jag följa upp det mer. Men idag kom jag att tänka på händelsen och satte på låten lite i smyg. Jag ställde mig lite vid sidan och tjuvkikade efter någon reaktion. Jodå, den kom direkt. Ella började sjunga med och man såg att hon verkligen gillade låten. Som musikälskare och pappa blir man förstås tårögd när sådant här händer.

Vi spelade Californication fyra gånger i rad. Faktum är att jag gillar den låten väldigt mycket också. Den tillsammans med låtarna Scar tissue, The otherside och stora delar av plattan Blood sugar sex and magic är prima MTV-rock.

För mig är John Frusciante den stora stjärnan i bandet. Hans gitarrspel är något extra. Hoppas han kommer med en soloskiva snart. Hans tidigare är rejält ojämna men har sina höjdpunkter.

Nu när alla andra har lagt sig är det bara Windy & Carls nya album We will always be som gäller. Helt fantastisk underbar musik att lyssna på när allt är stilla.

Ge dem sparken!

2012-02-01T23:01:00.004+01:00

Varför finns inga duktiga journalister som kan skriva bra texter på GP. Jag ströläser DN och SVD på jobbet får goda läsupplevelser där mer eller mindre varje dag. Det är artiklar, intervjuer och krönikor som vill något. I GP händer det nästan aldrig att man får den typen av läsupplevelse.

På nöjessidan är det katastrof. Laguppställningen Daniel Claesson, Jan Andersson och Johan Lindqvist (han har ändå höjt sig från den totala bottenivån) är ett skämt. Jag säger verkligen inte att jag skulle kunna göra det mycket bättre men det måste väl finnas utbildade journalister som kan skriva intressanta texter. Texter som ger något varje sig man är intresserad av ämnet eller inte. Och där det som läsare inte alls är viktigt att hålla med i sakfrågan.

Och vem har bestämt att Daniel Claesson (bilden ovan) ska recensera en Nick Lowe konsert? Även om han skulle gett konserten en femma i betyg så hade den varit meningslös. Hans åsiker är bara totalt ointressanta.

Och ska man dra fram det riktigt tunga släggan så kan man jämför de olika tidningarnas helgbilagor. Två dagar i GP är ju rena skämet i jämförelse med de övriga tvås bilagor. I Stockholmstidningarna finns texter som räcker hela helgen. Två dagar har Henrik Wallgrens krönikor var tredje vecka i övrigt kan den användas som dasspapper.

Yeeeeessssssss!!!!!!!!

2012-01-31T23:54:00.004+01:00

Nick Lowe & Geraint Watkins - Trädgårn, Gbg 31/1 2012

Faktum är att jag är lyrisk. Nick Lowe en tisdagkväll är precis allt man kan begära. Han behärskar genrerna rock, pop, singer-songwriter, crooner, rockabilly och är på det en fantastisk låtskrivare. Lowe är allt i en enda person. Hans texter säger precis allt om mitt liv.

Det är nästan två månader sedan jag drack mer än två öl på en kväll. En kväll som denna skulle jag kunna sluka hela världen. Så bra var den. Uppladdningen skedde såklart på 7:ans ölhall. Redan där var känslan god att det skulle bli en bra kväll. Väl framme vid Trädgårn ser jag Gerain Watkins stå och röka vid sidoingången. Det finns inget att tveka på. Hans skiva In a bad mood från 2009 är en de viktigaste nutida skivorna för mig. Jag gick fram och tackade honom för den. Han blev påtagligt glad och vi snackade en stund. En ny skiva med Geraint är nästan färdig och kommer under året. Dagens bästa nyhet.

Geraint gick några minuter senare upp på scenen som uppvärmningsakt. Ensam med sitt piano fick han alla på gott humör. Mig fick han till tårar. Jag älskar den mannens känsla och röst.

Så fort Nick Lowe tagit ton förstod man att det skulle bli en kväll att minnas. Jag älskade varenda stund. Han har så många låtar att välja bland att det blev bra hela tiden. Sensitive man, I live on a battlefield, What so funny about peace love and understanding, I read a lot, Cruel to be kind, Only a rose, Raining raining, What lack of love has done och alla andra gav mig verkligen gåshud.

Med sig hade Lowe samma band som när jag såg dem i London i somras. Skillnaden var att nu kunde man stå mitt framför scenen. Den skillnaden gjorde massor. Musiken blev högre och hela upplevelsen blev bra mycket mer intensiv.

Det är alltid viktigt att avsluta en spelning bra. Nick Lowe är rutinerad och vet om det. Som extranummer blir det två oerhört sväninga rockabillylåtar. Den bästa liverockabilly jag hört någonsin faktiskt. Båda låtarna är ca två minuter långa och svänger som Billie Lee Riley gjorde 1956. Som allra sista låt får vi en akustisk version av Allison. Det är magi.

World wide web

2012-01-30T22:40:00.004+01:00

Det finns två bärbara datorer och en I-pad i hushållet. Alla möjligheter till att hålla sig uppkopplad finns således. Jag gillar att hänga på nätet för mycket ibland. Tjugo minuter på youtube är en timme i vanliga livet. Det kan förstås vara väl spenderad tid. Men ändå, när jag summerar den lediga måndagen så är det den vanliga boken och de något raspiga vinylskivorna som är överlägsna vinnare i livskvalitet. En bra tankeställare

Ronnie Lane från 1976 och Kinks från 1971 var dagens soundtrack.

Fast det är klart att det kändes bra att avända internet för att boka ytterligare en Parisresa i maj. Det är nästa äckligt vad lätt det är att boka. Några knapptryck på Airfrance hemsida så är det klart. Jag och mamma kommer göra staden i dagarna fyra.

Världens bästa Ella 10 år idag

2012-01-29T21:03:00.003+01:00

Ella började dagen med att gå upp klockan 06.45 och åka på fotbollscup i Lindome. Det är klass på det! Och det ger i min bok en extra grattiskram. Så hon får 1001 stycken av mig!

1,2,3,4,5,6,7,8,9..

2012-01-27T22:58:00.004+01:00

...det var nära, men jag var uppe innan domaren hann säga 10.

Halsflussen höll på att ställa till det men i sista stund gjorde alltså penicilinen verkan. Så hårdrockskvällen på biblioteket blev av som planerat. Och jag måste säga att den blev lyckad. Det borde kommit lite mer folk än de dryga 40-tal som dök upp men det fungerade ändå bra.

Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg var trevliga och enkla att ha att göra med. Personer jag gärna skulle ta en öl med och prata vidare om musik och annat. Och det skulle då vara skönt att slippa ha någon sorts moderator roll. Även om jag måste säga att det gick ganska bra att vara utfrågare. I 1 timme och 20 minuter snackade vi blod, eld och död.

På scen stod också Beyond Sanity. De är helt klart ett lovande band. Volymen var hög så att böckerna skakade i hyllorna Det ska bli spännande att se hur många anmälningar om störande av ordning som ligger på mitt skrivbord på måndag.

Shock me

2012-01-26T23:41:00.003+01:00

Ace Frehley - No regrets

Det är alltid sentimentalt att läsa om Kiss. Även om de egentligen bara var riktigt heta under 3-4 år av mitt liv så är de verkligen en del av mitt dna. I höstas kom Ace Frehleys bok om sitt liv. Nu har jag läst den.

Som vanligt med rockbiografier ska man ta dem med en nypa salt. Men det står klart att Ace verkligen inte gillar Gene Simmons. Ace den gladlynte festprissen är antitesen till Genes pengaräknande och kändiskåthet. Att de höll sams i samma band i närmare tio år är en gåta efter att ha läst boken.

Att Ace var en festare visste man. Men att det var så illa som det var trodde inte jag. Massor av bilkrockar under rattfullhet, massor av kokain som gjorde att många år är raderade och ständigt en öl närvarande. Sedan 2006 är han tydligen ren. Låt oss hoppas han klarar det. Inte för att han har någon mer bra musik i sig. För lyssnar man på hans senaste soloskiva så är den skräp.

Däremot har jag lyssnat på alla Kiss 70-tals skivor de senaste dagarna. Det är verkligen en guldgruva. Faktum är att senaste Kiss-skivan inte är så illa. Men det går liksom inte att gilla den då nya personer sminkar sig som Ace och Peter. Smärtgränsen till fåneri och teater är övertrampad sedan länge.

Klippet nedan när Ace säger att han är en rörmokare är ett av de bästa på youtube. Kolla bara på den svårt besvärde Gene Simmons. Underbart.

I caught the darkness

2012-01-26T11:52:00.003+01:00

Att ha halsfluss är vädelöst. Det enda positiva är att man med hjälp av värktabletter ändå orkar lyssna på musik. Nya Leonard Cohen skivan passade utmärkt till sjukdomen. Frågan är om den kommer låta lika bra när jag blir frisk. Möjligtvis med hjälp av en flaska rödvin.

Annat som funkat med svullen hals är Cloud Nothings Slint-liknande spår No future/No past. Självklart funkar också Mark Lanegan. Det bär emot att lyssna på nya skivan via youtube-klipp men vad gör man inte. Phantasmagoiras blues är i vilket fall en pärla.

Festivalsommaren

2012-01-25T09:55:00.004+01:00

Oberonde av band vet jag att det blir besök på Roskildefestivalen och Way out west. De två går liksom inte att undvika. Och det känns ju väldigt bra att båda två bokat mycket bra redan nu.

Roskilde

Bruce Springsteen - kanske den ulitmata artisten på Orangea scenen. Självklart värt hela entrépengen. Det lär bli fantastiskt.

The Roots - precis när jag fått tid att lyssna på Undun, deras nya grymt bra album, så blir de bokade. Det lär bli underbart svängigt.

Cold Specks - ny spännande tjej från Canada. De tre låtar som finns tillgängliga är lysande.

The Cure - bra festivalband som slår nästan alla brittiska arenaband.

Causa Sui - dansk syramusik.

Araabmuzik - riktig skön blandning av hip-hop beats och trance. Som vanligt ett tack till Roskilde som får mig att upptäcka nytt. Frågan är om det funkar live?

WOW
Billy Bragg - kul och något oväntad bokning.
The War on Drugs - ett av förra årets bästa band.
Feist - Äntligen.
Nicolas Jaar - Inte officiellt klar ännu. Men lär bli det och då är jag där. Bästa electronicaartisten som finns just nu.
Refused - bra att festivalen breddar sig.
First Aid Kit - Ja, de är nästan så bra som det skrivs.

Bibliotekskatten

2012-01-24T20:30:00.001+01:00

Ibland traskar den här coola katten rakt in i biblioteket. Helt utan bekymmer går den sedan runt och tittar bland hyllorna. Idag sa den bara hej utanför fönstret. Det gjorde min dag lite bättre.

Världens bästa Astrid blir 7 år idag

2012-01-23T21:30:00.003+01:00

Hundra hurrarop får den roligaste 7-åringen på denna jord.

Ta mig någonstans

2012-01-22T23:06:00.004+01:00

Grouper skulle helt klart varit med på förra årets topp 50 med skivorna Alien observer och Dream loss. Liz Harris ambienta tongångar fungerar som den bästa musiken i genren ska, den förstäker och bedövar samtidigt.

Glada festfixare (och ålderdom)

2012-01-21T23:21:00.005+01:00

Kaptensgatans Bindefelds är nöjda när allt flyter bra under Astrids discokalas.

Jag är väldigt nöjd med First Aid Kits spelning på Bengans men L's fotot passar också in i kategorin 40-års tecken. Det är otäckt vad fort det rasar nu.

Etta James

2012-01-20T23:10:00.003+01:00

Då kom beskedet som varit väntat ett tag. Etta James är död. Hennes inspelningar i Muscle Shoals under slutet av 60-talet tillhör det absolut bästa inom soulmusiken. Det vet alla. Men även hennes tidiga och senare produktion har många höjdpunkter.

The beast in me sleeps oh so peacefully

2012-01-19T22:48:00.004+01:00

Anna Ternheim - Gbg, Lorensbergsteaterna 2012-01-19

Det började inte bra. När jag kom in i den trånga foajen fastnade jag med min jackas dragkedja i tjejen som stod framför. Problemet var att jag märkte inget utan försökte pressa mig förbi med resultatet att hon ramlade på mig. Hon såg verkligen inte det roliga i situationen. Så när jag försökte reda hur min hållare till dragkedjan fastnat i en rem till hennes jacka rådde en iskall tystnad. Som tur var så hamnade vi inte bredvid varandra i salongen.

Av någon anledningen hög jag som en kobra när biljetterna släpptes till den här spelningen. Ända sedan dess har jag varit på väg att sälja den. För mitt förhållande till Anna Ternheim är egentligen en enda låt, nämligen Terrified. Innan jag hörde Terrified 2009 hade jag aldrig ägnat henne någon djupare tanke. Men den låten nådde mitt innersta och gör det fortfarande. Nya skivan är okej men hamnade inte på min topp 50.

Så förväntningarna var inte jättestora inför kvällens spelning. Vilket på ett sätt är ganska avslappnande och skönt. Och det var just så det blev. En behaglig kväll där det brann till några gånger och där mina tankar var på annat håll stundtals. Flera gånger kom jag på mig själv att tänka på den extremt hemska terroristattacken i Moskva där några terrorister tog en hel teatersal som gisslan.

Spelningen var akustisk med enbart Anna och producenten från senaste skivan Dave Ferguson. Han lyfte konserten mycket med sin avslappnande stil. Bifallet från publiken var enormt. Hon har helt klart hängivna fans. Och efteråt hördes många positiva röster. Jag är glad att jag inte sålde biljetten för den var ändå värd sitt pris. Bäst var så klart låten nedan.

Manchester

2012-01-18T23:09:00.004+01:00

Flygbiljetterna är bokade. Vårens långweekend går till Manchester. Det ska bli underbart att se och upptäcka en ny stad i England. Och det finns ju en del genier i stan.

Storleken spelar ingen roll

2012-01-17T22:15:00.003+01:00

Blicken som den äldre mannen gav 20-åringen kön i duschen på Friskis var härlig och befogad. Efteråt log båda mot varandra i något som ändå liknade samförstånd. Det var ingen snuskig baktanke (tror jag) utan mer ett konstaterande att modet ändras. 20-åringen hade så klart inget könshår. Därav den äldre mannens fundersamma blickar.

Men ser det inte rätt roligt ut med män helt utan könshår? I mina heterosexuella ögon ser rakade, såväl välutrustade och de med små näsor (ni vet väl sambandet), ut som utomjordingar.

Ted Hawkins

2012-01-16T19:59:00.002+01:00

1 minut och 37 sekunders magi. Ett av de allra bästa klippen på youtube.

13 januari 2012

2012-01-15T18:54:00.025+01:00

Tanken var att dokumentera en vanlig dag med bilder. Så här gick det

Ella har som vanligt vaknat av att Casiraghi jamar i arla morgonstund. Då kommer hon in till the master bedroom och slocknar med en gång. Nu är det dock ingen återvändo, ringklockan har väckt oss. Tur att vi är så morgonpigga.

Frukost med GPs frukostfläta är ett måste. Jag och L lämnar barnen varannan dag. När man har mer tid kan man sitta och klura länge. Oftast hjälper det inte utan slutar med att man stämplar in för sent.

Casiraghi har blivit ett matvrak. Hon har sedan i höstas gått från en påse mat per dag till tre. Hon är gammal och känner väl inte när hon är mätt.

Gångtiden till jobbet är 8 minuter. Alltid är det en perfekt start på dagen att traska genom Majorna och se folk på väg till jobb och skolor. Det är lite Astrid Lindgren gemytligt på något sätt. Något bilden symboliserar är att jag verkligen inte saknar att var på lekplatser med småbarn. Det var inte riktigt min grej.

Framme. Vår väldigt gamla biblioteksskylt är ändå lite härlig. Som vanligt väntar en dag med en massa spännande möten. Yrkets allra roligaste är att man aldrig vet vilken fråga man ska få.

Ett par timmar per dag är det inre arbete. Då sitter jag här. Just nu är det fullt upp med bokjuryarbete. Ett 60-tal barn- och ungdomsböcker ska läsas in. Sedan ska jag förmedla vidare vad jag läst till stadsdelens låg- och mellanstadielärare.

Fyra av fem dagar i veckan är det mikromat som gäller. Gårdagens pasta med kassler blev dagens rätt. Alltid blir det sweet chilisås till. Trots att jag tröttnade på såsen för minst ett år sedan så blir det så. Konstigt.

3:ans spårvagn till ljuva livet. Nästan är det så i alla fall. En snabb tur till Stigbergstorget för göra några skivfynd inför helgen.

Jodå, några inköp blev det såklart. Tre skivor, The Persuaders, The Sclc Operation Breadbasket Orchestra and Choir och Sam the Sham & The Pharaohs. Lyssna bara på Ring them bells för att förstå att det var ett bra inköp

På väg hem från jobbet går jag varje dag förbi några krogar och matställen. Särskilt på fredagar lockar det att gå in, köpa en öl, läsa en tidning och andas ut. Det händer dock sällan...

...för det som väntar är Karl Johansskolan och barnhämtning. Sjävklart går det före pubbesöket.

Glada men trötta efter en vecka i skolan. Jag älskar dessa två precis så mycket man kan.

Vi är väl inte alltid supernöjda med Karl Johansskolan men att det bara är en gatkorsning mellan skolan och Kaptensgatan är så bra det kan bli. Särskilt som vi oftast är ute i sista stund varje morgon.

När vi varit hemma en stund så kommer familjens hurtigaste cyklist hem. I alla väder cyklas det till och från jobbet. Mycket imponerande. Och självklart går jag igång på svamphjälmen.

Att träna på fredagar är den absolut bästa starten på helgen. Denna fredagen var det utan jag visste premiär för HIT (HögIntensivTräning). I stort sett innebär det stenhårt jobb i fyra minuter och vila i en minut i 40 minuter. Svettigt och superjobbigt men härligt.

För en stund var jag ensam i omklädningsrummet efter passet. Aha, jag tar ett kort i det stora speglarna när jag är uppumpad, tänkte jag. Problemet var bara att precis när jag skulle ta kortet forsade det in folk. Så jag fick snabbt sänka kameran som blixtrde till på mina svettiga kläder. Några såg vad som skedde men sa inget. Pinsamt.

En lugn fredagkväll börjar. Casiraghi spanar efter något, Astrid spelar på I-paden, Ella kollar antagligen på datorn, jag dricker en öl och är dj och L får som vanligt ihop något fantastiskt gott.

Middagen är färdig och Ella Fitzgerald spelas. Samma skiva på fredagar de senaste 15 åren. Det är förstås omöjligt att byta. Efter middagen blev det första avsnittet nya Wild kids. Det är okej familjeunderhållning. Sen också The Voice som redan börjar bli lite tröttsamt men ändå håller mig kvar vid tvn. Kanske främst för den heta 45-åringen Carola. Främling vad döljer du för mig...

Resten av kvällen blev lite dramtisk. Astrid som tidigare i veckan haft huvudvärk fick nu blixthuvudvärk. Att se ens barn ha ont är det absolut värsta man kan uppleva. Huvudvärken har återkommit då och då under helgen men på sjukhuset, som vi besökte, sa de att vi kunde vara lugna. Det tror vi på.

I put my feet deep in the tracks that you made

2012-01-13T23:04:00.003+01:00

I 20 år har jag längtat efter en soloskiva med Lee Ranaldo. Alltså en skiva där han skriver låtar istället för att väsnas. Nu är den på gång. Och det verkar bli riktigt bra.

I stort sett alla låtar han sjunger i Sonic Youth är mästerliga.

Visions of summer

2012-01-12T23:31:00.003+01:00

Varje år bokar Roskilde några psykedeliska akter från de danska bakgårdarna. Varje år gillar jag det jag hör. Alltid får de speltid klockan 3 på natten och sällan är jag då på plats. Vi får väl se hur det blir på Causa Sui i år. Men jag gillar deras meditativa men ändå drivande musik. En ljummen sommarnatt i deras sällskap liggandes i högt gräs med månen ovanför låter nästan alltför trevligt.

Någon som har så trevligt man bara kan ha på Roskilde är hippien i klippet nedan. Han är min nya idol. Livsnjutare är vad han är. Faktum är att jag måste stått ganska nära honom under Eagels of Death Metals spelning 2009.

Skapande händer

2012-01-11T21:14:00.001+01:00

Varje kväll får man plocka upp saxar, papper, lim, snören och en massa annat pysselmaterial efter Astrid. Hon får ständigt nya uppslag. Idag blev det en svinstia till grisarna från kasta gris spelet.

Like a knife in the back

2012-01-10T23:12:00.002+01:00

Micael Dahlen - Monster

Varför är vi så intresserade av mördare och mord? Den frågan ställer sig Dahlen i sin bok Monster. Den frågan ställer jag mig också som bibliotekarie. Varför finns det en stor klick människor som bara läser deckare? Jag vet att bra deckare innehåller mer än själva mordgåtan, men ändå. Vill och vågar men inte läsa om andra känslor eller händelser.

Dahlen har träffat och intervjuat fem mördare. Tyvärr är ingen av dem svensk. Det hade gjort boken intressantare. Det närmaste Sverige Dahlen kommer är dansken Peter som med sina bara händer mördade fyra personer. Gemensamt för mördarna i boken är att de blivit kändisar i olika skala. Dahlen försöker förstå varför.

De fem kapitlen om mördarna är egentligen inte mycket mer än långa tidningsartiklar. Visst, de är välskrivna men jag hade hoppats på något mer. Micael Dahlen försöker i andra delen av boken med hjälp av olika metoder forska fram ett svar hur och varför mördare blir så populära i olika media. Han för ett ganska intressant men relativt självklart resonemang till varför det är så.

Nja, en okej bok men ändå en liten besvikels. Som han själv skriver så började den med hans egna intresse kring mördare. Och boken slutar nog med att det mest är han själv som fått göra en resa in i mördarens värld.

Betyg: GGG

1001 sånger nummer 27

2012-01-09T20:40:00.003+01:00

Basement Jaxx - Romeo (2001)
Betyg: 3

Lustigt nog kom den här låten på när det spelades singstar hos grannarna i helgen. Jag har kanske hört den innan men isf glömt det. Vilket inte tyder på att jag gillar låten. Och nu efter ett flertal lyssningar får jag nog säga att den mest är tjatig. Lite glad och svängig till en början men sen håller den på, håller på, håller på...

1001 sånger nummer 26

2012-01-09T20:32:00.003+01:00

Lily Allen - The fear (2009)
Betyg 4

Det här är skvalmusik för mig. Känslomässigt ger det mig ingenting. För den skull byter jag inte kanal på radion om Lily Allen spelas. Hennes dialekt är charmigt engelsk. Kanske är det det som räddar henne från bli totalt blasé i mina öron.

1001 sånger nummer 25

2012-01-09T20:18:00.002+01:00

Otis Reddning - I've been loving you to long (to stop now) (1965)
Betyg: 8

Otis tillhör inte den yppersta toppen av min soulfavoriter. Fast självklart är alla hans skivor ett måste i samlingen. Den här låten kryper under huden varje gång man hör den. Alla som älskat någon riktigt mycket förstår varför han sjunger hjärtat ur kroppen.

Bevis på att fylla gubbe del 2

2012-01-08T21:44:00.007+01:00

Jag har i alltid älskat att dansa till musik jag gillar. Min dans har i andras ögon säkert inte varit speciellt vacker men inom mig har den kännts bra, ofta till och med alldeles underbar. Aldrig har det hänt att jag har skämts eller haft hämningar på dansgolvet. Har jag bara gillat musiken har instinkten skött resten. Detta har givit mig massor av härliga nätter på dansgolv i många städer.

Hm, nu är det inte riktigt så längre. Det känns som om rytmkänslan försvinner mer och mer för varje dag. Jag känner mig gubbig på dansgolvet och inte blir det bättre när jag kommer på mig själv att spela luftgitarr till låtar där det inte alls passar. Eller ännu värre, gör ironiska Travolta moves. När jag ser mig själv utifrån så ser det illa ut, mycket illa. Jag ser ut som en patetisk gubbe med grått skägg på finlandsfärjan med för mycket konskenkorva innanför västen. Det är väldigt långt från den coola killen på Soulastatic.

Jag är grymt imponerad över 40-plusare som för sig bra på dansgolvet. Dessvärre ser jag inte ut att sälla mig till denna åtråvärda skara.

Favorit i repris

2012-01-07T23:58:00.004+01:00

En av förra årets allra bästa konsertögonblick gick på SVT ikväll. En rakt igenom lysande spelning med två absoluta toppar i låten ovan och Kort biografi med litet testamente. Två låtar där varenda textrad, varenda ord, är av största vikt. Riktigt kul att de finns förevigade.

Världens bästa hobby

2012-01-06T22:34:00.001+01:00

Vi startade året med 2 vinster och 2 oavgjorda i Mif-cupen. Nu ser vi fram mot ännu ett underbart år för Azalea F01/02.

100 bra låtar från 2011

2012-01-05T23:49:00.003+01:00

Finns här

Det fanns en tid i mitt liv då allt var så lätt

2012-01-04T19:20:00.003+01:00

Det är väl ingen som missar att Eldkvarns spelning från Cirkus sänds på SVT ikväll. Låt oss bara hoppas att de fått till ljudet ordentligt vid inspelningen. Det är inte alltid som man fångar upp hur det verkligen låter vid konsertupptagningar.Men låter det bara lite som det gjorde på Lorensberg endast några dagar inspelningen så blir det kalas.

Jag tycker även alla borde njuta av Pluras senaste inlägg på Eldkvarns hemsida. Han är en man som kan formulera sig i ord. Texten var en fantastisk läsupplevelse, tycker jag. Läs nedan.

Gott nytt år på er alla Eldheads, eller människor låter bättre. Vill bara meddela att vår konsert på Cirkus den 18/12 -11 sänds imorgon 22:00 i TV1. Vad det blir för låtar har jag bara en vag aning om, eller vag och vag, jag vet på ett ungefär, eller till 99 procent, men har inte lagt mig i det minsta i låtvalet, jag litar på att de som klipper och har sig vet vad de gör.

Annars går livet sin gilla gång, jag har det bra och jobbar på restaurang AG måndag – tisdag, ledig på onsdagar, och sedan säljer jag fisk på HAV torsdag – fredag. Skönt som fan, som att gå i barndom och att komma hem, att sitta på lastkajen på Hötorgshallen med en kaffe och cigarett och prata med alla som jobbar där, unga och gamla, lastkajen där alla drömmar och resor börjar och slutar. Jag behöver detta, komma bort ett tag, drömma nya drömmar, se saker ur en annat perspektiv, förnimma den där känslan igen, känslan när man tar steget till något annat, när allt sätts på spel och på ett kort, att inte ha eller vara någon, minns ni det, kommer ni ihåg, förnimmelsen, steget ut idet okända och orden ”Jag älskar dig”. Ögonblicket som inte gick förbi, ögonblicket du fångade, som blev ditt öde och din lott. Ögonblicket som gav ditt liv en mening, kommer du ihåg det, kommer du ihåg lastkajen i gryningen, kylan och lukten från soptunnorna, kåtheten och tröttheten, ögonblicken som skulle ta dig över till andra sidan, ögonblicken när du tog besluten, sekunder, knappt det, ögonblick som blev ditt liv och på något mirakulöst sätt gjorde dig till den du är idag. Det har du säkert glömt, men jag har sett det igen, ögonblicket, där på lastkajen, bland sopptunnorna, såg jag mig själv igen, sådan jag var, innan jag skrev på alla kontrakt och log mot kameran, innan jag försvann, jag såg mig själv igen, ögonblicket innan jag var spårlöst försvunnen.

Plura

Twin towers

2012-01-03T16:32:00.005+01:00

Don DeLillo - Falling man

Den här boken kom 2007 men jag noterade den först för ett tag sedan. Jag fick känslan att den skulle passa mig bra. Den handlar om 11:e september attackerna och var skriven av en erkänt bra författare.

Men tyvärr lyfter inte boken alls till de höjder jag trodde. Den är okej men inget speciellt. Boken startar mitt i infernot när Keith, som jobbar i ett av tornen, går mitt i bråten efter att tornen rasat. Han går raka vägen till sin före detta fru och deras son.

Sedan får man följa familjens synligt och även mer dolt påverkas av dådet. Hur de ett tag sugs tillbaka till varandra men hur de sedan upplever att händelsen för med sig olika tankar. Någon vill vara ensam, någon vill prata om det och barnet spanar efter mer flygplan med sin kikare.

Vissa avsnitt i boken handlar om gärningsmännen. De är intressanta men de känns frustrerande snuttiga. Boken hade vunnit på ytterligare några hundra sidor för att riktigt komma under huden på både kapare och offer.

Jag får fortsätta jaga den perfekta romanen om detta vansinnesdåd. Det är något kring tornen som alltid intresserar mig. Kanske är det för att de fanns kvar när jag och L var i New York 1999.

Betyg: GGG

Bevis på att fylla gubbe del 1

2012-01-02T22:41:00.003+01:00

Ikväll fick jag ett ryck att sortera om och även gallra ur vinylsamlingen. Två timmar senare sitter jag med en sträckt ljumske, två onda knän och en rygg som värker. Detta kommer inte som en överraskning då en massa saker hela tiden påminner om att kroppen ändras. Jag tänkte försöka dokumentera detta under året.

Apropå vinylsamlingen så har jag insett att det är en del som står still. Som jag helt enkelt inte lyssnar på. På senare tid har jag upptäckt att det nästan alltid är gammal soul, country och rockabilly plus givna favoriter och nytt som jag spelar på vinyl. Så nu har jag fått ihop ett gäng skivor att sälja på majornadagen i maj.

Dagens fynd bland min egna skivor är John Gary Williams. Hans soloskiva på Stax från 1973 är ju mästerlig slick soul. Precis sådan som jag älskar att spela menas man lägger ett 1000-bitars pussel och äter gröna kulor.

Åk hem till era mammor och bli kliade på ryggen

2012-01-01T21:50:00.005+01:00

För några veckor sedan stötte jag på Wiseman, IFK Göteborgs tuffaste (enligt dem själva)supportrar. De hade julfest på Henriksbergs pub samtidigt som jag skulle upp på övervåningen och kolla in Mark Sultan. Redan på väg in i lokalen så märkte man att det inte var samma gemyt som vanligt. Vakterna var i underläge mot dessa 70-tal personer och läget var ängsligt.

Det man väldigt snabbt kunde fastslå var att huligankillarna är ett gäng idioter som blir väldigt tuffa i grupp. Deras blickar utstrålade allt annat än värme och ihop med våldsamma mängder alkohol så såg de hela tiden ut befinna sig väldigt nära ett slagsmål. Några av dem förvirrade sig upp till klubben på övervåningen men det kändes som de blev rätt besvikna då ingen gjorde något för mucka med dem.

Nåväl, det är denna typ av människor som gör att de flesta allsvenska fotbollsmatcher innebär ett enormt polisarbete. Detta är något som är så sorgligt att man blir bedrövad varje gång man går in på Gamla Ullevi. Det finns ju ett gäng idioter som tror att de kan slåss i GAIS namn också. Hur kunde det bli så här?

Jag sökte svar genom att läsa Tommy Deogans bok Män av våld - Om svenska huliganer. Kanske blev jag lite klokare men Deogan lyckas inte suga in mig i ämnet. Jag skulle tro att han har tillräckligt med kunskap om huliganism, hans bror är ju hittils den enda dödsoffret för fotbollsrelaterat våld, men han har verkligen inte förmågan att få ihop det till en bra bok. Så jag får söka mig vidare för att få någon förståelse för huliganfenomenet.

Men det lilla boken ger är ändå en tragisk bild på hur huliganerna ser på sig själva. Hur de säger sig vara fotbollens sanna supporters och hur de pratar om heder och skydda sitt lag. Ja, det är bra att de väldigt sällan hoppar på oskyldiga och istället slåss firmor mot firmor, men det finns inget försonande i att slåss i fotbollens namn. Så håll er långt borta från Gamla Ullevi 2012, året då GAIS kommer vinna Allsvenskan.

The bottles are almost empty

2011-12-31T15:07:00.004+01:00

Missa inte filmen om en av musikhistoriens bästa röster på tv ikväll. Rösten tillhör naturligtvis Loretta Lynn. Det är omöjligt att tröttna på hennes insats och Conway Twittys frisyr i klippet ovan.

Gott nytt år!

Skilsmässor och djävulsdyrkare

2011-12-30T17:09:00.003+01:00

>
När boken Jag tror vi behöver prata faktiskt med Jon Jefferson Klingberg kom för några år sedan så blev jag lite sugen på att läsa den. Men det blev aldrig av. Nu har jag gjort det. Mest på grund av att han och Ika Johannesson kommer till Majornas bibliotek i slutet av januari.

Som titeln så tydligt säger så handlar boken om ett par som inte har det så bra. De har det till och med så illa att de separerar. Det är hon som tar steget. Båda är nöjda med detta till en början men sedan börjar mannen mer och mer få svårt för ensamheten. Och han kan inte sluta grubbla över de nya män som hans tidigare fru träffar.

Hela boken sägs vara självupplevd. Som sådan är den väldigt utlämnande och det måste krävts ett enormt mod att skriva och framförallt släppa boken för allmänheten. Boken är långt ifrån något mästerverk och den är lite tjatig. Fast att känslorna är äkta känns verkligen och det gör det ändå till en klart läsvärd bok.

Betyg: GGG

Blod Eld Död - En svensk metalhistoria har blivit en dundersuccé. Överallt pratas det om den. Jag undar ibland om den blivit lika omtalad om den inte varit skriven av två personer som finns med i Stockholms kulturliv. Jag är tveksam till det.

Min tveksamhet har dock inget med kvaliteten på boken att göra. För den är hög. Det är bara det att ämnet egentligen är rätt smalt. Det är inte precis den breda hårdrocken som de skriver om. Fast det är klart att att skriver man bra och intressanta personporträtt så kan vilket ämne som helst bli intressant.

Jag gillar boken. Den är skriven av några som verkligen vet vad de skriver om. Sen kan jag tycka det är lite missvisande att kalla det en svensk metalhistoria. Nedslagen och intervjuerna görs inte med så många människor egentligen. Det blir mer reportage med och om några få personer. De flesta viktiga men också några som man ifrågasätta om de verkligen har något att erbjuda mer än att de är extrema.

Betyg: GGG+

Under och efter läsandet av boken så har jag lyssnat på i stort sett alla banden som är med i boken. En del är okej, en del anskrämligt dåligt och några få riktigt bra. Ser man utanför ideologier och det Varg i Burzum gjort så är det musik som verkligen sätter standarden för black metal scenen. Jag låg en natt och lyssnade på Burzums senaste skiva Fallen. Faktum var att det var en riktigt stark musikupplevelse.

2011-12-29T21:43:00.002+01:00

När barnen var mindre så var varenda liten stund som blev över till eget levene rätt skön. Så är det inte längre. Istället får man mer och mer smaka på hur tomt det kommer bli när de en gång flyttar ut. Det är några år tills dess men deras självständighet blir större och större för varje dag och jag känner att tystnaden kommer bli ett problem.

Efter att ha sett Rapports utmärkta årskrönika så fasar man också över hur världen ser ut. Det är inte precis en trygg värld man släpper ut sina barn i. Det är inte precis få galningar som rör sig på våra gator. Det som skedde i Norge i somras är så fasansfullt att det är omöjligt att förstå. Det ungdomarna på plats och deras familjer fick och för alltid får utstå går inte ta in. Jag blir ju ledsen när Ella eller Astrid endast har något bagatellartat bekymmer.

Men det är klart att det kan vara lite skönt att vara själv någon dag också. Jag kan exempelvis spela låten i det här inlägget så högt att jag och grannarna kan höra den om och om igen. Thin line between love and hate med The Persuaders är soul så bra så att nackhåren reser sig.

5-8 juli

2011-12-28T21:13:00.001+01:00

Jag köpte mig även en egen julklapp i år.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR...

2011-12-22T21:28:00.002+01:00

...tillönskas alla!!

Årets album 2011 plats 1

2011-12-21T21:49:00.003+01:00

Adele - 21

En fantastisk skiva på alla sätt och med låten Someone like you har Adele gjort en av musikhistoriens allra bästa låtar.

Årets album 2011 plats 2

2011-12-21T15:55:00.003+01:00

Glen Campbell - Ghost on the canvas

En av mina absoluta favoritröster är femstjärnig rakt igenom på sitt avskedsalbum.

Årets album 2011 plats 3

2011-12-21T15:38:00.002+01:00

Eldkvarn - De berömdas aveny

Texterna är, med några fenomenala undantag, inte Pluras allra bästa men musikaliskt är bandet ordentligt på hugget.

Årets album 2011 plats 4

2011-12-20T19:49:00.003+01:00

Mogwai - Hardcore will never die, but you will

Faktum är att Mogwai kan framkalla känslor som jag aldrig annars någonsin känner.

Årets album 2011 plats 5

2011-12-20T19:39:00.003+01:00

Reigning Sound - Abdication..for your love

Ett 8-låtars minialbum till bredden fyllt med passionerad rockmusik.

Årets album 2011 plats 6

2011-12-19T22:32:00.002+01:00

PJ Harvey - Let England shake

Årets bästa spelning och en sjätte plats på denna lista var något jag inte trodde PJ var kapabel till.

Årets album 2011 plats 7

2011-12-19T22:25:00.002+01:00

Tim Hecker - Ravedeath, 1972

Sätt på dig hörlurarna och möt den vackraste domedagen du kan tänka dig.

Årets album 2011 plats 8

2011-12-18T16:18:00.003+01:00

Wooden Shjips - West

Jag tröttnar aldrig på trippen som den här musiken ger varje gång.

Årets album 2011 plats 9

2011-12-18T16:05:00.003+01:00

Charles Bradley - No time for dreamning

Soul från 2011 som är precis lika mästerlig som förebilderna som höll på för 40 år sedan.

Årets album 2011 plats 10

2011-12-18T15:59:00.004+01:00

Kurt Vile - Smoke ring for my halo

I år tog han det sista steget till stjärnstatus i min bok.

Årets album 2011 plats 11

2011-12-18T15:36:00.003+01:00

M.O.T.O. - Pack your troubles in dreams

Lo-fi rock n' roll som jag tackar min lyckliga stjärna att jag stötte på.

http://open.spotify.com/track/0QgVYjD0868MSJHlp5mjx7

Årets album 2011 plats 12

2011-12-18T15:22:00.003+01:00

Nick Lowe - The old magic

Musik för såväl unga som gamla hjärtan.

Årets album 2011 plats 13

2011-12-18T15:13:00.002+01:00

Tom Waits - Bad as me

Alla känslor i kroppen åker centrifug när Tom Waits äntligen visar sin storhet igen.

Årets album 2011 plats 14

2011-12-18T14:26:00.003+01:00

The War On Drugs - Slave ambient

Odefinierbart på ett väldigt skönt sätt.

Årets album 2011 plats 15

2011-12-18T14:17:00.004+01:00

Black Lips - Arabia mountain

Hit på hit på hit på hit på hit på hit....

Årets album 2011 plats 16

2011-12-16T23:55:00.003+01:00

Buffalo Tom - Skins

100 % älskvärd medelåldersrock.

Årets album 2011 plats 17

2011-12-16T23:44:00.002+01:00

J Mascis - Several shades of why

För första gången når J Mascis de innersta delarna av mitt hjärta.

Årets album 2011 plats 18

2011-12-16T23:33:00.003+01:00

Bill Callahan - Apocalypse

1993 - 2011, jodå kärleken håller i sig.

Årets album 2011 plats 19

2011-12-16T23:20:00.003+01:00

King Louie's Missing Monuments - Painted white

Årets fulaste omslag innehåller extremt catchy powerpop/punk från New Orleans.

Årets album 2011 plats 20

2011-12-16T23:13:00.002+01:00

Arctic Monkeys - Suck it and see

Jag var inte helt säker om skivan skulle hålla i längden men det gör den verkligen.

Årets album 2011 plats 21

2011-12-15T23:06:00.003+01:00

Matana Roberts - Coin coin chapter one

Så här bra jazz trodde jag inte gjordes längre.

Årets album 2011 plats 22

2011-12-15T22:51:00.002+01:00

The Blue Aeroplanes - Anti-gravity

Gitarrslingan i låten Sulphur är årets mest gåshudframkallande konsertupplevelse.

Årets album 2011 plats 23

2011-12-15T22:42:00.001+01:00

Meshell Ndegeocello - Weather

Ytterligare ett album för sena kvällar.

Årets album 2011 plats 24

2011-12-15T21:41:00.003+01:00

Chancha Via Circuito - Rio arriba

Häll upp en drink,dämpa belysningen och bli en livsnjutare.

Jag hörde trummorna på stan

2011-12-14T23:30:00.007+01:00

Eldkvarn - Gbg, Lorensbergsteatern 14/12- 2011

Igår signerade bandet min nyinköpta box på Bengans. Det enda jag kom på att säga när jag stod där var att jag verkligen gillar den nya versionen av Jag står upp än. De tackade artigt och förklarade anledningen till det nya gitarriffet. Tyvärr har låten inte varit med i setlistan det senaste så jag befarade att den inte skulle spelas.

Men vilken låt tror ni de öppnar konserten med ikväll? Jo, självklart Jag står upp än i en stenkrossarversion. Den öppningen lägger också ribban för resten av kvällen. Sällan, eller rättare sagt aldrig, har jag sett bandet så ösigt. I närmare två timmar brinner det om Eldkvarn. Nya låtar som Tårar från en clown, Tid att gå, Låt det rulla och En liten kyss är genast livefavoriter. Gamla klassiker som Ta min hand, I skydd av mörkret och Kungarna från Broadway låter prima och självklart även mer nutida klassiker som Vägen till paradiset och Full för kärlekens skull välter huset. Särskilt som de får ny skrud med Magnus Erikssons saxofon.

Jag älskar Eldkvarn. De har betytt mer än någon annan musik de senaste 4-5 åren. Är jag i med- eller motgång spelar ingen roll. Bandet har något för mig i alla lägen.

Och jag är väldigt glad att jag fick med mamma till Lorensbergsteatern. Jag hoppas mina kära döttrar gör detsamma med mig när jag är 72 år. Det ska bli spännande att se vem som är 2044 års Plura Jonsson.

Årets album 2011 plats 25

2011-12-13T23:26:00.003+01:00

Nisse Hellberg - Flod av eld

Han är en mästare på att få till dans samtidigt som man inte vill missa en sekund av de fyndiga texterna.

Årets album 2011 plats 26

2011-12-13T22:35:00.004+01:00

Sophie Zelmani - Soul

Det är Sophie och AC/DC som klarar av att göra samma sak om och om igen.

Årets album 2011 plats 27

2011-12-12T15:52:00.004+01:00

The Mountain Goats - All eternals deck

John Darnielle vaknade helt klart på rätt sida när han gjorde denna platta.

Årets album 2011 plats 28

2011-12-12T15:42:00.006+01:00

Sean Anikulapo Kuti & The Egypt 80 - Rise, from Africa with fury

Afrobeat som inte låter det minsta daterad.

Årets album 2011 plats 29

2011-12-12T15:33:00.003+01:00

Mark Sultan - Whatever I want whenever I want

Han kan sjunga vilken låt som helst och få det att låta bra.

We rewrote the standards

2011-12-11T21:04:00.006+01:00

The Bronx - Göteborg, Musikens hus, 9/12 - 2011

Helgen har varit så intensiv att jag inte orkar skiva något längre. Men jag kan länka till en recension om The Bronx alldeles underbara spelning på Musikens hus i fredags. Jag håller med recensenten fullt ut. Hon fångar stämningen som fanns i lokalen bra i sin text. Men jag tycker faktiskt att konserten var värd en femma. Jo, så bra var det.

Beviset för det är när de får upp en person närmare 40 än 20 att stagediva.

Klicka på länken nedan:

http://www.slavestate.se/?e=1570

Årets album 2011 plats 30

2011-12-09T15:23:00.001+01:00

Fatoumata Diawara - Fatou

Vackert är ordet som allra bäst sammanfattar Fatoumata och hennes musik.

Årets album 2011 plats 31

2011-12-09T15:00:00.002+01:00

Moon Duo - Mazes

Spelas högt.

Årets album 2011 plats 32

2011-12-08T22:49:00.003+01:00

Curren$y - Covert coup

New Orleans har traditionen att få musik att svänga.

Årets album 2011 plats 33

2011-12-08T22:45:00.003+01:00

The Bats - Free all the monster

En del band gör det svåra så lätt.

Årets album 2011 plats 34

2011-12-08T22:38:00.003+01:00

Gillian Welch - The harrow & the harvest

En röst och två gitarrer är ibland allt som behövs.

Årets album 2011 plats 35

2011-12-07T23:23:00.002+01:00

Feist - Metals

Måste lyssnas på utan störningsmoment.

Årets album 2011 plats 36

2011-12-07T22:45:00.003+01:00

Gil Scott-Heron & Jamie XX - We're new here

Tänk att det kunde bli så bra.

Årets album 2011 plats 37

2011-12-07T22:16:00.003+01:00

The Walkabouts - Travels in the dustland

Ska något skildra det stora landet i väst så är det Carla Torgesons röst.

Årets album 2011 plats 38

2011-12-06T23:14:00.002+01:00

Iron and Wine - Kiss each other clean

De 3-4 bästa låtarna från skivan kommer man nynna på livet ut.

Årets album 2011 plats 39

2011-12-06T22:56:00.002+01:00

Mick Harvey - Sketches from the book of the dead

Sent på natten musik av prima märke.

Årets album 2011 plats 40

2011-12-06T22:19:00.004+01:00

Ron Sexsmith - Long player late bloomer

Något oväntad men kul formtopp från Ron.

Årets album 2011 plats 41

2011-12-05T22:28:00.003+01:00

Nicolas Jaar - Space is only noise

Snacka om att ha framtiden för sig.

Årets album 2011 plats 42

2011-12-05T21:24:00.003+01:00

Shelby Lynne - Revelation road

När Shelby sjunger är inte ett enda ord överflödigt.

Årets album 2011 plats 43

2011-12-05T21:16:00.003+01:00

Bon Iver - Bon Iver Bon Iver

Efter fem lyssningar på raken så satt den.

Årets album 2011 plats 44

2011-12-04T22:36:00.004+01:00

Zomby - Dedication

Soundtracket till en bussresa i ett ödsligt London nattetid.

Årets album 2011 plats 45

2011-12-04T20:37:00.003+01:00

Jonny - Jonny

Två högt värderade skotska melodsninckare samlas och gör ett ojämnt album men topparna är riktigt höga.

Årets album 2011 plats 46

2011-12-03T22:09:00.004+01:00

Cowboy Junkies - Demons (The nomad series volume 2)

Hyllningen till Vic Chesnutt är det bästa kandensarna gjort på många år.